Oplanerat gravid och tätt mellan barnen - så svårt att bestämma sig :(

Jag vet inte riktigt hur man ska tänka.

Har ni avlastning som eventuellt kan steppa in de första åren om ni skulle välja att behålla fyran? Hjälpa till och saxa med vilket barn de tar hand om så alla blir sedda och du inte blir helt förstörd?

Om det inte finns stöd runt er så skulle jag nog själv tänkt på de tre barnens bästa som redan finns och sätta mina personliga känslor till sidan. Kan ni ge fyra barn den kärlek och uppmärksamhet de behöver eller skulle det kännas övermäktigt? Vi har två barn och jag har dåligt samvete mot äldsta som inte får samma uppmärksamhet nu som innan mini föddes. Det blir enklare ju äldre de blir och speciellt när de tycker samma aktiviteter är roligt. De redan existerande barnens bästa får gå före föräldrars eventuella önskningar och behov.

Jag som person har väldigt svårt för det här "in i dimman" -tänket. Att det får vara kaos i x antal år och sen kommer vi ut tillsammans på andra sidan.

Jag förstår folk som resonerar så för att man vill ha barn (2-3 st) tätt och sen är man klar med det men jag är inte gjord för det. Jag vill må bra i det liv som vi lever!  Jag fixar nya rutiner och förändringar men jag måste få tid som jag själv kan disponera, tid med min partner, tid för spontanitet. Så därför har vi fattat beslut som ligger i linje med det och spridit ut våra barn åldersmässigt. För att inte sätta oss i en sits där allt bara blir Familjen AB med massa stress och vardag och att ljusningen finns nånstans långt där borta.

Med det sagt så är ni redan där. Ni har redan tre hyfsat små barn tätt i åldern. I den ekvationen kanske en till inte gör så mycket. Eller så blir det droppen som får bägaren att rinna över....

Jag personligen är i en sits nu där vi är igenom småbarnsperiod nummer två. Vi funderar på hur vi ska skydda oss framöver och tills vi är överens om det (jag lobbar för sterilisering) så skulle vi potentiellt sett också kunna hamna i er sits pga vi har haft väldigt lätt för att bli gravida innan. Vi verkar vara fertila ihop. Och då man har barn och vet vad det innebär att vänta och föda ett BARN samt vilken gåva det är - så skulle det vara vidrigt att behöva fatta beslut om abort. Rent ut sagt för jävligt. Men jag hade landat i abort ändå till slut för vi vill inte ha fler barn. Vi är 110% nöjda som det är och att slänga in ytterligare en spelare på den plan som vi idag kallar vår vardag - det skulle inte vara bra för någon av oss. Vi har precis vad vi klarar av idag i form av att alla ska få utrymme och plats, att hinna med läxor och aktiviteter och allt annat vi vill med våra liv.

Svårt dilemma men jag hade hanterat det väldigt pragmatiskt. Ta stöd om ni behöver. Skriv en väldigt konkret lista för och emot; hur blir det med f-ledighet, framtida VAB, vad händer om en blir sjuk, får vi plats i boendet, får vi plats i bilen, resor? Sommarstuga - allt ni kan komma på.

Man får också ha i beräkningen att du kan bli sjuk, förlossningen kan bli tuff, barnet kan behöva vård efter födseln, hen kan ha kolik eller födas med ett funktionshinder. Man har ingen aning. Och du har redan tre barn att ta hand om!

Du skriver inget om hurdan din partner är, om han i det läget skulle steppa upp och ta hand om hem och barn vid behov i x antal månader. Eller om han är av den typen som resonerar att "jag sköter mitt jobb - frugan sköter hem och barn". 

Som sagt, barn är en gåva och du kommer säkert inte ångra dina barn i framtiden. Oavsett hur du väljer att göra nu. Men man ska orka också!