Jobbig situation, hjälp!
Hej!
Jag lever i en bonusfamilj och gjort sen två år tillbaka. Jag har en son sen tidigare som idag är 5år. Nu har vi ett gemensamt barn på dryga halvåret. Vi har det större delen av tiden bra. Jag kan dock känna att jag drar det tyngsta lasset överlag med hushållet, barnen osv. Men nu till min fundering som jag känner att jag skulle vilja diskutera med andra, någon utomstående och som inte känner oss.
Min sambo har haft väldigt svårt att ta till sig min son. Min son var 2,5år när vi flyttade ihop och han har alltid tyckt mycket om min sambo. Han gör det fortfarande och deras relation är väldigt fin. Från min sons sida. Men jag vet att den egentligen inte är det. Min sambo skulle nog helst se att han inte fanns. Hårt sagt och gör ont att skriva men så är det nog. Det kommer ständigt nya kommentarer och diskussioner kring min son. Senaste ikväll sa min sambo att jag och min son inte fick läsa ur en sagobok för barn då den var till vår gemensamma son. Den ska ju han ha så den ska inte vi sitta och läsa ur. Jag sa åt honom att skärpa sig och ta tillbaka det han sagt då han kan ju inte mena allvar med det han sagt. Men han var grav allvarlig och det slutade med han som i vanlig ordning ignorerade mina känslor och gick o lade sig. Han bryr sig inte hur det fick mig att känna. Nu sitter jag här återigen helt stum. Det är tyvärr inte första gången sånna här kommentarer kommer från min sambo.
Lite tidigare saker som hänt.
Min sons rum används som en avlastningsplats t ex så har min sambo parkerat sin elscooter där. Den tar upp en tredjedel av rummet och jag hatar att den står där. Men i hallen har vi barnvagnen så finns inte plats att ställa den någon annanstans. Men jag har påpekat att jag inte vill ha den parkerad i sonens rum men den står kvar där 1månad senare. För en vecka sen fick jag till mig att det inte är min sons rum. Ni vet när man säger att ?den kan vi lägga i Ivars rum? så säger min sambo att ?ja fast det är inte Ivars rum, det är ett rum, allas rum?
Alla sonens saker ska städas undan. Om min sambo ska lägga in kläder som jag vikt kastar han bara in sonens kläder huller om buller i hans byrå.
Sen som jag skrev är mycket bra också. Han leker med sonen, de myser ihop, han gör matat honom osv.
Men jag har typ en klump i magen dagen innan sonen ska komma hit. O jag vill inte ha det! Jag älskar och saknar min stora kille. Han är mitt allt!
Har sagt detta till min sambo men han säger att det är ju mitt problem att jag känner så för han tycker inte att jag har anledning att känna så.
Lång o kanske rörigt inlägg men vill ha någon att prata med detta om.
Överreagerar jag? Är det så här det är i en bonusfamilj? Förväntar jag mig för mycket?
Tacksam för svar!