Måste göra abort men jag vill inte.

Hej, vilken tuff situation för er. Mycket att fundera över. Om du gör abort för att din man vill finns risken att du kommer ångra dig och då kanske ändå inte ert äktenskap går att rädda.

Vill bara berätta om vad som hände mig och min man. Vi hade 2 barn och hade bestämt att det inte skulle bli fler. Jag blev dock oplanerat gravid. Hade precis fått drömjobbet så det kändes helt fel med en graviditet. Jag tänkte till och med att jag skulle göra abort. Det hela slutade med att jag fick uteblivet missfall.

Efter det så blev längtan efter en 3:a stor. Jag var närmare 40 år också när vi fick 3:an. De stora barnen hjälper till mycket och storasyskonen är verkligen lillebrors idoler. Vad du än beslutar dig för så hoppas jag att du kommer fram till det som är rätt beslut fördig. Varm kram

Jag var lite i samma situation som du i början av sommaren. Blev oplanerat gravid med nr 4, dock yngre (33 år) Har sedan tidigare barn som idag är 8, 6 och 1,5 år. Vägde en massa för och emot, mådde skit av att tvingas ta ett beslut. sambon var dock motsatt till din, då han ville behålla men sa att valet var mitt. Jag fick ett tidigt vul och då kände jag bara att NEJ jag kan inte ta bort mitt barn, redan så högt älskad. Tänkte att detta kanske ändå är meningen, att denna lilla ska komma till oss. Är nu i v 15 och hoppas allt ska gå bra. Går hos psykolog för att få samtalsstöd i alla tankar och känslor. Vilket jag tkr du/ni oxå ska göra.

Behåll om hjärtat säger så. Ni var två om att göra barnet men det är din kropp. Skulle din man lämna dig för det så är han kanske ändå inte den mannen som du vill fortsätta leva med, som ?tvingade? dig till en abort. Du kommer ångra dig för resten av ditt liv då du faktiskt längtat efter detta barn.

Såg ditt inlägg och kände att jag måste svara dig. Vi befinner oss nämligen i en liknande situation du och jag. Jag är gravid i vecka 10+4. Är 45 år fyllda och ska om allt går vägen få en liten bebis i slutet på mars. Graviditeten var oplanerad. Jag har ätit ceracette i massa år men är nu trots det på väg att bli mamma igen. Har två barn, en flicka 12 år och en pojke snart 15 år. Min man och jag har känt varandra i 18 år. Han tycker att vi är för gamla, men jag vill ändå behålla barnet. Har så gott som helt bestämt mig för att abort inte är ett alternativ för mig. Jag liksom du välkomnar det lilla knytet i magen. Ålder ska inte avgöra om man får bli mamma eller inte!! Jag vill bara säga - stå på dig! Det är ditt val!!

Om du Ts kommer tillbaka till tråden så vill jag tipsa om stödchatten oplaneratgravid.se Det är gratis och man kan få hjälp att bolla tankar och känslor.

Men såå gamla är ni ju inte. Jag är också snart 40 och väntar vår tredje men då ser vi minst 10 år yngre ut också. Man blir ju så gammal som man gör sig. För barnen är det väl ändå viktigast om föräldrarna är kärleksfulla, inte om de är 40, 50 eller 60. Risken att bli gravid finns ju hela tiden, om ni har sådan åldersnoja så bör ni ju ha varit försiktigare för att inte hamna i en sådan situation. Men innerst inne vill du ju ha ett till barn så försök att vara positiv nu och med inställningen att ni fixar detta som en familj. De stora barnen kommer ju att kunna hjälpa till massor.

Du skriver att hur du än gör så kommer allt bli skit. Tycker du borde fundera lite över detta. Kan du istället tänka att hur du än gör, så kommer det bli bra?

Kanske kan du försöka skriva en klassisk lista, punkta ned alla grejer så det blir tydligare? Brukar klarna litegrann om man sätter ord på allt och får ner det på papper så det blir överblickbart.

Kanske en lista för abortalternativet. Fördelar och nackdelar. Långsiktigt och kortsiktigt. värsta scenario och bästa scenario. Alla tankar ska med.

Samma sak med behållaalternativet.

Gör två likadana listor med båda kategorierna.

När jag har kaos i skallen av alla funderingar som kokar så är listor bästa boten. Det rensar skallen, alla tankar ska ut och de måste formuleras i skrift.

Allt blir lite mer hanterbart då tycker jag, och mycket  tydligare.

Kanske det kan vara något?

Förstår verkligen att du befinner dig i ett rejält dilemma!