Jag har ingen partner och inga barn. Jag vill inte leva ensam längre men jag har insett att det inte finns någon man som vill ha mig därute. Jag vaknar med väldigt stark ångest varje morgon, om dagarna skakar jag av ångest då jag tänker att jag kommer att få leva själv resten av mitt liv. Jag har återkommande tankar på självmord och ja, jag tänkte väl att jag skulle ha man och barn men aldrig hittat ngn som vill ha mig, tack för mig,
Det säger sig väl självt att det finns fler ofrivilliga singelkvinnor i storstäder om det nu finns fler manliga ofrivilliga singlar på landsbygden?
Om kvinnorna i obygden flyttar till städerna men inte männen, då blir ju konkurrensen större om kvinnorna i glesbygden. Samtidigt ökar ju konkurrensen om männen i staden. Inte så konstigt..
Det säger sig väl självt att det finns fler ofrivilliga singelkvinnor i storstäder om det nu finns fler manliga ofrivilliga singlar på landsbygden?
Om kvinnorna i obygden flyttar till städerna men inte männen, då blir ju konkurrensen större om kvinnorna i glesbygden. Samtidigt ökar ju konkurrensen om männen i staden. Inte så konstigt..
Jag lämnar den här tråden nu. Vi kommer ingenstans.
TS är djupt deprimerad och har självmordstankar på grund av att hon är ensam. Jag har själv varit där men har tagit mig upp ur det.
De flesta inlägg i den här tråden handlar om att det är omöjligt att vara singel om man inte vill vara det, håller sig instängd eller är extremt kräsen.
Alltså kvinnor som jag och TS får skylla oss själva att vi är singlar.
Jag kommer aldrig att få er andra att förstå hur det är att vara ofrivilligt ensam. För ni är inte där.Ni kan eller vill inte sätta er in i vår situation.
I slutändan så lider jag svårt med TS som ber om stöttning och bara får höra att hon inte har försökt tillräckligt mycket.
Tack för mig.
Jag lämnar den här tråden nu. Vi kommer ingenstans.
TS är djupt deprimerad och har självmordstankar på grund av att hon är ensam. Jag har själv varit där men har tagit mig upp ur det.
De flesta inlägg i den här tråden handlar om att det är omöjligt att vara singel om man inte vill vara det, håller sig instängd eller är extremt kräsen.
Alltså kvinnor som jag och TS får skylla oss själva att vi är singlar.
Jag kommer aldrig att få er andra att förstå hur det är att vara ofrivilligt ensam. För ni är inte där.Ni kan eller vill inte sätta er in i vår situation.
I slutändan så lider jag svårt med TS som ber om stöttning och bara får höra att hon inte har försökt tillräckligt mycket.
Tack för mig.
Nej jag menade absolut inte att du förlorar barnen när dom flyttar hemifrån utan att många ser ju barnbarnen som något ännu bättre..men det beror väl från person till person så klart!!
Det är sant att det inte finns garanti för att man flyttar ihop så håller man ihop hela livet, men ingenting alls är ju en garanti då i så fall. så man får väl leva i nuet helt enkelt!!
.
Jag har iaf aldrig varit singel på 30 år även om det varit med olika killar..min sista man har jag varit gift med i 16 år och sambo i 5 år innan det!!
Jag har bara svårt att förstå att man kan bli ensam som kvinna när det finns SÅ många fler ensamma män...
Beror det kanske på var man bor - för i stockholm vet ju alla att man kan hitta någon om man vill åka hit...
Ett tips till TS åk till Stockholm - efter vaccinationerna!
Jag tror faktiskt inte att NÅGON enda behöver vara ofrivilligt ensam om man verkligen bjuder till och försöker! Jag är frivilligt ensam men om jag ville ha en gubbe så hade jag en inom en vecka och då är jag ändå gammal och ful! Kanske inte en "drömprins" inom en vecka men inte har jag sådana befängda krav.