BF juni 2022

Igår kväll var värkarna igång varannan minut igen och var så intensiva att jag fick gråta mig igenom varenda en, jag började även blöda färskt blod. Ringde förlossningen och talade om att jag inte klarade smärtan längre. SÖS var fullt och jag fick ta taxi till Södertälje. Väl där gjorde de en undersökning och såg att 2 cm av livmodertappen är kvar och jag var 3 cm öppen - alltså inte redo och de ville skicka hem mig igen. Jag bröt ihop totalt. Tanken på att vara hemma och lida så pass mycket gav mig panik. De såg att jag mådde väldigt dåligt så de lyckades hitta ett rum där jag och min sambo kunde sova, och gav mig en sovdos som bestod av Alvedon, morfin och sömntablett. Fick även två sprutor som gjorde att värkarna avstannade. Jag fick äntligen sova en natt vilket var guld värt!

nu är jag hemma igen och tillbaka på ruta ett. Sitter här och har i princip inga värkar för tillfället. Vet inte om det fortfarande är sprutorna som avstannat dem. Än så länge har detta inte varit någon drömförlossning precis.

Jag förstår! Så bra att det blev en igångsättning nu, häftigt att det kan gå så fort och verkligen bra att ni var på plats! :)

Hoppas det drar igång mer snart! Kan säga att jag tyckte latensfasen var det absolut jobbigaste! Så även om du inte upplever det som en drömförlossning så är öppningen upp till 10 cm det tuffaste enligt mig och det är det du kämpar med nu. Lycka till nu med resten av förloppet! <3
Stort grattis!!<3

Mitt enda tips ang smärtan är att fortsätta med värktabletter. Jag fick också grad 2 och hade väldigt ont men nu efter 5 dagar gör det betydligt mindre ont och jag behöver inga värktabletter. Gillar verkligen inte att ta det i vanliga fall, men BM sa åt mig att det är bättre att jag inte har ont och tar bra hand om bebisen än att jag går och har ont hela tiden.

Nu har vår tjej kommit till världen! Jag hade värkar hela natten igen mellan 27-28 juni och fick komma in för en kontroll, och där visade det sig att jag var 5 cm öppen och fick stanna! Jag kände en så stor lättnad så det är svårt att beskriva. Förlossningen däremot var otroligt svår. Jag fick panik när jag hade så ont och fick höra att det skulle ta några timmar till. Krystningsfasen var så intensiv att jag inte visste var jag skulle ta vägen. De fick till slut göra ett klipp för att kunna få ut henne. Men med det sagt så var det en alldeles underbar känsla att få se henne för första gången efter ett så intensivt arbete. Jag är så glad att graviditeten är över nu, haha. Nu ska jag fokusera på att läka och beundra min vackra dotter!

För er som inte fött ännu, stort lycka till! 

Fick mitt fjärde barn tidigt i lördags morse. Den värsta tänkbara förlossningen jag upplevt hittills. Var varken mogen eller öppen och tappen långt bak men nog skulle de spräcka hinnorna pga tillväxtkurvan sjunkit. 
Nåja. Vattnet går 11,20 på fredagen. Kl 18 ber jag om lustgas. Efter bara haft enkla snabba förlossningar tittar jag argt på klockan kl 19 och undrar vad fan det är som dröjer...
19,30 undersöks. Öppen bara 5. Jag vill dö av smärtan. Ber om epidural. Kan knappt sitta eller röra mig. Så ont i hela ländryggen känns som att jag ska gå av i 2 delar. 
Kl 20 får jag epidural. Hjälper ingenting. Runt 22 har den fyllts på 2 gånger och jag kan knappt röra mig av smärtan. Straxt före midnatt får jag en helt ny epidural högre upp och all smärta försvinner. Jag är helt slut. Gråter. Undersöks, öppen 10. Noll krystvärkar. I 2 timmar försöker jag krysta när de säger åt mig men har inte en susning vad jag gör.

