Hjälp jag tror att jag vill separera
Jag tänker att han inte orkar mer än det han gör. Han är ju sjuk. Du kan därför nog inte ha krav på att han ska förändra sig massor just nu. Har han tagit all hjälp som finns att få så har han, och behöver bara fortsätta jobba på det spåret. Det vore skillnad om han inte hade tagit vården utan bara låg hemma och var tjurig, liksom.
Däremot behöver givetvis inte du ha det som du har det. Era barn tjänar inte på att ni båda hamnar i depression. Om du känner att lasset är för tufft för dig så kan ni tex separera, du tar hand om barnen och han får ännu mer egen tid att försöka kurera sig. Kanske blir det då bättre om tex ett år. Det är oerhört vanligt att känna att man inte är kär längre, eftersom det inte räcker med kärlek utan en relation kräver insats från båda. Kanske kommer dina känslor tillbaka om du känner mer lugn genom att "slippa" ta hand om honom och hans grejer, utan bara fokusera på dig och barnen. Du är också just nu i bebisträsket och om han inte hjälper till med bebisen så är det inte konstigt om du känner att kärleken slocknar.
Jag tycker du borde prata med honom utifrån barnens perspektiv/din ork och att en möjlig lösning är att ni separerar ett tag. Kanske blir han väldigt ledsen och förskräckt men som sagt, du behöver inte göra slut utan mer framställa det som ett verktyg för att faktiskt laga allt (inklusive hans depression). Sedan om det ändå tar slut på riktigt är en annan sak.
Det känns riktigt illa att lämna någon när den är sjuk, men något behöver göras hos er, helt klart. Min man skilde sig från en kvinna när hon var riktigt sjuk och han kände sig helt förfärlig, men som tur var ville även hon skiljas för de mådde inte bra i hur de hade det, någon av dem, men upprinnelsen berodde på hennes psykiska sjukdom. Då tänkte han som du, att det är inte schysst att lämna precis mitt uppe i alltsammans, men det blev mycket bättre efter att de skilt sig. Därför tror jag inte man ska vara rädd för att göra det, men du behöver nog ha ett konstruktivt förslag när du pratar med honom för att han ska orka tänka och ta in det nu när han mår så dåligt. Hjärnan funkar inte 100% vid depression. Om du enbart säger att du inte mår bra och det är jobbigt så blir det inte tillräckligt mycket för honom att reagera på (tror jag).