Råd till ungt par som vill skaffa barn? 18/22
Din tjej bör ha fast jobb och fått ihop till en bra sgi innan ni försöker få barn. Hon kan råka riktigt illa ut annars.
Inlägg från: Anonym (Tea)
|
-
-
Hon skrev att de gjort bra ifrån sig karriärmässigt, om jag inte minns fel. Det kan ju betyda att de fått tillsvidaretjänster med bra lön helt enkelt. Vilket inte är det minsta omöjligt.Anonym (Mimmi) skrev 2021-09-10 22:16:16 följande:
Du har fått fyra ungar på 5 år och samtidigt "gjort karriär"?
Hur då?
(Sen låter ju fyra barn på fem år som det knepigaste, om de inte fått tvillingar. Annars måste hon ju blivit gravid innan föregående bebis knappt kunde sitta, gång på gång på gång. En biologisk omöjlighet för många, men inte alla.)
Hur som helst tycker jag att Majas familj är ett bra exempel på att det räcker med att vänta ett fåtal år med att bilda familj när man är ung för att få avsevärt mycket bättre förutsättningar både för sig själv och barnen. Skulle Maja eller hennes man bli ensam med barnen reder de förmodligen ut det. Skulle TS tjej bli gravid nu och sedan ensam får hon det riktigt, riktigt tufft.
Och som Maja skriver krävs det inte många års väntan för att få en helt annan situation. (Om de jobbar för det.) Och den skillnaden kommer att bli stor även om paret fortsätter tillsammans.
Men TS, tänk på att par som får barn unga separerar dubbelt så ofta som de äldre. Det är tufft och svårt att vara ung förälder med dålig ekonomi. Skiljelinjen går vid typ 24 för mamman. Tjejer som får barn före 24 separerar från pappan i så många som hälften av fallen, och de flesta innan barnet ens fyllt tre.
Ge er familj en bättre start och vänta med barn tills ni båda har en stabil ekonomi. -
Ok, då var du mao inte föräldraledig, som du först skrev, utan jobbade deltid hemifrån. Det är stor skillnad.Anonym (Maja) skrev 2021-09-11 10:04:16 följande:
Hur gör folk karriär som börjar plugga vid 25 och sedan skaffar första barnet vid 30 och tredje vid 35?
Jag har delat föräldraledigheten med min man, dessutom frilansat under tiden jag själv varit föräldra"ledig" vilket också lett till många sparade föräldradagar utöver en bra position på marknaden för just min bransch (arbetar med backend utveckling). Två av barnen är tvillingar.
Ni har lyckats bra med vad ni företagit er och jag tycker att ni är ett bra föredöme för såna som TS. Men ha i åtanke när du skriver om det att det är långt ifrån alla som har jobb man kan frilansa som samtidigt som man tar hand om barn. Och det är långt ifrån alla barn som är så lugna att det går att jobba med dem närvarande. Och ni har haft turen att vara friska allihop, förmodar jag. Kanske även möjlighet till barnpassning?
Ni har jobbat på bra och är bra förebilder, men var medvetna om att ni även har haft goda omständigheter på många sätt som de flesta inte har. -
De jag känner som gjort karriär utbildade sig innan 25, gjorde karriär några år och fick barn när de var 30-35. Eller hoppade över det här med utbildning och jobbade sig uppåt mellan 20 och 25 och bildade familj mellan 25-30.Anonym (Maja) skrev 2021-09-11 10:04:16 följande:
Hur gör folk karriär som börjar plugga vid 25 och sedan skaffar första barnet vid 30 och tredje vid 35?
En person känner jag som gjorde karriär som småbarnsförälder när han var 30-35. Han släppte allt ansvar för barn och hem på frun (som gick in i väggen efter några år).
Men med att göra karriär menar jag att jobba riktigt hårt och mycket, ofta byta arbetsuppgifter/arbetsplats, få mer och mer ansvar etc. Inte bara skaffa ett bra jobb med bra lön. -
Nej, så menade jag inte riktigt. Men jag saknade lite ödmjukhet. Vi riktar oss ju till en person som vill bilda familj ung och du lade fram det som att det är plättlätt att göra det och samtidigt bygga upp en bra position på arbetsmarknaden. Det kan vara på sin plats i det läget att lägga in en brasklapp om att detta var möjligt just för er familj, bland annat på grund av att ni på flera sätt har haft tur.Anonym (Maja) skrev 2021-09-11 10:37:14 följande:
Jag skrev att vi varit föräldralediga lika mycket, först, vilket är 100 % sant. Vi båda har behållit våra egna dagar, däremot utnyttjat dem olika. Jag har t.ex. haft dagar där jag arbetat 50 %, tagit en halv dag FL o.s.v., väldigt olika från vecka till vecka. Maken har tagit FL i ett kör och tagit ut 3-5 dagar/vecka. Vi har absolut båda varit föräldralediga, även om just jag inte varit föräldraledig på samma sätt som merparten. Känner dock många som under sina föräldraledigheter jobbat helger, vissa kväller och så från start, så det är inte bara personer som kan arbeta som jag som gör det under föräldraledigheten. Nej, alla får inte friska barn eller barn som arbete är förenligt med, men det fick vi. Kände du att jag skulle ha påpekat det så ingen blev ledsen..? Eller vad var grejen med det?
