Beklagar att det varit så tufft för er, väntan och ovissheten är hemsk. Visst är 60.000 kr mycket pengar, men vuxna har väl en mycket större buffert än så, som man kan ta av? Har ni inget sparat? Vart tar pengarna vägen?
Jag skulle aldrig sätta mig i sitsen med ett lån, särskilt inte då det ska spenderas och inte investeras. Hur lång tid skulle det ta att spara då, om fokus låg på sparande? Några månader är väl rimligt, och det är ju inte så länge.
Håller med. Även om man bör ha ett sparande är det väldigt naivt att tro att det är standard att ha 60 000 att lägga ut- utöver bufferten eftersom man ju inte bör tömma hela sparkontot heller.
[/quote]
Du skriver att jag inte kan utgå från att min livssituation är densamma som alla andras, men min fråga är ju vart deras pengar tar vägen. Jag har inga speciella fördelar i livet jämfört med andra, så varför kan inte par med normal inkomst spara?
[quote=81192768][quote-nick]Anonym (Nej) skrev 2021-06-16 17:23:17 följande:[/quote-nick]
Jag pluggade till jag var 27. Hade absolut noll tid över för extrajobb, pluggade både helger och kvällar från att jag var 19,5. Året efter studenten hade jag ett extremt låglönejobb som bara täckte mat och boende i princip. Var singel så den enda inkomst mitt hushåll hade var mitt studielån. Fick ett ingångsjobb med väldigt låg lön för min utbildning men av rädsla att bli arbetslös tog jag det för att åtminstone kunna betala boende och allt nödvändigt. Arbetsmarknaden var inte lika bra just då som några år senare och jobb var viktigt.
Det jag gjorde som kostade pengar när jag börjat jobba var att jag reste, och även studerade utomlands. Det gav mig dock erfarenheter jag haft väldigt stor nytta av senare i livet - men det är ett skäl att jag vid 30 inte hade en buffert att tala om. Jag lyckades också få tag i en lägenhet, så mitt sparande har huvudsakligen bestått av fastighet och inte pengar på banken.
Sammantaget har det senare dock gått bra och jag har i dagsläget en mycket bättre buffert, många erfarenheter i bagaget som jag har stor nytta och glädje av och en stabil tillvaro. Men vid 30 - inte på samma vis nej.
Hur er ekonomi går ihop där känns som en gåta, det är knappast standard med så låga utgifter som du får det att låta.
Låter inte som du har så bra koll på samhället i stort?
Hur? Arbetslös (/sjukskriven) i perioder, plugg, föräldraledighet, lagt pengar på annat (tex bostäder) osv osv...
Förutom då att väldigt många reser, konsumerar osv som du verkar vilja ha till oansvarigt.
Civilingenjör med påbyggnadskurser ett år när jag tog sabbatsår pga det höga tempot, behövde ett sådant år för att ta mig igenom det. Läste då kompletterande kurser. Läste också annat ett halvår innan jag började, och har läst till fler kurser. Har haft otrolig nytta av allt i efterhand och tror jag vunnit på det långsiktigt - men det blev en lång tid som student.
Nä, startade inte familj då, var ensamstående hela studietiden. Men det var ett exempel på varför inte alla har en buffert i reda pengar på banken som 30-åring.
Absolut. Men hade jag varit 30 hade jag suttit där med min låga lön ändå, och haft svårt att spara ihop 60000 snabbt om behovet uppstått. Kanske hade det gått enklare om jag varit i ett parförhållande, men det hade ändå tagit rätt lång tid då stt spara ihop 60k. Det är ju inte säkert att partnerm hade haft det så gott ställt heller.
Jo. Nu kom sig resorna delvis inte av sparade pengar dock, men absolut var de ett val. Dock, hade jag träffat någon direkt efter resan, och det klickat så vi ville skaffa barn och det inte hade gått så hade det fortfarande varit knapert att spara fort till 60000 kr.
De som klarar sig på existensminimum sparar nog inte. Jag tänker att många som har svårt att spara trots heltidslöner ofta har ett väldigt dyrt boende. Det kan ju vara svärt att ändra fort. Kanske inte optimalt valt men boende idag kan lätt äta upp otroligt mkt av lönen om man belånat sig högt på en het marknad eller tvingats hitta boende fort och hamnat i en dyr hyresrätt.
