Så jobbigt månad efter månad

För oss tog det 23 månader med aktiva försök innan jag blev gravid. Hur man gör? Man andas, försöker leva som vanligt. Jag hade typ gett upp hoppet. Nu försöker vi få ett barn till. Den här gången har vi bara försökt i tre månader.

en till tröttis här.

blir ju lätt att man som kvinna får ta på sig rollen som projektledare dör hela barnaskaffndet också. ha koll på äl ta test osv.. pusha på mannen att ha sex under äl..

ibland tänker jag att det vore så skönt att bara lägga ner allt och istället ha sex 3 dagar varje vecka typ sön tis fre och sen skita i alla test..fast blir iof mkt sex .

jag tycker det är lite kul också.. som att spela på lotto liksom, spänningen ;) men också utmattande..

om man tittar på statistiken kan det ju ta tid..

bara ca 25% v alla som försöker blir gravida på 1 försöket

40% inom 1 m

50% inom 2 m

60% av alla inom 3 månader.

70% inom 8 m.

80% inom 1 år.

90-95% i nom 2 år..

jag har försökt i 2 m nu.

oddsen talar för att det borde gå inom 1 m iaf

Här är en till som kämpar med alla känslor som kommer med den här resan. Är inne på försök 11 nu och jag tappar hoppet mer och mer för varje gång mensen har kommit. Jag känner nu att jag inte vågar hoppas på något efter varje äl. Jag ställer in mig på att mensen kommer och tror det ska bli lättare att hantera då, vilket det såklart ändå inte blir.

Det som har stor betydelse för mig när det kommer till att hitta tillbaka till kämparglöden efter varje misslyckat försök är att göra sånt jag mår bra av. Jag älskar att vara ute i naturen så jag läker mig själv med promenader i skogen, en simtur i sjön eller en picknick på ett fint ställe. Att ta hand om sig själv är nog det viktigaste i den här resan. Och det gäller inte bara kroppsligt utan tankarna och vart man laddar sina mentala batterier är nog det allra viktigaste. Så med andra ord så måste man leva livet man har här och nu också, så att man inte bara lever i framtiden och undrar hur den ska bli.

En annan sak jag brukar tänka är att varje misslyckat försök är ett försök närmare det försöket som kommer lyckas. För lyckas kommer vi göra någon gång, frågan är bara när :)

Känner helt igen mig i det du skriver! Har också försökt i typ 3 månader och blir så hoppfull och ivrig och sedan besviken. Hur gör ni med alkohol? Jag undviker att dricka mellan ÄL och mens och det är också jobbigt när man är bland andra som undrar varför. Ska ha mens om 5 dagar. Tog ett tidigt gravtest igår som visade neg. Men hopps fortfarande på att det ska vara positivt ändå. ????

Känner helt igen mig i det du skriver! Har också försökt i typ 3 månader och blir så hoppfull och ivrig och sedan besviken. Hur gör ni med alkohol? Jag undviker att dricka mellan ÄL och mens och det är också jobbigt när man är bland andra som undrar varför. Ska ha mens om 5 dagar. Tog ett tidigt gravtest igår som visade neg. Men hopps fortfarande på att det ska vara positivt ändå. ????

Jag gör precis som du att jag skippar alkohol mellan äl mens men tillåter mig att dricka om jag vill mellan mens och äl. Sen får folk undra och fråga om dom vill varför jag inte dricker men jag tycker det är helt min ensak så dom får inget svar ändå.

Hoppas för dig att det blir ett plus iaf. Det är ju ett tag kvar till bim så inget är kört än :)

Försöker också att göra saker jag gillar och ta hand om mig själv. Oftast är jag mest uppgiven och less precis när mensen kommit och så går det över fram tills bästa månad men nu börjar jag känna att det tar längre tid att gå över - och ser bebisar och bebismagar överallt.

Varje försök är ett försök närmre var en fin tanke, det är ju helt sant! Håller tummarna för oss båda ????