Jag tycker som sagt att det ni gjort är beundransvärt, men det kan ge TS en lite skev bild av vad han kan förvänta sig att hans flickvän ska klara av de närmaste åren. -
@Maja
Det jag menar är tur är dels att du har ett yrke som du kunde frilansa som och samtidigt ha ansvar för barnen. Både att jobbet går att småjobba med på det viset du gjorde och att du måste haft otroligt lugna barn.
Ni verkar har också haft tur vad gäller hälsa och sömn. Det är inte ovanligt med sjukskrivning i samband med graviditet och förlossning och inte heller att småbarnsföräldrar hasar genom dagarna i ett töcken av sömnlöshet.
Du svarade inte på det, men om man har tillgång till barnvakt eller inte kan också ha stor betydelse för vad man klarar av under småbarnsåren. Alla har inte turen att ha det.
Era barn förefaller också vara friska och utan tex npf-problematik.
Mycket har flutit på bra för er, helt enkelt, vad det verkar.
Det du beskriver i ditt första stycke om folk omkring dig och när de studerat etc benämner inte jag att Göra karriär. De har bara pluggat och sen fått jobb helt enkelt. Att som småbarnsförälder skaffa och behålla ett jobb är inget ovanligt eller märkvärdigt, men att göra karriär är det. Det är just ditt ordval, karriär, som stökar till det tror jag.
Men i det stora hela tycker jag ju, och har också skrivit, att ni är ett bra exempel på att man kan bli förälder som ung på ett klokt och ansvarsfullt sätt. Jag skulle säga att er fina tillvaro låter som en bra kombo av planering och tur. -
Precis. Jag har påpekat typ samma sak tidigare. Det jag menade var att det nog är ordet karriär som gjort att hennes inlägg tolkas olika. Det är ngt oklart vad hon menar.Anonym (Gea) skrev 2021-09-11 14:32:56 följande:
Nu skrev Maja heller aldrig ?göra karriär? utanNu skriver Maja inte att hon gjort ?karriär? utan att de gjort bra ifrån sig karriärmässigt. Dock verkar ju Maja faktiskt också gjort karriär utifrån hur det låter.
Jag tolkar det som att Maja hela tiden menat att de har bra jobb med bra löner.
Att göra karriär kan dakstokt också innebära att man studerar och sedan får ett väldigt bra jobb med en väldigt bra lön. Man kanske lyckats ha någon form av spetskompetens eller helt enkelt är fruktansvärt bra på att löneförhandla. Haft turen att hamna på ett företag där man av slump lyckats ha så bra timing att man snabbt kunnat klättra i graderna
Jag vill verkligen inte kritisera hur Maja och hennes man gjort. Det verkar ju gå skitbra. Jag vill bara öppna hennes ögon för att det inte går lika smidigt för alla, även om de planerar lika ordentligt. Det krävs ett visst mått tur också. -
Håller helt med.Anonym (Gea) skrev 2021-09-11 15:59:04 följande:
Håller helt med dig om att ?allt man ska göra innan barn? verjlihen inte är något för alla. Jag har klarat mig gott utan att festa och allt vad man nu förväntas vilja.
Däremot som du säger, bo ihop, och en ekonomi som tål separation och sjukskrivning är oerhört viktigt
-
@Maja
Varför skulle jag ha en dålig bild av dig? Jag har ju skrivit typ tre gånger att jag tycker att ni är ett föredöme. Det jag vänt mig mot är att du lagt fram det som att det vore lätt.
