För oss 35+ som försöker bli gravida

Ja tack, jag håller tummarna liiite till :) Det där med att avvakta är så frustrerande. Skönt att ha den här tråden att skriva av sig lite i.

Ok, jag hoppas att det går vägen den här gången!! Jag gå också och inväntar mens, är lättirriterad och trött, typiska innan mensen-symptom..är på dag 28 och testade mig igår negativt. Börjar mentalt ställa om för slutet av januari och nästa ägglossning. Ett år till?

Pandarinen 10;e försöket 1 barn sedan tidigare

MariaNathalie  3:e försöket 2 barn 

LillaGry (39 år) 7:e försöket, 1 barn sen tidigare

Elsa 13:e försöket, 1 barn sedan tidigare 

Jag plussade idag! Så glad!! Samtidigt vet jag att det inte går att ropa hej, har haft två tidiga missfall förr. Men ändå! 

Jag kan inte citera men stort tack! Jag är så himla glad. Vi är inne på vårt trettonde försök nu och jag fyllde nyss 38. Jag hade två missfall i v.7 för ett år sedan. Så nu håller jag tummar och tår för att det ska gå vägen denna gång och för att vårt barn ska få ett syskon. Jag har följt alla i den här råden och det ger så mycket hopp. 

Tack igen Kiiwii och Pandy, det har varit en sån lång väntan..men nu kanske det går vägen. Vår plan är att försökandes ivf privat i sommar, om det inte går på det naturliga sättet. Så nu går jag och väntar som många av er andra?så spännande tider. 

Håller också tummarna för ett plus! 

Kan inte citera nu igen, men jag är i v.5. Så än är det mycket som kan hända?har ni andra tagit ett tidigt ultraljud? Jag är inbokad hos en gynekolog i slutet på februari för att kolla upp ivf, men jag tänkte kanske om jag kunde göra ett ultraljud hos henne istället. Då är jag i så fall i v.9. 

Och pandarinen, ge inte upp. Jag vet hur segt det är när man har passerat tio försök. Men det tar ju ett år för många. Bara att tuffa på. 

Ja, det är bra att ha en man som är lite lugnare, min man är också så. Att det kommer när det kommer. Jag hoppas att ni får en bebis i november eller december. 

Hörni, har någon av er prövat Lutinus? Min gynekolog sa att jag kunde ta det fram till v 12 och att det kan minska risken för missfall. Dom två senaste gångerna jag har varit gravid (för ett år sedan) slutade det med missfall i v 7 båda gångerna. Men den ena av dom gångerna så tog jag redan extra progesteron som kräm på huden, inte Lutminus dock. Är det värt det? Biverkningar? 

Till Lojsan DN: tack för svaret, jag ska börja med det idag! Jag har läst att dom enda biverkningarna är att man kan bli spänd om magen och förstoppad typ, så det är värt att testa. Grattis till att det gick vägen för dig!

Pandarinen: här i Stockholm får man göra en fertilitetsutredning för syskon på vanligt sjukhus om man betalar själv, det kostade mig 750 kr. För mannen är det något liknande. Det kan ju vara värt det. Sedan kollade vi upp en privat klinik också, Livio, det skulle kosta 3800 kr där för både ett första besök och utredning av mig och mannen. 

Förstår verkligen den där känslan, du är inte ensam. Det är en sådan otrolig press under dom fertila dagarna och tyvärr blir det ju sämre sex av det, inge kul att ha sex när man är stressad. Jag och min man höll ju på i 1,5 år (ett år och nio månader om man ska vara noga), han fick till slut prestationsproblem under sex om jag nämnde något om ägglossning eller rätt dagar. Vi löste det som så att jag hämtade ut en 5 ml spruta på Apoteket (man får såna gratis om man frågar) och så använde han den istället om han fick prestationsångest den dagen vi behövde få till det. Som insemination fast hemma :) Det tog bort pressen och stressen för oss att vi måste få till det på rätt dagar. Jag behövde inte hålla stenkoll på ägglossningen längre utan vi hade plan b med sprutan. Så kunde vi fokusera på att ha ett bra sexliv och förhållande istället. Och den månaden jag blev gravid så hjälpte det med sprutan för vi lyckades få till det sex gånger på en vecka och då använde han sprutan en av dom gångerna. Sen plussade jag. Kanske något för er? 

Jag ser också ett streck! 

Jag är i v.7, mår skit. Haha. Jag har gjort det även i mina tidigare graviditeter i början. Jag mår otroligt illa på morgnarna och känner mig typ bakfull. Trött och seg. Humöret svänger hit och dit och jag har en hel del oro och irritation i kroppen, blir även rörd och gråter för småsaker. Jag somnar typ 21.00 och vaknar 07.00. Är ändå trött. Kämpar mig igenom dagarna just nu. Men för mig så brukar det vända vid v.11-12, det har det gjort innan i alla fall (har ett barn sedan tidigare och har haft två missfall). Är även orolig för missfall såklart. 

Pandy: tack, vilken vecka är du i nu? Jag tycker att första veckorna då man inte får säga något och sista veckorna då man bara går och räknar ner är värst. Mitten är helt ok haha. Ja jag borde nog göra kub eftersom jag är 38. Har du gjort kub och nipt? Hur funkar det med nipt egentligen? 

Pandy: grattis, då har du inte långt kvar! Ja, dom där sista tre veckorna känns ju som tre månader. Jag hade sån foglossning på slutet av förra graviditeten att jag hade svårt att ta mig till brevlådan. Men sedan är ju barnet ute och då får man i alla fall tillbaka sin kropp igen, jag lånar gärna ut den några månader för den sakens skull haha. Ok, kub ska jag göra i alla fall. Jag har för mig att jag fick göra det förra gången också då jag var 32. 

Nomina: fy att må så dåligt! Vilken kämpe du har varit!