MrsXy skrev 2022-01-18 15:41:03 följande:
Åh okej... Så då hann du precis bara plussa? Hur märkte du mf? Blödning ? Beklagar.
Men åh nej gud vad hemskt ! I v. 17 alltså.... förstår precis, man hinner precis slappna av... så händer det värsta. Gud vad läskigt att hinnsäcken trillar ut sådär! Fy. Sprängs, menar du att vattnet gick? Visste du att det var hinnsäcken ?
Jag var livrädd för mf eftersom jag haft i v 12 (sågs på ul), så inför ul i nästa graviditet var jag såå rädd, men de sa att allt såg så fint ut och började precis tro på det.
Men när lilla rörde sig så mycket så förkortades livmodertappen... slutade med att vattnet gick, fick också sammandragningar..
Ja precis, vi hann bara plussa denna gång. Jag kände igen förfarandet sedan sist det blev tidigt mf fr min del. Ett svagt plus som blev ännu svagare trots passerad BIM och ljust, ljust rosa flytningar till att börja med som sedan blev som en mens som pågår nu.
Åh vad hemskt för dig när du redan haft ett relativt sent i vecka 12 och börjat slappna av! Men vet du, då låter det som att du och jag har samma lika orsak till våra sena missfall. För kort/svag livmodertapp. Min diagnos är förmodad cervixinsufficience vilket innebär att min tapp öppnar sig tyst inifrån. Man kan ha det på olika sätt, ibland går bara vattnet och man ser sedan att man är öppen, eller på väg att öppna sig- men ibland öppnar man sig helt alldeles "tyst" som de säger i mitt fall. Därför fick jag ut hinnsäcken i handen. Visste inte att det var det där och då, men jag kände att något var på väg ut och trodde det var fostret, så jag stoppade in handen mellan benen och fick vad som såg ut som en genomskinlig vattenballong i handen som spräcktes på vägen ut. Det var, som jag fått veta i efterhand, en buktande hinnblåsa (eller säck) eftersom jag var helt öppen. Nästa graviditet kommer jag att följas på spec mödravården från vecka 12 där man kommer mäta tappen och eventuellt sätta in ett cerklage. Om du inte redan vet vad det är så syr man igen tappen för att den inte ska kunna öppna sig i förtid och klipper det sedan i vecka 36 typ. Jag kommer dock ha risk att föda förtidigt ändå, så jag kommer få ta det oerhört lugnt och dessutom ta Lutinus (progesteron som ska stärka tappen).
Finns det någon plan för dig i nästa graviditet? Jag har tjatat mig till den ska jag säga, då detta var oerhört traumatiskt för mig. Hela ens tänkta värld är borta från en dag till en annan. Ska gå i samtalsstöd också då jag känner att jag måste få hjälp av vården att hantera det som hänt och oron för framtiden.
Är det ert första barn och hur länge har ni försökt?
Kram på dig som också gått igenom denna vidriga händelse! <3