Bra jobbat, säger jag bara, nu när jag fått hela bilden! (Som också ger TS en realistisk bild av vilken arbetsinsats som krävs för att få det ni har.) -
Mm. Jag kan förstå att det sett ut så även om det inte varit min mening. Jag tycker ju att ni har gjort bra val. Det jag velat få fram är just att det inte är enkelt att göra som ni. Jag vill inte att TS läser vad du skrivit och tänker att hans tjej ska klara allt det där. Någon annan skrev det lite mer rättframt, att det är stora krav på en tjej att kunna göra karriär och samtidigt ploppa ur sig en massa ungar. För jag skulle vilja påstå att de allra flesta inte klarar det.Anonym (Maja) skrev 2021-09-11 22:18:00 följande:
Det är din uppfattning, jag har hela tiden hävdat att vi gjort medvetna val i syfte att kunna skaffa barn som unga med bra förutsättningar. Om man nu tycker att det vi gjorde är överilat, då är det ju bara att ... göra mindre. TS är ändå 22 år, gissningsvis inte gjort samma val som vi, men från och med nu kan de satsa helhjärtat på att få en tillvaro som är vettig att skaffa barn i. Det kan gå eoner gånger bättre för dem redan vid 20 resp. 24 än nu vid 18 resp. 22, om de gör väldigt medvetna val och satsar stenhårt från och med nu.
Jag får bilden av att du har en negativ bild av mig, men samtidigt försökernatt inte riktigt visa det när du säger att du tycker jag är ett föredöme, för att sedan ifrågasätta. Jag upplever det som att du försöker få det att låta som att det måste vara något slags ouppnåeligt undantag, där vi främst haft tur och inte kämpat för det. Inte särskilt ödmjukt upplagt, från din sida. Det är du som lagt in att det varit lätt, att vi haft tur o.s.v. Min poäng har hela tiden varit just att det är fullt möjligt att skaffa barn som ung, och om man väntar några år är man fortfarande ung, men kan sätta sig i en bättre sits.
Nog om saken nu. Jag känner inte att jag orkar försöka "bevisa" något längre. TS och hans flickvän gör som de vill, men jag hoppas de försöker vara självförsörjande båda två innan.
Jag har mig själv och folk omkring mig som utgångspunkter. Många av oss hade inte kunnat göra det ni gjort. En del av den enkla anledningen att de inte har läshuvud nog för ett sånt jobb.
Vi är flera som varit sjukskrivna under graviditeterna och ett tag efter förlossningen (=lång frånvaro från arbetsmarknaden). Jag har bestående fysiska men som är ett hinder i vardagen. Pga det har vi flera år mellan barnen och det kan inte bli fler än två. Andra fick förlossningsdepressioner. Jag känner två familjer vars barn dött. Ytterligare fler som aldrig blev gravida ens. En trodde hon skulle kunna sköta företaget parallellt med barnet (lite som du frilansade), men fick ett barn som behövde konstant omsorg (frisk men klängig). Ett par andras barn fiöddes med allvarliga sjukdomar och funktionshinder. Bott på sjukhuset i flera perioder (=inte bra för karriären). En fick kämpa i flera år för ett småsyskon. Två förlorade sin partner i oväntade plötsliga dödsfall. En blev sjuk under sina studier, varpå examen flyttades fram ett par år.
Detta är inte något jag hittat på utan är riktiga människor i min omgivning. Och det är det jag menar med att ni har haft tur. Att på kort tid kunnat få fyra friska barn utan större problem och samtidigt göra karriär ÄR ett undantag. Kalla mig olyckskorp, men jag har sett tillräckligt för att inse att ingen bör räkna med att kunna göra det ni har gjort. Samtidigt som ni jobbat hårt har ni också mycket att vara tacksamma för. -
Du missar helt min poäng. Min omgivning är inte otursförföljd. Livet ser ut så här. Bara som exempel drabbas ca var åttonde nybliven förälder av förlossningsdepression. Ganska vanligt med andra ord.Anonym (Maja) skrev 2021-09-12 10:24:44 följande:
Det var där skon klämde då. Just din omgivning är ovanligt otursdrabbad istället. Då kan jag se att det känns som tur när det inte går åt helvete för andra. Ungefär som den som uppfattar andras sätt som skryt, p.g.a. de egna valen.
För 10-15 år sedan hade jag också sagt att sånt där jag räknade upp var ovanligt. Vissa av händelserna är så klart det, men att drabbas av _någon_ form av olycka är desto vanligare.
Ju äldre jag blir desto mer medveten blir jag om allt som kan gå fel och samtidigt blir jag mer och mer tacksam för allt som går bra. -
Detta är i min omgivning, alltså bland jobbkompisar, kompisar i idrottsföreningen, bland sambons och mina släktingar och vänner. Kanske inte flera hundra personer, men många är det ju man lärt känna, främst genom jobb och föreningsliv.Anonym (Gea) skrev 2021-09-12 19:05:05 följande:
Att känna två familjer vars barn dött (plus allt annat du raddar upp) måste vara extremt ovanligt.
Eller så har du ett umgänge på flera hundra personer?
