Pappa som håller på att gå sönder

Hej!

Jag är pappa till min son på 13 månader och håller på att förtvivla och vet inte vad jag ska göra. Jag verkar ha en förlossningsdepression och vet inte hur jag ska ta mig ur den. Min sambo och jag bråkar nästan dagligen, jag klarar inte av att vara själv med sonen en längre stund och jag vill helst vara själv. Jag har varit föräldraledig på heltid i 7 månader och den tiden har nog varit den värsta i mitt liv. Från att vara glad och positiv till att vara initiavlös och negativ hela dagen. När sonen är borta några timmar eller sover hos sin mormor då vänder det totalt. Så fort han kommer hem vänder det igen. Jag blir ledsen över att inte vilja vara med mitt barn, att vilja lämna bort honom hela tiden känns tungt. Jag har pratat med MVC men det blir bara prat och inga konkreta förslag på hur jag ska hantera detta. Tankar om att "fly" blir större och större. Har alltid längtat till att kunna göra roliga aktiviteter med mitt barn men sen han föddes har det varit ett konstant jobb som inte ger något förutom ångest. Är det någon som har varit i samma sits? Sambon börjar dessutom prata om barn nr 2 och jag kan inte ens föreställa mig det. Just nu ångrar jag nästan dagligen att jag skaffade barn.

Tack allihopa! Uppskattar varje svar.

Jag kanske borde förtydliga, ville egentligen hålla texten lite kortare. Vi är igång med Mindler och pratar med en psykolog en gång i veckan men det mesta av det som föreslås gör vi redan. Jag är fysisk aktiv, lever hälsosamt, planerar oftast aktiviteter med sonen istället för att sitta hemma, skapar egentid så ofta det går genom att ta hjälp av släkten men ändå mår jag inte bättre. Det kan vara bra i stunden men återgår till en nedstämdhet så fort jag är med sonen igen. Jag tycker jag tar väl hand om honom men det känns som ett meningslöst jobb. Snart är det semester för oss och sambon har planerat massvis med aktiviteter och jag har noll intresse och känner stor stress men har redan konstant dåligt samvete mot henne eftersom hon gör mycket mer än mig just nu. Det är oftast orsaken till våra bråk, att jag inte orkar göra nånting just nu. Jag har även en stor oro att detta har påverkat eller kommer att påverka relationen till min son längre fram. Jag börjar förstå min pappa som lämnade oss när jag var 2 år och barn nr 2 kom och det är absolut det sista jag vill. Jag vet egentligen inte vad jag förväntar mig för svar av detta men att bara skriva av sig hjälper nog lite grann just nu.

Pappa som håller på att gå sönder

INNEHÅLL