Inlägg från: Anonym (Flödet) |Visa alla inlägg
  • Anonym (Flödet)

    Pappa som håller på att gå sönder

    Hej,

    Beklagar att du känner så. Jag är inte pappa men drabbades också. Ingen tog mig på allvar. Inte ens min man. På BVC sade man bara att det är ett väldigt aktivt barn du har.

    Mitt råd är medicinering, låg dos, så att du kommer ur håglösheten och paniken. Det lugnar ner en och man blir mer rationell. Orkar mer.

    Samtal också, men det kommer inte att

    hjälpa mot paniken man känner.

    Exakt det du känner känner många.

    Själva förlossningsdepressionen gick över med tiden, men känslan av hela föräldraskapet är tyvärr fortfarande att det nog inte var min grej.

    Nu är barnen större, tolv år, men jag tycker ändå att det ska bli skönt den dagen de flyttar hemifrån.

    Oavsett, stå på dig. Man måste vara tillräckligt stark för att orka få hjälp. Och skaffa inte fler barn förrän du mår bättre.

  • Anonym (Flödet)
    Marie7 skrev 2021-07-08 11:31:15 följande:

    Förstår precis vad du går igenom. Jag fick en svår förlossningsdepression med mitt första barn för lite mer än 22 år sedan. Mitt ex hade slutfasen på sin utbildning och var borta mkt. Jag tyckte livet var slut. Kämpade ett år och ville inte ta medicin tills min kloka moster som är läkare i stort sätt tvingade mig. Det vart min räddning. Jag började njuta av mitt barn fullt ut. Sök hjälp på VC. Berätta öppenhjärtigt och var inte rädd för SSRI. Om du bestämmer dig för medicin trappa upp långsamt så blir det mindre biverkningar. Det blir bättre.


    Jag håller helt med.

    SSRI lyfte upp mig och jag fick energi och lugn. Samtidigt som jag blev piggare.

    Nu tycker jag synd om mina barn att jag inte började tidigare.

    Det behöver inte vara för alltid man äter och om det hjälper att man orkar mer så ska man ta medicin.
Svar på tråden Pappa som håller på att gå sönder