Råd till ungt par som vill skaffa barn? 18/22

Jag förstår er längtan, det är kul med barn och ett stort steg i livet. Absolut något att se fram emot. Men ni bör vänta. Jag ska förklara varför jag tycker så.

Ni bor inte ihop. Jag är av den absoluta åsikten att man bör leva ihop, dela vardag med varandra och lära känna varandra innan man skaffar barn.

Ni har inte en stabil ekonomi. Din flickvän går i gymnasiet och jobbar extra. Även om d har en bra lön och ni har sparade pengar så är det inte samma sak som att planera för en familj. När ni kommit fram till var ni vill bo så kommer det att kosta. Sen behöver man inte bo i ett slott och ha en värstingbil. Det är inte det. Men ni  behöver lära känna varandra även när det gäller det ekonomiska. Hur man resonerar och handskas med pengar. OCH båda föräldrarna bör ha en stabil ekonomi.

Man behöver inte dra gräns mellan ung och gammal här. Ni ska absolut inte behöva vänta tills ni är 30. Även om 30 idag är en helt normal ålder att bli förälder och inte ens i det övre spannet. Men om du tänker så här, bara genom att skjuta på det så lite som 3-4 år så är ni fortfarande unga. Men ni har skaffat er så mycket bättre förutsättningar.

Studerar man 2-3 år direkt efter gymnasiet så har man vid 21-22 års ålder redan en fin grund att stå på. Sen jobbar man ett år eller två och där har man redan gjort det så väldigt mycket enklare för sig själv. Och man kommer att vara en väldigt ung förälder (om man nu tycker att det är väldigt viktigt). 

När man väl får barn så vill man inte bråka om det ekonomiska. Man vill inte behöva vända på varje krona. Man vill inte hamna i konflikter pga den ena har pengar och den andra inte. Man vill helst inte heller att den ena ska behöva jobba 7 dagar per vecka för att man ska klara sig och det är av två skäl. Den som jobbar missar värdefull tid med barnet. Och den som är hemma behöver sällskap och  avlastning. Det är inte räkmacka att vara hemma med ett litet barn!!
Man vill heller inte inse när barnet är 11 mån att jaha... nu var visst föräldradagarna slut, lillan måste börja på dagis nästa månad! Då är man hellre i den sitsen att man har ett jobb som gett en högre SGI. Så att man kan ta ut färre dagar och vara hemma lite längre. Alternativt jobba deltid de första åren.
Och ge sitt barn en lite mer trygg uppväxt.
Återigen - det handlar inte om att vara "rik" och skämma bort. Det handlar om att må bra, ha de resurser man behöver och inte snåla på allt. Inte skapa onödig grogrund för konflikter.

Det är vad jag tycker. Jag känner mer än en tjej i övre tonåren som vill bli "ung mamma" och vissa klarar det säkert jättebra. Men när det handlar om något som man faktiskt kan styra litegrann när det sker, som att aktivt försöka bli gravid. Så önskar jag att man såg lite längre än bara att det är "gulligt med bebisar"....

Själv var jag 25 när jag blev mamma första gången och för mig var det lagom. Då hade vi varit tillsammans i 8 år och visst längtade vi båda men vi ville ha vissa saker på plats först och då fick det vänta några år.