Varför har jag inga vänner?

Det skulle kunna vara mig du beskriver, jag är likadan. Jag är äldre bara, 49 år.

Har grubblat över detta så mycket under årens lopp och har även gått i terapi för att utröna om jag kanske saknar självinsikt på något sätt...att jag beter mig på något vis som är frånstötande eller så.

Men nej, även terapeuten tyckte det var jättekonstigt att jag inte är normalt med vänner. Att jag aldrig har haft problem med kärleksrelationer gör det hela ännu konstigare.

Nu börjar jag acceptera läget allt mer. Men så klart svider det när min trevliga granne pratar om allt som hon gör med sitt tjejgäng (sånt som jag skulle vilja göra med någon) eller kollegorna på jobbet pratar om vad de gör på helgen. De flesta verkar träffa vänner varje helg (utomhus nu under pandemin).

En enda liten ledtråd som jag har är att när man ser personer med många vänner så är det sällan de som man skulle beteckna som SNÄLLA. Tvärtom har jag många gånger reflekterat över att personer som beter sig ganska illa mot andra, och framförallt egoistiskt, är populära och har många vänner. Detta har jag aldrig förstått, men jag tror att här finns en ledtråd. Jag är känslig och reagerar snabbare än andra på vissa sorts beteenden. Dvs sånt som andra tycker är helt ok, tycker jag är småelakt.

Anonym (lika)

Tue 1 Jun 2021 20:58

#11

Anonym (Teddy) skrev 2021-06-01 20:16:26 följande:

Självförtroende? Människor som är känsliga som du tenderar att ha lågt självförtroende, håller du med? Människor med lågt självförtroende brukar även vara självkritiska vilket kanske leder till att du håller igen dig själv och är inte så öppen när du lär känna nytt folk? Dom som har självförtroende bara är! Dom skrattar och flamsar utan att tycka det är pinsamt eller analysera situationen; gjorde jag fel, gick jag över gränsen, undrar vad dom tyckte när jag sa så osv.

Är detta något du känner igen?

JA faktiskt, jag har genom åren i skolan blivit varse att mina starka sidor inte är sådant som uppskattades av jämnåriga, vilket sakta men säkert har nött ner mitt självförtroende. Helt sant.

Men en annan sak, som jag funderar över om även TS kanske känner igen. Jag har ett väldigt utåtriktat arbete där jag måste skapa nya kontakter hela tiden, men det är ju en helt annan sak än att skapa kontakter privat. när man är professionell så kan man inte hålla på att flamsa t ex. Grejen är att jag ÄR sådan även privat. Har alltid haft svårt för folk som dummar sig och gör knäppa grejer. Tycker inte det är kul helt enkelt.

Anonym (lika)

Tue 1 Jun 2021 21:02

#13

Anonym (Stella) skrev 2021-06-01 19:56:32 följande:

Jag tycker att det är svårt att bli nära vän med någon som har en alltför polerad yta. Då blir jag osäker och dels känner att jag inte duger men framför allt så känner jag ingen närhet, ingen intimitet. Det krävs lite dumma ogenomtänkta grodor som trillar ur munnen ibland för att jag ska kunna connecta med en ny vän. Det betyder inte att jag gillar elaka människor eller tycker man ska trycka ner andra, det är bara svårt när det känns så tillrättalagt att det inte känns personligt.

Ah, så intressant att läsa! Jag ÄR nog helt enkelt tillrättalagd, det är inte min yta. Jag har faktiskt riktigt svårt att connecta med någon som låter dumma, ogenomtänkta grodor trilla ur munnen som du beskriver det.

Anonym (lika)

Wed 2 Jun 2021 12:49

#18

Anonym (L) skrev 2021-06-02 12:47:03 följande:

Jag har inte heller några vänner så känner igen mig i allt förutom att jag är 31 år. När jag stöter på barnens kompisars föräldrar i olika sammanhang kan vi stå och prata länge och ha jättetrevligt, samma med grannar men det leder aldrig till någon djupare kontakt. En gång tog jag mod till mig och frågade en granne om hon ville ta en fika medan barnen lekte men det fanns inte tid till det och hon har aldrig frågat mig tillbaka. Jag ser andra föräldrar i samma bostadsområde vars barn leker med varandra som umgås. Det är lätt att fastna i tankar om att det är något fel på en, jag har också tänkt så och det har lett till att jag har blivit mer osäker och kan nästan börja stamma för att jag tänker för mycket på hur och vad jag säger när jag pratar med nya personer. Men de flesta har antagligen redan vänner och är nöjda med sin umgängeskrets eller föredrar att inte ha några djupare vänskapsrelationer. Jag vet inte vad man kan göra?

Precis så var det för mig när jag hade små barn. Önskar verkligen att jag hade kunnat göra något annorlunda.

Varför har jag inga vänner?

INNEHÅLL