Brukar ni tillrättavisa folk som pratar dålig svenska med flit?

Nej, men idioter som medvetet pratar fel är ingen vits att tillrättavisa för de gör det ju med flit ändå. Rinkebysvenska är däremot inte ett medvetet felbruk av språk, det är tekniskt sett en dialekt. De som bor där påverkas av personerna omkring, det spelar ingen roll att man vet vad som är rätt och fel då utan man anpassar sig till sin omgivning.

Vi är en tråkig svensk familj.
Jag brukar säga till tonårssonens kompisar när de försöker snacka orten.
Pojkarna är födda i Sverige av etablerade föräldrar och bor i villaidyll, så det blir bara pinsamt. 

Prata dålig svenska med flit? Det vet jag inte om jag stött på faktiskt. Då undervisar jag ändå i svenska. 
Människor som pratar sk Rinkebysvenska är för det mesta födda i Sverige, så hur menar du? Eller menar du personer som är födda utomlands men bryter, och så kallar du allt det för Rinkebysvenska (och tror att de pratar så med flit)? Då får jag nog be dig att läsa på lite. 

Hur menar du att en person som är uppväxt med människor som bryter runt sig, och som dessutom har ett annat hemspråk, ska börja prata rikssvenska hel plötsligt? Det är inte jätteenkelt att byta dialekt (ja, för det blir som en dialekt), speciellt inte när man bor kvar i samma område som man växte upp i. Lika svårt som det är för tex en gotlänning att byta till rikssvenska.

Så nej, jag "rättar" inte personer som har en brytning, men jag informerar oerhört gärna personer som inte kan skillnad på dem-dem, hans-sin, han-honom osv. Det är en grammatisk styggelse att inte ha språkkänslan för när de här orden ska användas och det utarmar ordförrådet och språkkunskap hos våra unga. 

Ibland men oftast inte. Folk är så lättkränkta nuförtiden så man kan nästan bli dödad för mindre. Jag har resignerat och bryr mig inte så mycket längre.

Jag har inte hört någon tillrättavisa det som du skriver eller liknande (dem säger man dessutom generellt inte i Sverige utan bara i Finland, så varför skulle någon påpeka det?). Jag ställer mig väldigt tveksam till att det skulle vara särskilt vanligt.

Är själv uppvuxen i orten och bor fortfarande här, barn till invandrade föräldrar och har dom senaste åren försökt lära mig uttrycka mig på...ja mer rikssvenska. En av anledningarna jag hänger på FL är just för att förbättra mitt språk och jag tycker jag gjort framsteg. Men jag har aldrig pratat dålig svenska med flit som TS säger utan helt enkelt snackat som omgivningen gjorde.

Sen sabbades min skolgång mycket av kaozande grabbar och mobbing så jag knappt gått ut 9:an. Asså jag ville verkligen lära mig saker, jag gillade skolan men allt det där fuckades upp totalt av att somliga konstant tjafsade och bråkade. Det påverkade också mina kunskaper i bla. svenska. :/

Orten är fan ingen bra miljö växa upp i och så snart jag kan ska jag dra härifrån. Mina framtida barn ska deffo inte växa upp så här. Dom ska bo i Sverige.

Just det, glömde det kanske viktigaste att nope, jag har inte blivit tillrättavisad. Never ever hänt. Fast här på FL har jag däremot fått lite förklaringar hur språket funkar efter att jag frågat om det.

Nej, det har jag inte.

Jag kan svårligen låta bli att rätta folk som har fel uttal eller konstig meningsbyggnad, det kommer automatiskt.

Men inte som "haha du sa fel" så klart, utan bara ett snabbt "jaha, du menar kanske (rätt uttal/bättre ordval)?" och antingen blir det bara ett ja på frågan eller så kanske man börjar diskutera vad som sades och vad personen menade.

Fast då är jag vanligen inte bland personer som säger fel konstant, för då hade det blivit superirriterande med mitt rättande, det fattar jag.

Min man är dyslektiker och han har underliga saker för sig med språket så honom behöver jag rätta/fylla i åt ibland, för annars begriper många inte vad han säger fast han är helsvensk. Han kan säga "bil" och mena "båt" men hans hjärna stoppar in ett slumpvis annat ord i samma kategori bara. Henke och Jonna kan bli Jonne och Henka, med mera.

Gör man så med mer än ett ord i samma mening så blir det fort svårt och ibland får han hjärnstillestånd och avslutar inte sin mening heller. Så jag är van att dechiffrera vad som sägs och återge det för att inte missförstå min egen man trots 20 år ihop.

Vad är det jag ska läsa på menar du?

Du menar att alla som pratar svenska med brytning har hemspråk och inte kan prata korrekt om dom vill?

Att det inte är lika vanligt i finland kanske inte är så märkligt?

Din förklaring av orten var rätt bra.

Tror du att prata babbesvenska innebär en nackdel när man söker jobb tex om det skiner igenon att man kan prata korrekt om man vill?

Ok, det va min ärliga syn på orten.

Jag vet faktiskt inte hur det uppfattas av arbetsgivare om man på intervjun snackar mer rikssvenska men det skiner igenom att man kan prata korrekt om man vill. Det får du nog fråga arbetsgivare om.

I mitt fall och bland mina polare är det så att miljonsvenskan vart vårat sätt att snacka och att vi inte kunnat slå om till nåt annat. Det va aldrig nåt tillgjort från min sida utan så dom runt omkring mig snackade. Nu är mitt språk lite annorlunda och mer neutralt även om det säkert hörs var jag kommer ifrån (och det är väl ok imho).

Tycker det känns bra kunna prata och skriva mer vårdat och med bättre ordförråd och det tror jag kommer öka mina chanser få ett bättre liv.