Har ingen relation med Bonusbarnet

Bonusbarn!

Börjar med lite grund om mig själv.

Jag är äldst av en stor syskonskara. Har vuxit upp med mycket ansvar och alkoholiserade föräldrar. Har bearbetat mina "demoner" med psykolog, gruppsamtal etc i sammanlagt 2 år.

En del bagage kommer alltid finnas kvar, medan det mesta är släppt/bearbetat.

Jag hatar när folk ljuger för mig. Jag hatar när någon stjäl saker etc.

Mina egna barn har sedan tidig ålder lärt sig att man för sig med sanningen och man frågar om man vill ha något.

Lever sedan ca 1,5 år sedan i en relation där vi inte har gemensamma barn, däremot har vi båda barn sedan tidigare relationer.

Min sambos yngsta barn, 11 år, kommer jag inte alls överens med.

Han ljuger en rakt i ansiktet jämt, flera gånger om dagen.

Han stjäl av alla i hushållet, och förnekar in i det sista, varje gång.

Han pratar "bäbis språk" och avbryter samtal och diskussioner, för att tex berätta att han sladdade med cykeln förra veckan.

Han förstör saker i hemmet, klipper sönder, repar, rotar.

Jag anar att han har någon diagnos till följad av för tidigt född och komplikationer med kroppen som krävde mycket läkarvård första 1-2 åren i hans liv, men föräldrarna anser inte att det är något större fel på honom.

Han kan inte umgås med jämnåriga utan hänger mest med barn som är 2-4 år yngre. Han visar inte empati eller förståelse för någon annans känslor, vuxen som barn.

Min situation nu är ohållbar. Och jag måste, för att få allt att hålla, komma vidare i relationen till bonusbarnet.

Hur ska jag göra för att får det att fungera? Utan att jag ska känna irritation, lust att inte umgås med barnet eller sambo vv när han är här, acceptera och orka jobba på detta?

Är det psykolog/terapi/kurator för min egen skull som gäller?

Tacksam för all återkoppling ?