Inlägg från: sextiotalist |Visa alla inlägg
  • sextiotalist

    Pappa som håller på att gå sönder

    okunniglärarstudent skrev 2021-07-08 09:59:39 följande:

    Hej!

    Jag är pappa till min son på 13 månader och håller på att förtvivla och vet inte vad jag ska göra. Jag verkar ha en förlossningsdepression och vet inte hur jag ska ta mig ur den. Min sambo och jag bråkar nästan dagligen, jag klarar inte av att vara själv med sonen en längre stund och jag vill helst vara själv. Jag har varit föräldraledig på heltid i 7 månader och den tiden har nog varit den värsta i mitt liv. Från att vara glad och positiv till att vara initiavlös och negativ hela dagen. När sonen är borta några timmar eller sover hos sin mormor då vänder det totalt. Så fort han kommer hem vänder det igen. Jag blir ledsen över att inte vilja vara med mitt barn, att vilja lämna bort honom hela tiden känns tungt. Jag har pratat med MVC men det blir bara prat och inga konkreta förslag på hur jag ska hantera detta. Tankar om att "fly" blir större och större. Har alltid längtat till att kunna göra roliga aktiviteter med mitt barn men sen han föddes har det varit ett konstant jobb som inte ger något förutom ångest. Är det någon som har varit i samma sits? Sambon börjar dessutom prata om barn nr 2 och jag kan inte ens föreställa mig det. Just nu ångrar jag nästan dagligen att jag skaffade barn.


    Eftersom BVC inte tar det på allvar, så får du vända dig till VC.
    Om du får se det positiva i det hela, det är att du verkar ha sjukdomsinsikt, det innebär ju att du inser att det ska inte vara så och att du måste få hjälp och det viktigaste, det är in du egentligen. 
    Hur mycket har du och din sambo pratat om det, det kanske behövs att ni båda går dit tillsammans så även hon kan ge sin bild om den förändring du gått igenom och att ni båda vill ha stöd och hjälp, för bådas skull, för barnets skull.
  • sextiotalist
    Friger skrev 2021-07-08 10:32:50 följande:

    Första ungen är dryg. Den kommer nämligen när man har ett eget liv.

    Unge 2, 3, 4, 5 osv är enklare. Då har man släppt den biten.

    Din unge är 13 månader, det är en jobbig ålder på barn. Dom kan röra sig och ta saker men fattar inget alls.

    Om bara ett litet tag så kommer ungen att vara mycket enklare och mer självgående. Min yngsta är 1,5 år och har blivit mycket enklare. Springer runt och leker själv utan att hitta på allt för mycket tokigheter.

    Har lekrum som är "barnsäkra". Har en grind, så att ungen inte smiter ut. Där inne kan man både vakta barnet men ändå slappna av och pyssla med annat.


    Fast den här pappan verkar ha lite större problem än "normalt jobbigt med småbarn". Han mår ju dåligt av att vara förälder, inte bara att det är jobbigt
  • sextiotalist
    Friger skrev 2021-07-08 10:53:28 följande:
    Jag kan inte trolla fram honom i kön eller tvinga någon att ta honom på allvar. Det jag kan göra är att muntra upp honom.

    Därför jag gjorde så. Ledsen för att jag sårade dina känslor.
    Du sårade inte mina känslor, varför tror du det. Däremot så misstänker jag att det är just med sådana argument han blir bemött med (och många andra i samma situation). 
    Är det en depression, så går det inte att muntra upp, trist nog, men så är det
  • sextiotalist
    Friger skrev 2021-07-08 11:01:35 följande:
    Jag tyckte du la en fjantig kommentar, det är allt. Jag försökte vara snäll och det var enkelt att se, om jag gjorde det på bästa tänkbara sätt spelar väl ändå ingen roll.

    Givetvis måste du ha synpunkter på saken. Allvetande som du är.

    Jag kom med tips om hur han kunde göra livet lite enklare också. Jag är själv inget fan av att vakta småungar. Därför har jag gjort saken så enkel för mig som möjligt.
    Jag har synpunkter där jag tror mig kunna bidra med något. Just depression hos föräldrar vet jag att det är inget som man ska vifta bort. Jag har själv haft en djupare depression (inte förlossningsdepression) och blir rätt trött på att man försöker vifta bort detta med "uppmuntran".
Svar på tråden Pappa som håller på att gå sönder