Inlägg från: Anonym (Mja men..) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Mja men..)

    Hur mycket ska man hjälpa till hemma?

    Hjälper du till att laga maten, duka, duka av, handla, packa in varorna, gå till återvinningen, städa gemensamma utrymmen, ta hand om trädgård etc?

    Det är fel att dina bröder inte hjälper till. Där borde det bli ändring. Men jag tycker inte att du gör speciellt mkt, du är vuxen och vad jag läst i TS är det bara delar av det som är ditt (ditt rum, din tvätt) som du tar hand om.

    Jag hade sett att varje barn sköter sitt och har fasta sysslor (ev rullande schema) för det gemensamma.

  • Anonym (Mja men..)
    sextiotalist skrev 2021-08-25 15:15:21 följande:

    Men det är inte TS ansvar att det ska ske. 

    Trädgården t.ex, det är ett val föräldrarna har gjort att ha trädgård och då är det inget man kan ålägga barnen.

    Återvinningen krävs i 9 fall av 10 att man behöver använda en bil för det ändamålet

    Alltså, det är föräldrarna som har ansvaret att detta ska göras, de kan absolut ta in barnen som hjälp och även lära ut barnen dessa uppgifter.

    Men hushållets skötsel är och förblir föräldrarnas ansvar. 

    Den dagen TS flyttar hemifrån, så blir det hennes ansvar  att ta han om sitt hem.

    Egna rum och egna saker är en annan sak, de ska man självklart hålla rätt på, men de gemensamma utrymmena, trädgård etc är föräldrarnas ansvar.

    Att var och en ska tvätta sin egen tvätt verkar är, i mina ögon, totalt vansinnigt. Bättre att se till att man ha lagom fyllda tvättmaskiner istället för en enstaka blus eller byxor


    Jag tycker det är föräldrarnas ansvar att få barnen att hjälpa till, det är ju så man lär sig om livet. När jag va 12, hjälpte jag till med allt, handlade, städade, lagade mat osv.

    Nu har TS ätstörningar så då blir läget annorlunda där men hon är snart 18, ska hon leva som hon bor på hotell får hon betala för det isf. Annars får dom hjälpas åt som familj. Det största problemet här är dock att bröderna inte hjälper till, det ska inte va som askungen i en familj...
  • Anonym (Mja men..)
    Anonym (Vuxen kvinna) skrev 2021-08-25 18:48:41 följande:

    Förstår verkligen inte många av svaren här.

    Många verkar ju ha skaffat barn mest för att få hjälp hemma?

    Tex så tycker jag verkligen ingen annan än föräldrarna ska ansvara för maten. Visst, är man riktigt kräsen eller kommer hem senare än resten av familjen kan man kanske fixa till sig själv. Men inte till hela familjen?

    Fixa sina egna rum, och t o m tvätta sin egen tvätt fine, det gjorde jag också. Och man kan absolut hjälpa till, så att man lär sig. Men inte ansvara för hela områden som på ett schema själv.

    Som TS skriver, man har inte valt att bli född.


    Och hur länge ska föräldrarna ta hand om dessa stackars personer som inte valt att bli födda? Ska dom laga mat o städa efter vuxna personer? Idag bor folk hemma tills dom är närmare 30 pga bostadsbrist. TS är snart myndig o vuxen. Jag flyttade sj hemifrån när jag va 16. Och ansvara för maten, det hör ju till att föräldrarna lär ungarna att laga mat o sköta ett hushåll. Men curla på du så blir samhället bra tillslut XD
  • Anonym (Mja men..)
    sextiotalist skrev 2021-08-25 19:54:31 följande:

    Curla för att man inte använder barnen som städhjälp?


    Jag känner inte att jag användes som städhjälp eller hushållerska. Jag var en del i familjen där vi var ett team som såg till att hemmet o det praktiska samlivet fungerade. Jag är tacksam (än mer nu när jag läser svar som dina tex) att jag fick lära mig laga mat, handla - tänka ekonomiskt (handlade efter jämförsprus som barn), ta hand om djur, jag lärde mig snickra, renovera, meka med cyklar, byta däck på bilen och odla.

    Jag blev en självständig kvinna som kunde flytta hemifrån som 16åring o klara mig själv.

    Jag tycker det är jättekonsigt att inte hjälpa till med det gemensamma. Hur ska man lära sig livet? Att man ska kräva att få maten lagad, hemmet städat, maten handlad som snudd på 18åring låter helt absurt och ja definitivt som curling.

    Och du som är förälder (det är inte jag) antar jag vet att det finns jobb så det räcker o blir över, är knappast så att barnen kan ta över allt från föräldrarna. Men delta, lära sig o dra sitt strå tillstacken det kan barn och det bör dom få lära sig - FÖR DERAS SKULL. Det lär va smidigare för föräldrarna att göra det själv för det är krävande att lära ut o involvera barn i vardagsbestyren men det är bla det som är föräldraskap.
  • Anonym (Mja men..)
    sextiotalist skrev 2021-08-25 20:32:26 följande:

    Tänk. Det kan min son också och jag kände mig som en städhjälp. Jag arbetade varje söndag, fixade med städning/tvätt på lördagarna. Tvätten var perfekt för då kunde jag få lite tid för mig själv.

    Jag hade längre arbetsdagar än mina föräldrar, eftersom jag hade läxor och prov.

    Sonen hade längre arbetsdagar än oss, han åkte tidigare och kom hem senare och på detta läxor, inlämningar och prov.

    Varför skulle han laga mat när både jag och hans pappa hade mer tid över.

    Nu har sonen bott själv i 4 år, lagar mat, städar, tvättar utan problem.

    Detta utan att vi har haft dedikerade uppgifter och nej, jag är rätt säker på att han inte sticker ut.

    Det krävs fotfarande inte 19 års utbildning för att lära sig detta


    Jag menar såklart inte att barnen ska va nån hushållsslav likalite som föräldrarna ska va det, utan att man ist hjälps åt, den ena lagar, den andra dukar, den tredje diskar osv. Jobbar nån sent så sköter resterande familjemedlemmar markservicen, svårare än så är det inte. Man måste inte ha ett rigit schema.

    Men att barn ska ha noll ansvar, o bo som på hotell o endast behöva lyfta fötterna när morsan kommer m dammsugaren ser jag som vanvård av barn.
  • Anonym (Mja men..)
    sextiotalist skrev 2021-08-25 20:48:24 följande:

    Det har jag aldrig påstått. Eftersom jag är rätt bekväm av mig så har jag inte sprungit och servat. Jag har varit och är rätt chill när det gäller hushållsarbete. Klagar någon så hänvisar jag till dammsugaren eller så.

    Självklart har sonen hjälpt till vid behov, fixat middag om man varit sen. Skämt bort oss om vi varit sjuka eller trötta.

    Så bortskämda vi blev när han var här sist då han lagade god mat.

    Det jag vänder mig emot är att man säger att det behövs 19 års lång utbildning för att lära sig sköta ett hushåll


    Såklart det inte gör, men man lär sig att livet innebär att man måste göra tråkiga saker då å då när man eg inte har lust och att i gemenskap med andra får man dra sitt strå till stacken.
Svar på tråden Hur mycket ska man hjälpa till hemma?