Ignoramus skrev 2021-07-26 15:59:31 följande:
Och det är det jag menar - om partnern inte kan leva med den RELATIVT lilla uppoffringen kanske det inte är äkta kärlek från båda hållen? Och om partnern är emot det för att hen verkligen ogillar hundar kanske man inte är så kompatibla i slutändan.
För ja, är det äkta kärlek så kan man klara av att gå ut med hunden när ens partner är sjuk eller se till att den överlever medan hen är på affären. Då tycker man att det är en del av paketet att ställa upp för varandra.
Sen kan det ju mycket väl bli så att det är ?andras byrackor och min hund?. Jag ser mig också som en hundälskare, och ändå finns det ändå massvis av hundtyper som jag Bara tycker är irriterande. Hundar som inte kan slappna av, som är för påflugna, för intensiva, som inte kan läsa andras kroppsspråk osv osv. Samtidigt som jag tycker att min hundtyp är de klokaste, finaste och mest lojala varelserna som finns.
Min sambo ville inte heller att vi skulle skaffa hund. Men tillslut gav han med sig, och nåt år senare köpte han sin egna hund och nu kan han inte tänka sig att vara utan.
Om den som vill ha hund inte kan avstå för sin partners skull och hellre gör slut så kanske det inte är äkta kärlek från båda hållen?
Hur det än är så är det ju ingen liten uppoffring. Att ha hund kräver ju massor av tid, jobb och pengar. Man blir ju väldigt låst och kan inte göra vad man vill när man vill. Ts har väl inte det hundintresse som krävs.
Man ställer inte upp på vad som helst bara för att man är i ett förhållande. Till exempel barn och djur är väl inget man kompromissar. Jag tänker att det blir väldigt svårt om inte båda två är överens där..
