Varför har jag inga vänner?

Samma här.. har fler nära vänner men bor på ny ort och fan vad svårt det är att få nya vänner. Man hejar, småpratar, tar en liten fika ihop men inget djupare.

Men ofta när jag tittar mig runt om verkar folka hålla sig för sigsjälva och familjen. Tror inte du ska ta illa vid dig. Vi svenskar är världens mest ensammaste folk. Många vill helt enkelt inte umgås.

Men visst blir man ledsen när man sträcker ut en hand som ingen hjärtligt greppar den. Visst är det jobbigt att känna att andra inte visar samma engagemang att skapa kontakt..

Har du testat -go friendly-?

Ska tydligt vara ett bra sätt att lära känna andra u samma situation!

Samma här. Jag har flyttat långt från mina hemtrakter. Nu är jag visserligen en ensamvarg oftast men skulle gärna ha en riktigt bra vän här. Mitt problem är att jag är så rädd att använda en app eller nåt och få nån riktigt klängig jävel på halsen! Jag vill ha en bästa vän, annars kan det vara. 

Det är inte dig det är fel på, du har bara inte en så central roll i andras liv. Sedan spelar det ingen roll om man blir taggad, får likes eller kommentarer, det återspeglar inte hur en vänskapsrelation är.

Du är ej värdelös eller annorlunda.

Det är inte ovanligt att inte ha vänner i vuxen ålder. Folk tenderar att vara upptagna med sina familjer osv

www.expressen.se/halsoliv/psykologi/16-tecken-pa-att-du-har-den-ovanligaste-personlighetstypen/

Den var intressant. Uppfyller de flesta av IFNJ egenskaperna men inte alla. Är också väldigt ensam, ensammare än jag vill men jag vill heller inte stå i centrum.

Det skulle kunna vara mig du beskriver, jag är likadan. Jag är äldre bara, 49 år. 

Har grubblat över detta så mycket under årens lopp och har även gått i terapi för att utröna om jag kanske saknar självinsikt på något sätt...att jag beter mig på något vis som är frånstötande eller så. 

Men nej, även terapeuten tyckte det var jättekonstigt att jag inte är normalt med vänner. Att jag aldrig har haft problem med kärleksrelationer gör det hela ännu konstigare.

Nu börjar jag acceptera läget allt mer. Men så klart svider det när min trevliga granne pratar om allt som hon gör med sitt tjejgäng (sånt som jag skulle vilja göra med någon) eller kollegorna på jobbet pratar om vad de gör på helgen. De flesta verkar träffa vänner varje helg (utomhus nu under pandemin).

En enda liten ledtråd som jag har är att när man ser personer med många vänner så är det sällan de som man skulle beteckna som SNÄLLA. Tvärtom har jag många gånger reflekterat över att personer som beter sig ganska illa mot andra, och framförallt egoistiskt, är populära och har många vänner. Detta har jag aldrig förstått, men jag tror att här finns en ledtråd. Jag är känslig och reagerar snabbare än andra på vissa sorts beteenden. Dvs sånt som andra tycker är helt ok, tycker jag är småelakt.

Du har ingen "superanvändare" som gillar, gillar och taggar i din bekantskapskrets. Dessutom så är det så att dina inlägg kanske inte ens är synliga hos andra! För att detta ska ske behöver ni interagera ibland, och har du "glidit" ur logaritmen behöves massa aktion från din sida för att det ska bli fart på andras sidor.

Du är helt enkelt en vanlig människa på Facebook! För att bli mer aktiv och få fler likes och kommentarer behöver du vara mycket mer aktiv. Vanligtvis får man tillbaka 1/4-del av vad man själv gillar och kommenterar.

Dessutom är det så att av dina 120 vänner är det bara en liten grupp som faktiskt håller på och skriver och dom ser du. De andra är osynliga och det är lätt att dra fel slutsatser om att folk.

Vill du ha lite fart, gå in på alla genom din vänlista. Gilla och kommentera andra. Gå sen ut och ta ett kort på något trevligt. Lägg upp detta på en tid då folk har tid, typ lördag förmiddag, onsdag kväll, osv.

Jag tycker att det är svårt att bli nära vän med någon som har en alltför polerad yta. Då blir jag osäker och dels känner att jag inte duger men framför allt så känner jag ingen närhet, ingen intimitet. Det krävs lite dumma ogenomtänkta grodor som trillar ur munnen ibland för att jag ska kunna connecta med en ny vän. Det betyder inte att jag gillar elaka människor eller tycker man ska trycka ner andra, det är bara svårt när det känns så tillrättalagt att det inte känns personligt.

Självförtroende? Människor som är känsliga som du tenderar att ha lågt självförtroende, håller du med? Människor med lågt självförtroende brukar även vara självkritiska vilket kanske leder till att du håller igen dig själv och är inte så öppen när du lär känna nytt folk? Dom som har självförtroende bara är! Dom skrattar och flamsar utan att tycka det är pinsamt eller analysera situationen; gjorde jag fel, gick jag över gränsen, undrar vad dom tyckte när jag sa så osv.

Är detta något du känner igen?