Fast du har ju skrivit att alla borde ha råd att lägga 60 000 på IVF ur befintlig kassa och att det är sanslöst hur många som inte kan det och därmed inte tar ansvar för sin ekonomi.
Behövs inga argument..
Räcker att man citera dina ord så ser de flesta att "Jemp" knappast har gjort en frisk tolkning.
Citera na egna ord med citatbox:(slut citat)
Eller du kanske inte vill stå för DINA egna dömande och dina egna ord? Fast det var du som skrev dem
Du forsätter att var dum också ser jag. Redan på första meningen så avslöjar ju du att du fortsätter att vara dum..
Håller helt med dig. Många i tråden väljer att misstolka dina svar, ingen idé att du svarar dem. De vill helt enkelt inte förstå, för det betyder att man måste inse att man har ett eget ansvar över sin egen ekonomi och att det kanske inte alls är allas andras fel att man inte har en helt normal buffert (som råder säger minst 6 månader till ett års inkomst i buffert).
Hahaha visste att den kommentaren skulle komma. Ja jag förstår att det är lätt att kläcka ur sig sådana kommentarer när man själv inte i sin vildaste fantasi kan föreställa sig hur det är att veta att man pga komplicerad hjärtsjukdom inte kan bära,föda och amma sitt egna barn. Men vilken tur för dig att du aldrig behövt tänka i dom banorna eftersom du förmodligen är frisk och kunnat pippat till och föda ut egna ungar. Att man utnyttjar andras kroppar stämmer ju inte heller riktigt. Du vet ju knappast hur vi ska gå till väga i våran surrogatprocess. Det finns dem som använder sig av vänner, släktingar ect som ställer upp och ger denna möjlighet som en gåva frivilligt men det kostar pengar oavsett då detta måste ske utomlands.
Själv skulle jag inte vilja leva ett liv utan resor, hus och bil. Jag sparar, men långsamt. Jag lever under tiden. Jag har sjukförsäkring och ett jobb jag inte kommer bli av med (och lätt kan få nytt om det behövs). Jag behöver en buffert, men för mig är det viktigare att använda mina pengar än att lägga dem på hög.
Det är dock rådet jag fått av flera olika ställen.
Det boende jag valt är också en god investering som jag nu ett antal år efter investeringen har vunnit mycket mer på än om jag bott kvar i min billigare lägenhet, även trots att jag maxade lånet. Hade jag avvaktat med det köpet hade jag kanske inte kunnat köpa något sådant alls pga hur bostadsmarknaden utvecklats. Att kunna handla hem mer mat och bo nära naturen har också sänkt mina matkostnader jämfört med förr och minskat behov av andra aktiviteter.
Så hade jag prioriterat att spara först innan jag gjorde den investeringen hade jag nog riskerat att långsiktigt få sämre livskvalitet.
Har såklart också bra försäkringar, och ett tryggt jobb (plus en utbildning som bör kunna ge mig jobb på annan plats om det helt kör ihop sig).
Så att bara vänta och bygga buffert först innan man gör något annat är inte heller alltid nödvändigtvis det bästa valet, men man ska såklart tänla igenom val först så man har en plan för vad man gör OM man blir sjuk, tappar jobbet eller måste flytta igen.
Nej, det var inte TUR. Jag hade inte kunnat gå med stor förlust då jag övervägde köpet extremt noga, undersökte områden etc. Det boende jag köpte var billigare än en något större lägenhet inne i city, vilket hade varit en större risk att sitta på. Hade jag varit tvungen att sälja hade det ändå varit under kontroll. Men jag undersökte marknaden i över ett års tid, bevakade, tittade på utvecklingsområden, planer etc. Mitt lån var också inte extremt, och väl genomräknat.
Alla som inte gör samma val som du gör inte dåliga, chansartade eller ogenomtänkta beslut.
Nej, men hade boendet inte ökat i värde hade jag kunnat bo kvar livet ut med min lön och trivts bra. Hade boendet ökat i värde hade jag kunnat sälja det om jag velat. Men just en tid hade jag inte den största bufferten kvar.
Hade jag inte sålt och köpt boende när jag gjorde hade vinsten jag gjorde på försäljningen däremot inte räckt till att köpa ett motsvarande boende. Och då hade jag varit kvar i ett boende jag inte trivts i och fått spara på okänd tid.
Så det var väldigt välgenomräknat.