Jag sörjer min abort men min partner är bara lättad

Jag vill börja med att beklaga hela din situation, för att den innehåller fler svåra delar än "bara" en abort. Som i sig kan vara fruktansvärt tung att gå igenom. But this too shall pass som de säger. <3

När jag var 21 gjorde jag en abort och den har jag i sig inte ångrat även om den var fysiskt smärtsam. Jag var inte redo, hade inte fast jobb, levde i kollektiv och backpackade. Hade en fin pojkvän som levde likadant, som inte var redo men som hade tagit sitt ansvar om jag hade velat. Jag levde på, tänkte på aborten emellanåt allt eftersom jag själv utvecklades och såg på den med större ögon. Men jag stod fast vid att det var rätt beslut då.

Idag sitter jag här 13 år senare gravid I v15 med min själsfrände, har hus och fast jobb. Är äntligen en person som kan erbjuda mitt barn allt det jag önskar för hen. Men jag har också fått kämpa för det här i 4 år, 5 missfall, 2 missed abortions, 1 utomkvedshavandeskap, missfallsutredning och remiss till IVF. Det fick mig att inse att vänta inte alltid är det klokaste. Det gjorde mig ödmjuk inför det faktum att man inte alltid bör skjuta allt på framtiden. Det är en aspekt. Säger inte att du borde ha behållit den här gången för det, säger egentligen ingenting utan vill bara dela med mig.

Du går igenom ett trauma och det låter för mig som om du behöver hjälp med att ta dig vidare. Har du någon annan att prata med? Sörja tillsammans med? Har du en professionell samtalskontakt? Det borde ha erbjudits dig av gyn. Om inte, kontakta dem. Du behöver nog det.

När du har landat i dina hormoner och fått reda ut dina tankar, känslor och sorg så skulle jag rekommendera dig att fundera på följande för framtiden; är din sambo en person du verkligen vill leva med? Du har nu sett hur han reagerar i kris. Du har sett att han inte finns där för dig när du behöver honom. Du har sett hur han inte klarar av att kommunicera och samarbeta när ert liv kräver det. Är det den livspartner du vill ha med eller utan barn? Det finns inget rätt eller fel svar här, men det finns definitivt ett hälsosammare och enklare svar. Allt beror på vilket liv du vill leva framåt och vad du kan tänka dig att leva med. Om du vill fortsätta med din partner så tror jag att er enda chans framåt för en sund och hållbar relation är parterapi. Vägrar han tror jag tyvärr att du har ditt svar där.

Oavsett vad som sker framåt önskar jag dig all lycka till. Det är svårt nu, mörkt, men med mörker efterföljer alltid ljus förr eller senare. Mörkret kan inte existera utan ljuset. Håll fast vid det. <3