De som förlorat barn som jag nämnde var en föreningskompis och en jobbkompis. Räknar jag in folk jag är ytligt bekant med via barnen (barnens kompisars föräldrar finns det ju massor av) vet jag ytterligare en familj.
Detta är alltså i nutid. Räknar man med sånt som hänt för lite längre tid sedan blir det ju ännu fler. När jag var barn hade min bästa kompis familj förlorat en son i PSD. Och två lite äldre personer jag lärt känna i idrottsföreningen förlorade båda varsitt barn vid födseln (det ena prematurt). Men det var på 80-talet, innan jag kände dem.
Samma gäller det andra eländet jag skrev om. Räknar jag in sånt som de äldre personerna jag känner varit med om på 70-80- och 90-talen blir det en ännu längre lista.
Shit happens. :( Alldeles för ofta.
Om det är ovanligt att jag känner så många som förlorat barn? Ingen aning. Men så ser det ut. -
Det är säkert som du säger. Jag har bara aldrig tänkt att det skulle vara konstigt att jag vet några stycken. Barnen i fråga var inte dödfödda utan blev från några dagar till ett fåtal år gamla.Anonym (Gea) skrev 2021-09-12 21:26:09 följande:
Själv känner jag inte en enda. Ingen som förlorat barn sent i graviditet. Ingen som förlorat vid förlossningen, Ingen som förlorat äldre barn heller.
I Sverige har vi 3,8 dödfödda barn per 1000 födslar. Och då räknas Allrså alla in som gått 22 full veckor.
Så ja. Att du känner/känner till så många är högst ovanligt
Vi gled långt bort från ämnet här. Min tanke var inte att påstå att en massa små barn dör, för det vet jag ju är ovanligt, utan att mycket kan hända och att man inte ska räkna med att det flyter på problemfritt när man planerar sitt liv. Och så den huvudsakliga frågan där vi alla verkar överens :) : man bör ha jobbat ihop en bra sgi innan man får barn. -
Grattis och lycka till! Jag menar det på riktigt alltså. :)
Om din flickvän har låg föräldrapenning och inget jobb att återgå till rekommenderar jag att ni tecknar en livförsäkring där hon är förmånstagare om du avlider. Jag rekommenderar också att ni gifter er om det inte redan är gjort samt att ni har sparkonton i eget namn så att i synnerhet hon inte står på bar backe om något händer dig eller relationen.
Om du blir sjuk eller arbetslös, vad får ni då för månadsinkomst?
Som förälder ska man ha både hängslen och livrem. Det är man skyldig sitt barn. Och ja, det gäller oavsett ålder på föräldrarna. Man tror inte att hemska saker ska hända, men en ung släkting till mig dog helt utan förvarning förra året och lämnade sambo och två små barn. Sånt händer. Man måste ha en backup-plan.
Hälften av alla som får barn i er ålder har separerat innan barnet fyllt tre. Hälften gör inte det. Men man behöver vara förberedd på båda scenarierna så att fallet blir mjukt om det inträffar. Att tänka på sånt här är inte att vara mörksynt, det är att vara vuxen. -
Jag undrar också!Anonym (Ann) skrev 2022-09-13 16:33:28 följande:Hur kunde du jobba när du hade 3 barn vid 18 års ålder?
Eller menar du att din man försörjde er? -
Visst är det flickvännen som kan råka illa ut, men hon har faktiskt ansvar för sitt eget liv.Anonym (Ann) skrev 2022-09-13 17:09:40 följande:Håller med dig. Dessutom är det inte TS som drabbas om det inte håller, det är ju flickvännen som inte har någon ordentlig utbildning samt ingen inkomst.
Tycker det är egoistiskt av TS att inte vänta tills flickvännen är några år äldre. -
Det låter som att det skulle vara lönt för er att boka tid hos en familjejurist. De har stenkoll på livförsäkringar, sambolagen, arv mm.
-
I så fall måste du tagit ut ett sjujäkla arvode för att kunna försörja dig och alla barnen! Märkligt att inte fler väljer samma jobb som du. Jobba en timme om dagen och kunna försörja en familj på den inkomsten. Vilken dröm!Anonym (Majsi) skrev 2022-09-13 18:11:26 följande:Ja? Jag antar att du inte provat själv. Vi fick dessutom ännu fler barn sen.Mitt företag drevs på den tiden i en lokal på granngården. Vanliga dagar lade jag kanske en timme på det, medan större "events" kunde ta upp kanske sex timmar. När barnen dessutom oftast kunde följa med, hur är det då svårt? Jordbruket skötte jag inte jättemycket under småbarnsåren.