Hur hantera extremt tjatig femåring?
Allas humör blir sämre och vi säger till på skarpen (höjer rösten och säger ungefär "nu lyssnar du på vad vi säger, sätt dig i soffan eller lek med din syster tills maten är klar"). Nu kommer vi istället in i någon typ av fas två då det han tjatat om från början blir mindre viktigt och han istället står och smäller med dörren till sitt rum och säger att han är arg och att mamma inte får komma in på rummet. Han stänger dock inte utan står och upprepar samma sak tills han får respons på det. Efter en liten stund så lugnar det ner sig men så börjar det igen "pappa hämta din telefon nu" och cykeln börjar om.
I slutändan så har han inte fått som han vill och det är sällan vi ger efter när det kommer till dessa situationer. Man kunde ju tro att han borde lära sig att dessa timmar av tjat inte tjänar något till.
Det här börjar bli väldigt tröttsamt och förstör en stor del av dagarna i nuläget.
Du skriver att det är sällan ni ger efter för tjat - en enda gång är en för mycket! För då vet han ju att det kan löna sig! Och därför fortsätter han. Nej är ett absolut nej, särskilt om han tjatar, skriker och annat.
Smäller han med dörren kan ni lyfta den av gångjärnen tills han lär sig vara försiktigare. Det är ok att vara arg, men inte ok att vara våldsam.
Om ni har sagt ert, gett orsaker och försökt vara milda så vänta ut honom medan han tjatar eller skriker eller vad det är. Står han i dörröppningen och tjatar så svara inte! Om det så tar en timme innan han slutar.
Och det är jättebra att ni håller på skärmtiderna men fundera på om det finns andra situationer där ni skulle kunna säga ja istället.