OT, men ville kommentera. Läste senast igår att 1 av 5 kvinnor inte har en buffert och att 50% inte klarar sig utan lön i 3 månader. Så jag tror inte att alla vuxna generellt sitter med en buffert där man enkelt plockar bort 60000 kr, nej.
Jag får CSN och jobbar lite extra, min man jobbar som barnskötare, ganska bra lön för att vara en sådan dock, men fortfarande inom normalspannet. Så nej, inga anmärkningsvärda inkomster. Hyfsat billigt boende, men även om man lägger på 5000 kr där som dyra hyror kan ligga på så skulle vi ändå spara 15.000/mån, och ha sparat ihop 60.000 på 4 månader. Jag förstår inte hur man inte kan ha en ordentlig buffert innan 30 om man inte är långtidssjukskriven eller liknande, det har inget att göra med att man "inte kan spara en krona i perioder". Så är det väl för alla, men kanske inte 12 år i sträck från att man blivit myndig när man dessutom lever som par. I storstäder behövs inte heller bil, det är också en prioriteringsfråga. Där kan man också ofta spara in 60.000 inom ett år.
Storleken på utgifterna går dock att styra en hel del, om det är standard eller inte är därmed irrelevant. Jag har ingenstans skrivit att det är oansvarigt att resa, konsumera, handla nytt, bo stort/fint, ha ny teknik, gifta sig med stor fest, äta ute osv. Det enda jag skrivit är att det är ett val man gör, lägger verkligen ingen värdering i det. Men man kan inte ha kakan och äta den, man måste välja vad man vill i livet. Däremot borde man kunna avstå allt detta för att spara ihop en summa till något man verkligen önskar, vill man inte avstå annat så är det inte synd om en. Du bekräftar själv att prioriteringar är ledordet här.