Jag är sjukligt ensam

Vad tråkigt att höra att du har det så. Familjen låter som att det är svårt att ändra på tyvärr. Generellt är det ju så att den enda man kan ändra på är sig själv. Då menar jag inte att du ska ändra din personlighet, men kanske ditt beteende.

Skulle du vilja träffa mer folk? Du gillade ju att vara förenings/politiskt aktiv. Du kanske kan fortsätta på det spåret i ett parti eller en förening. Annars finns ju också organisationer som Röda korset och Stadsmissionen som gärna vill ha hjälp av ett par extra händer. Amnesty är en annan.

Att gå en kurs tycker jag om. Då är man sysselsatt minst en kväll i veckan och träffar lite folk, även om man kanske inte direkt träffar en själsfrände så är det lite folk att säga hej till.

Behöver sportklubbarna någon som klipper gräs, spolar is, fixar mat på ungdomsläger etc?