Jag dricker inte sedan tidigare så jag dricker ingen alkohol alls. Tråkigt att du ska behövs få frågor om varför du inte dricker. Alkoholkulturen är så stark i Sverige, jag har haft för mycket alkohol i min närhet så jag är så trött på det :)

Hur har det gått, har du testat igen eller fått mens? Håller tummarna för dig!

Det är inte alls lätt när längtan är så stor och besvikelsen kommer gång på gång. Det är samma här, ser bara massa bebisar och kvinnor som är gravid så fort jag gå ut. Det sticker i ögonen för man blir så avundsjuk men jag försöker tänka att dom också kanske har varit i samma sits som jag är i nu och kämpat månad efter månad för att få sitt plus. Det blir lite lättare att hantera då, men bäst mår jag när jag skärmar av och lägger fokus på annat i vardagen.

Har för en gångs skull bara gjort massa annat än att tänka på om det tog sig det här försöket eller inte. Om en vecka får jag se om det äntligen blir ett plus eller om man får gråta ögonen ur sig för att mensen kommer och samla krafter för ett försök till.

Håller tummarna för dig med:)

Nu har vi visserligen fått ett barn, men för oss tog det lång, lång tid. I början kände jag som du och var oerhört stressad med tanke på att jag var 34 när vi började försöka.

Självklart var jag ledsen när mensen kom varje månad, men med åren började jag bestämma mig för att jag ska göra allt för att få så bra förutsättningar som möjligt. Jag började träna och var i mitt livs form, tappade massor i vikt, såg till att äta bra och få i mig alls näringsämnen och vitaminer osv.

Det i sig gjorde mig ju inte gravid, men det fick mig att fokusera på något och ha ett mål.

Efter vårt andra misslyckade IVF försök hade vi en resa planerad, och jag tänkte bara att nu kan jag äta allt (goda ostar, charkuterier etc) på resan och hade inställningen att detta var sista resan utan barn, och det var det.

Vet inte vilka råd jag har, men kanske att fokusera på annat. Gör sånt som kanske inte är omöjligt, men svårt med småbarn. Gå på bio, gå ut och ät efter kl 19, eller bara sitt och prata med varandra. För det är inte en självklarhet när barnet väl är här

Håll ut och ge inte upp, försök även att ha sex för skojs skull. Skulle det dra ut på försök är det inte lika roligt att ligga längre

Känner igen mig. Har försökt 5 gånger nu. Kör med äl-stickor och ligger samma dag och dagen efter och ändå händer det ingenting ???? blev gravid på andra gången dock men tror det blev en kemisk-graviditet då jag bara var gravid i 4 dagar. Mensen kom alltså en dag efter bim. Så trist att varje månad bli besviken. Tänker på bebis varje dag och varje sekund. Känner själv att pepp inte hjälper ett dugg, vill egentligen inte prata om det så mycket för då blir jag bara ledsen inombords. Men försöker ändå vara som vanligt.

Jag förstår dig till fullo och vill bara sända en styrkekram till dig och hoppas på att du och alla andra här inne kan nå våran dröm om barn i en snar framtid <3

Åh jag känner verkligen igen mig i allt som skrivs här. Vi är på fjärde försöket men precis som TS skrev så har jag varit redo så mycket längre än sambon?

Även det här med alkoholsituationen. Jag har undvikit alkohol helt men börjar känna nu att jag kanske ska sluta pausa livet som jag har gjort i väntan på ett plus. Så jag ska nog ta mig ett glas mellan mens-äl som ni gör.

Tänker också på bebis varje sekund och klarar inte av att se gravida/höra att någon annan är gravid utan att bli ledsen och bara känna att livet är orättvist.

På ett sätt så känner jag mig lättad att läsa det ni skriver eftersom man känner sig så ensam och ängslig i denna situation. Men samtidigt blir jag så otroligt ledsen och det gör ont i hjärtat att läsa att ni har precis samma känslor som jag, månad efter månad. ????

Håller med

Månad 3 här nu och ligger helt klart mycket på varje äl

Mina 2 första graviditeter gick på första försöket så blir ju minst sagt chockad och besviken och framför allt fundersam varför det inte vill sig denna gång