Ultraljud görs. Visar sig att bebisen ligger med sin rygg mot min, ansiktet uppåt. De misstänker därför jag haft ont i ryggen samt att han inte rört sig framåt alls när jag krystat. 
2,49 körs jag in i operationssalen. Ny epidural, jag klipps upp nertill och bebisen dras ut med en tång.

Han är nu 4 dagar gammal. Känns som att jag har blivit slagen med en hammare på svanskotan och nedre delarna ser ut vad som jag kan tänka mig en flådd kanin som malts genom en köttkvarn skulle se ut.

Happy days.
Bebisen mår iaf bra. 

Grattis till bebisen! Skönt att allt gick bra tillslut och att du nu får njuta av den lille. 

Så här efter förlossningen så har jag fått ganska stora problem med knipmusklerna. Jag fick ett klipp under förlossningen då de inte kunde få ut henne utan, och de ville hellre göra en kontrollerad bristning än att det skulle spricka av sig självt. Jag undrar om det är någon annan som fått problem att knipa efter förlossningen och om ni fått information om hur lång tid det kan ta att läka? Jag kan inte hålla inne nummer 2, vilket får mig att må väldigt dåligt just nu. 

Förstår att du mår dåligt. Kontakta din bm och be om hjälp! Ingen aning om vad som anses normal läkprocess, men sök hjälp o se till att inte falla mellan några stolar. <3

Känns som igår den här tråden skapades och jag längtade efter min bebis och här sitter vi (de flesta) med våra barn! 

Jag fick min älskade son den 12 juni efter 12 h lång latensfas och 19 h på sjukhuset. Förlossningen var det värsta jag varit med om, blev klippt och förlorade massor med blod och fick grad 2 bristning. Vår son var på intensiven i tre dagar också pga att han inte kunde andas ordentligt och eftersom han fick ett sår från sugklockan de använde. Men men, det viktigaste är att han mår bra nu och att vi är vår lilla familj! 

TheSwedishKiwi kan inte citera dig för någon anledning men jag fick också grad 2 bristning och hade svårt de första dagarna att Hålla igen gaser, något jag fortfarande har. Det blir bättre med tiden! Nu 3 veckor efter födelsen så gör det ont och svider ibland nere men det blir bättre och bättre för varje dag. Kontakta din bm om du är orolig men hag Hade samma problem med gaser och det blev bättre!

Skönt att höra att jag inte är ensam. Jag tror att det möjligen börjar bli lite bättre nu, men det är svårt att säga. Jag får försöka tänka på att ett bara gått en vecka och att det förhoppningsvis blir bättre med tiden. Om inte så kontaktar jag absolut vården för jag tänker inte leva med att gå runt och vara rädd att bajsa på mig hela tiden?

I övrigt så är mitt avslag fortfarande klarrött efter en vecka och mycket, som en rejäl mens. Igår morse när jag ställde mig upp så kändes det som att jag kissade på mig men det var en massa rött blod som kom. Fyllde en binda på en gång. Sen lugnade det sig under dagen men blev intensivare på kvällen igen. Kom även stora klumpar av koagulerat blod. Var i kontakt med 1177 som tyckte jag skulle åka till akuten, men gynakuten tyckte jag kunde stanna hemma och avvakta.. typiskt.

Är det någon annan som haft rött och rikligt avslag i mer än de 2-3 dagar som de säger att det ska ta innan det övergår till brunt/rosa? Försvann det av dig själv sen eller åkte ni in och fick det tittat på?

Mitt avslag var klarrött kanske till dag 10, min son är fyra veckor nu på söndag och får fortfarande ibland rött blod, speciellt om jag avstängt mig. Tror det är vanligt. små klumpar har jag också fått och tydligen är det ofarligt då det bara är koagulerat blod. Nu efter ca 4 veckor har jag mest brunt och det börjar avta. Jag fick veta att det kan ta 6-8 veckor så tror inte du behöver oroa dig!

Låter tufft men stort grattis till er älskade son! <3

Ja, det är så surrealistiskt att alla bebisar är här och att vi alla blivit mammor! Stort grattis alla! Hoppas alla njuter av denna fina men tuffa tiden - att vi läker bra i alla jäkla små muskler  och att bebisarna mår fortsatt fint! <3