Bonusfamilj, Kära familjelivare, hos er får man det rätta svaret som vägleder
Till att börja med är jag verkligen ingen expert på sådant här. Men mina spontana tankar.
Måste vara otroligt jobbigt (särskilt för din man) om hon tar utkonflikter på barnen som vid exemplet på skolgården. Där tänker jag att det viktigaste är att man mjukar upp det i för barnen. Om nu mamman kommer lämna barnen på skolgården på morgonen i tre veckor kan ju pappan se till att vara där, föratt visa barnen att han inte valt bort dem. Han kan ju ta med picknickfeukost eller kubb eller vad som helst och ha en mysig stund.
Jag tänker att på olika sätt mjuka upp i de konflikter mellan pappa och barn som uppstår i detta.Dvs minimera skadorna i relationen som uppstår på grund av mammans beteende på bästa möjliga sätt och absolut inte hamna på samma nivå och vägra saker för attdet skulle underlätta för mamman. Dvs fokusera bara på realtionen med barnet.
När det gäller samtal med sonen är det förstås rimligt att prata med honom och fråga hur han mår. Också gärna vara väldigt tydlig med hur viktig han är för pappan och er familj. Att ifrågasätta barnets beteende (mer än att säga ifrån i stunden om han beter sig gränslös) tycker jag inte låter särskilt lämpligt. Så som du beskriver det låter det ju som att han tvivlar på pappans kärlek och då är nog det viktigaste att lägga allt krut på att visa hur viktig sonen är för pappan.
Sen skulle jag om jag vore du backa en hel del när det gäller relationen med mamman. Det låter som du varit väldigt involverad. Om mamman då har haft svårt för att släppa barnen och har svårt för att barnen har en familj till är det bästa nog att pappan håller all kontakt och pratar i jag-termer och inte i vi-termer. Dvs att han i samtal med mamman endast pratar som barnens papppa och inte som en del av ett sammansvetsat par. Och sen kanske ni ska vänta med fler förändringar då situationen redan verkar vara så infekterad. Pappan bör nog inte göra något mer just nu som gör att pojken kan tolka det som att pappan drar sig ifrån sonen eller gör det svårare för mamman.
Så tänker jag spontant.