Med tanke på hur du resonerar i tråden ts kan jag bara konstatera tre saker. Du är vad man kallar en förälder med samarbetssvårigheter. Du slår ifrån dig allt ansvar kring din dotters skolgång, och det kommer att påverka hennes framtid negativt, på flera sätt.
Den här tråden kommer inte att gå någonvart, det är som att tala till en vägg. Tyvärr tror jag inte ens att den här tråden är påhittad så jag kan bara tycka synd om henne, och lite om skolan som måste hantera er familj.
?It's hard to win an argument with a smart person, but it's damn near impossible to win an argument with a stupid person.? ? Bill Murray
Någon glad människa hade anmält ett inlägg jag skrivit i tråden så Familjeliv hade stängt av mig i 24 timmar, med den något kryptiska anledningen att "alla har ett ansvar för hur man uttrycker sig". Javisst, men vad har jag då skrivit fel?
Hur som helst har jag inte fått några varningar tidigare om att detta skulle ske, med underkända betyg. Man får ingen information alls från den här skolan. Den är bara jätterörig med ständig personalomsättning och vikarier på vikarier, inställda lektioner m.m.
TS, jag frågar en gång till: är det en kommunal skola eller en friskola?
Jag får känslan av att det är en friskola, när du skriver om huvudman och att tillståndet kan dras in av skolverket.
Jag har fördomar mot friskolor och tänker att de ibland (om det inte är större "kedjor") inte har samma koll som kommunala skolor, och kanske inte heller samma infrastruktur, som fungerande digital plattform och rutiner kring uppföljning och utvecklingssamtal.
Är det en friskola behöver du kanske kolla upp dem och byta till hösten, om de faktiskt inte sköter sig som de ska.
Ni som skriver att man som förälder ska ta mer ansvar. Hur tycker ni att man som förälder till ett barn i högstadiet ska göra det om inte verktygen som finns för att hålla koll ens finns? Som förälder till ett så stort barn står man rätt ovetande om barnet väljer att inget berätta. Om barnet säger att det inte har några läxor och att allt är bra finns inte så mycket man kan göra, speciellt inte när läraren säger detsamma.
Jag har ett barn som fick F i ett betyg när han gick i åttan. Mitt barn nämnde ingenting om det utan sa att allt var bra. Ingen kontaktade oss föräldrar om detta. Jag hade ingen anledning att tro något annat heller. På alla utvecklingssamtal som jag såklart var med på pratades det bara om vad mitt barn tyckte om skolan i allmänhet. Jag har alltid pressat på hårt med frågor som hur ligger mitt barn betygsmässigt i respektive ämne? Vad är hen bra på och vilka svagheter har hen? I vilka ämnen behöver vi stödja mer och med vad? Lärarens svar har alltid varit att läsa upp respektive lärares omdöme som alla har bestått av en massa flum om hur social och trevlig mitt barn är. Inget mer har gått att krama ur. Jag har aldrig fått veta mer än att det går bra.
Och jo det fanns såklart en plattform vi föräldrar kunde gå in på, Där skulle allt finnas, från läxor, provresultat och övrigt. Problemet var att lärarna inte brydde sej om att lägga in något där. Trots flera påpekande från både mej och andra föräldrar blev det ingen förändring. På plattformen fanns också möjlighet för föräldrarna att kommunicera med lärarna. Problemet var bara att lärarna inte svarade. Och det var aldrig några frågor typ kl 22 på kvällen vad barnet hade i läxa tills i morgon utan mer mitt barn tycker x i matte är svårt, vad för böcker rekomderar du att jag införskaffar för att kunna hjälpa till att träna mer?
Mitt betyg efter att ha haft tre barn som passerat högstadiet i olika skolor är att lärarnas kommunikation till föräldrarna är under all kritik. I allt. Som förälder om man vill veta något om sitt barn får man jaga och jaga och jaga för att oftast få ett goddag yxskaft till svar. Det handlar inte om att man ska få någon daglig information om när ens barn hostat eller fisit utan information där man som föräldrar tydligt vet hur ens barn ligger till i varje ämne och vad och när barnet behöver skärpa till sej.
Ts, jag förstår helt din frustration. Det du ska göra är att kontakta rektorn på skolan. Ifrågasätt varför du inte fått veta att ditt barn riskerar att få F. Be också att få ta del av en åtgärdsplan för ditt barn och kräv kontinuerlig återkoppling. Lyssna inte på den del av lärarkåren som skyller allt på ditt barn eller dej.