kebabtallrik skrev 2021-06-30 11:27:04 följande:
Ska ta något exempel, vill dock påpeka att vi försöker verkligen förklara varför han inte kan/får det/göra det när det inte går. Men det är som det går in i ena örat och ut genom andra direkt. Det är inte alltid såhär utan det beror helt på vad det är för grejer och hur gärna han vill få som han vill.
Men ett exempel från igår:
Han ville spela ett spel med sin pappa (pappan via telefon och han på iPad). Men dels så hade vi inte tid för vi fixade med mat och städade, samt att det inte ens var "skärmtid". Han lekte med sin lillasyster och stämning var god när han fick ovanstående idé. Vi försöker som vanligt vara tydliga med nej och att vi inte kan det p.g.a. av ... reasons ... men han lyssnar inte och fortsätter tjata och tjata medans vi fortsätter säga nej. Allas humör blir sämre och vi säger till på skarpen (höjer rösten och säger ungefär "nu lyssnar du på vad vi säger, sätt dig i soffan eller lek med din syster tills maten är klar"). Nu kommer vi istället in i någon typ av fas två då det han tjatat om från början blir mindre viktigt och han istället står och smäller med dörren till sitt rum och säger att han är arg och att mamma inte får komma in på rummet. Han stänger dock inte utan står och upprepar samma sak tills han får respons på det. Efter en liten stund så lugnar det ner sig men så börjar det igen "pappa hämta din telefon nu" och cykeln börjar om.
I slutändan så har han inte fått som han vill och det är sällan vi ger efter när det kommer till dessa situationer. Man kunde ju tro att han borde lära sig att dessa timmar av tjat inte tjänar något till.
Det här börjar bli väldigt tröttsamt och förstör en stor del av dagarna i nuläget.
Hur skulle det ha funkat att säga att "Nej pappa hinner inte spela nu, men om du går och leker med din syster eller gör något annat så kan vi göra det när du har skärmtid nästa gång (specificera när). Titta, jag skriver upp det på en lapp här så att vi inte glömmer bort det. Visst är det ett roligt spel? - vi kommer att ha så kul när vi spelar det. Ok, vill du leka med din syster nu eller hjälpa mig att lägga ut skedarna?"
Saken är att ni visar att ni lyssnar på honom och förstår varför han vill göra något. Ni ger honom också något konkret när ni skriver ner det på lappen. Skulle han sedan fråga igen så peka bara på lappen och påminn om vad som kommer att hända. Fortsätter han tjata ändå så fråga honom vad lappen betyder. Låt honom förklara, kanske rita dit en bild eller dekorera den. Ni kan hålla med honom om att det skulle vara roligt att spela spelet nu, men att det inte är dags att göra det.
Det är en god idé att vara tydlig med att man inte får tjata. Som en tjatande förälder kan det vara svårt att vara en god förebild själv, vilket komplicerar situationen.
En tanke till: vill han ha uppmärksamhet? Ni vill gärna få middagen på bordet och göra allt annat man måste hinna med, men han vill ha sin pappa och pockar därför på uppmärksamhet (om än på ett olämpligt sätt). Kan ni tillfredsställa det behovet mer medvetet? Till exempel genom att pappan avsätter en stund att leka med honom innan ruschen startar eller att ni inkluderar honom i matlagningen.