Vad är rimligt?

Han måste ju lära sig att sätta gränser. Låter inte bra att barnen styr honom så och manipulerar honom.

9-åringen ska kunna torka sig själv, han kan väl prata med deras mamma och höra hur hon gör.

Min bonus sover också med pappan, mycket pga att småsyskonen sover med mamman så hon känner sig utanför, men det kommer ge sig.

Han måste sätta ner foten till den äldre. Det är inte ok att prata så till sin förälder och han måste agera förälder och säga ifrån. I värsta fall får hon väl bo nån vecka extra hos mamman då om hon blir arg. Han behöver nog prata med mamman så inte barnen spelar ut dem mot varandra.

Anonym (S)

Fri 10 Sep 2021 22:28

#15

Anonym (bonusmamma) skrev 2021-09-10 13:03:02 följande:

Om vi skulle sätta oss alla tre vuxna, utan barn, och diskutera, (för det första en praktisk omöjlighet, barnen är ju antingen med oss eller med mamman så det finns ingen tid) är jag rädd att det blir jag mot dem. Bonusmamma mot biologiska föräldrar.

Om jag bara pratar med henne känner jag att jag sviker min man. Och pratar jag med honom, det är inte "om", det gör jag ju, men han tar inte till sig det och det blir tyvärr ofta bråk efteråt. Han vill så väl och är jättesnäll men nånting behöver ändras. Är ju hellre ihop med en snäll rentav mesig man än en elak och taskig.

Är det någon annan här som har erfarenhet att initiera diskussioner kring barnen med bioföräldrarna och hur togs det emot? Blev det bra eller ångrar ni att ni tog upp det?

Har inte dottern samma taskiga attityd mot mamman? Förmodligen har hon ju det, och mamman kanske tycker det är skönt att ni tar upp det och att ni kan gemensamt diskutera hur ni ska hantera det. För oss har det tagits väl emot när vi pratat om nåt med mamman, ex läxvägran, skärmtid, och hon har upplevt samma.

Anonym (S)

Fri 10 Sep 2021 22:28

#15

Anonym (bonusmamma) skrev 2021-09-10 13:03:02 följande:

Om vi skulle sätta oss alla tre vuxna, utan barn, och diskutera, (för det första en praktisk omöjlighet, barnen är ju antingen med oss eller med mamman så det finns ingen tid) är jag rädd att det blir jag mot dem. Bonusmamma mot biologiska föräldrar.

Om jag bara pratar med henne känner jag att jag sviker min man. Och pratar jag med honom, det är inte "om", det gör jag ju, men han tar inte till sig det och det blir tyvärr ofta bråk efteråt. Han vill så väl och är jättesnäll men nånting behöver ändras. Är ju hellre ihop med en snäll rentav mesig man än en elak och taskig.

Är det någon annan här som har erfarenhet att initiera diskussioner kring barnen med bioföräldrarna och hur togs det emot? Blev det bra eller ångrar ni att ni tog upp det?

Har inte dottern samma taskiga attityd mot mamman? Förmodligen har hon ju det, och mamman kanske tycker det är skönt att ni tar upp det och att ni kan gemensamt diskutera hur ni ska hantera det. För oss har det tagits väl emot när vi pratat om nåt med mamman, ex läxvägran, skärmtid, och hon har upplevt samma.

Anonym (S)

Mon 13 Sep 2021 07:13

#31

Dr.siggie på instagram har många bra tips om hur man möter barns ilska mm, som ett litet tips till både dig och killen framförallt. Har för mig att hon nån gång sa att ibland behöver man inte diskutera med barnen utan vissa saker kan man bara förklara för dem att det inte är en diskussion utan det är så det är när de börjar säga emot och ifrågasätta när man säger till om nåt. Men också många bra tips om hur man svarar och förklarar när barnen säger saker som tex: du bestämmer inte över mig mm.

Hoppas du kan ha ett konstruktivt samtal med killen om hur ni ska ha det framöver.

Vad är rimligt?

INNEHÅLL