Inlägg från: Anonym (barnet) |Visa alla inlägg
  • Anonym (barnet)

    Missbrukande man

    Det går inte att säga om du överdriver problemet när vi inte vet hur er vardag påverkas av det.

    Om han tuppar av/flummar och glömmer att hämta barnen på skolan eller ge dem mat om du inte är hemma- ja då är det klart ett problem.

    Om han utan kemiskt lugn mår så dåligt att han bara skäller eller drar sig undan från barnen och dig- då är det ett problem.

    Drogerna är bara självmedicinering, vad är hans egentliga problem?
    Har han sökt hjälp (= terapi) för det?

    Min mamma försörjde en deprimerad man med alkoholproblem i 30 år. Hans ex-fru lämnade honom p.g.a. alkoholbruket. Min mamma var för snäll för att ställa några krav på honom, så det bara fortsatte år efter år. 
    Hon ångrade sig mycket, både före och efter hans död.

    Min kollega som fick spritproblem hade däremot en sambo som ställde ultimatum, vilket ledde till behandling och nu åtta års nykterhet samt giftermål. Allt tyder på att både han och de barnen är väldigt mycket lyckligare än min mors sambo och hans båda söner, varav den ena blev helkonstig + spritproblem och den andra blev "supernormal" och jättestel i sällskap.

    Förälderns skam blir ofta även partnerns och de vuxna barnens skam, och det är en tung börda att ständigt oroa sig för att ens förälder ska flippa ur eller bete sig opassande, oavsett om orsaken är droger eller psykisk sjukdom.

    Att känna att man inte kan ta hem kompisar för att en vuxen ligger full hemma mitt på dagen med rullgardinerna neddragna.
    Klumpen i magen när de har bråkat igen.
    De gömda flaskorna.
    Månaden januari när det inte finns mellis och bara ett glas mjölk om dagen.
    Sömnen förstörd innan centrala provet i matte för att han kom hem mitt i natten och brölade att han skulle ta livet av sig och hoppa från balkongen.
    Att komma för sent till mormors begravning för att fyllot som lovade att köra inte var i skick att köra.
    En mamma som ständigt hade magont, magont, magont och ibland grät i sin tallrik när han inte kom hem till middagen...för då var det fylleslag på gång igen...

    Var stark nu eller bli knäckt senare. Du kan bara välja ditt eget liv, och försöka skydda era barn. Så får han välja sitt. 

  • Anonym (barnet)
    Sökaren75 skrev 2021-10-03 21:55:05 följande:
    Oj, nu blev det långt, brinner lite för sånt här eftersom jag verkligen berörs. Glad varenda gång nån tar sig ut ur helvetet,,

    Exakt!! Äkta kärlek, ????????????

    ?????? är väl en självklarhet, finns det problem så hjälper man sin livskamrat, Familjen håller man väl ihop.. rör det sig om missbruksproblem som dessutom är en sjukdom - utan hjälp är det en för tidig död som väntar - man fixar det inte själv, INGEN missbrukar för skojs skull, det ör ett rent helvete! Krävs egen vilja, men som sagt stödet runt är allt - så var det iaf för mig., och hade min fru då lämnar mig hade med all säkerhet varit borta nu,, var ett vrak!!

    Är henne så evigt tacksam., (satan kommer tårar allt när man tänker på saken, t.o.m. bad om att hon skulle lämna mig, ville inte vara henne till last,

    Hon stannade,för att hon älskar mig

    Att bli lämnad själv utan sin familj är sista trappsteget - då går det fort!!

    Din man ska vara glad att han hittat en sån fin livskamrat Ett tips bara.. hjälp honom att söka hjälpen, sätt press på honom att verkligen ta steget han kommer skjuta undan det annars, hans egen hjärna som slåss han villl.. men den sjuka delen tar över,, börjar intala sig själv att kanske jag fixar det själv osv., för att lura dig själv till en öppning att missbruka.,

    Jag vet,, tänkte söka hjälp flera ggr,, till slut.. när jag insåg att nu förlorar jag precis allt så VÅGADE jag ta steget att söka hjälp, är det klart svåraste och modigaste beslut jag har tagit,,

    Ett tungt halvår,, sen sakta sakta bättre!! Ta vara på alla stunder som känns btw i början,,

    Det här löser ni! Håller alla tummar, lycka till!!

    Du kommer få tillbaka när han blir frisk, allt man vill är att gottgöra den som ställt upp och räddat sitt liv genom genuin kärlek!

    Kanske inte så konstigt man fått problem med psyket eller missbruk om man levt men en sån jävla egoistisk person som direkt ser bara till sitt eget och drar..
    Och du kan inte ta in i ditt igendammade ugglebo att det är de som redan blivit hårt brända och förlorat halva sin barndom pga vuxnas drogande som tar sitt pick och pack och drar? Hur många år av livet ska vi offra på ert mentalt impotenta självömkande egentligen?

    Men nääää, ditt val att som vuxen missbruka istället för att söka professionell hjälp och ta tag i livets problem är klart mycket mer giltigt skäl att agera som du gör än andras försök att rädda sig själva.

    Skäms! Skäms! Skäms! 

    Tvi.
Svar på tråden Missbrukande man