Inlägg från: Colourfulrainbow |Visa alla inlägg
  • Colourfulrainbow

    14 år beter sig som en 5-åring

    Jag är förbryllad över hur han har klarat sig så här långt i en vanlig grundskola. Han måste ju ha flera lärare och alla kan inte ge honom godkänt för att de tycker synd om honom. Det finns dessutom nationella prov och där går det inte att godkänna en elev bara för att man tycker synd om denne.

    Jag har svårt att ta in detta. Hans lärare måste ju ha reagerat på hans beteende.

    Det är inte lätt att få godkänt i skolan. Jag har en kompis, vars dotter har ett mildare begåvningshandikapp (tester gjorda) och hon har fått kämpa för godkänt.

  • Colourfulrainbow

    Du skriver att du och din man har en "jättefin" relation. Ledsen att ge dig en stor dos av verklighet, men NEJ, det har ni inte.

    Din man låter dig ta hela ansvaret för en fjortonåring som inte ens är din. En fjortonåring som har svåra problem och behöver mycket stöd från utbildade och erfarna människor.

  • Colourfulrainbow
    Anonym (mankan hatasinbonus) skrev 2021-06-04 04:37:13 följande:

    Tack för alla svar.


    Jag anklagar absolut inte bonusen.


    Min man vet vad jag tycker och känner.
    Många föreslår flytt och orosanmälan. Jag har provat båda och det funkar inte.


    Jag kommer inte lämna min man. Vi har en jättefin relation och min syn på honom ändras inte för att han dras med ett barn han inte ville ha från början, som inte ens soc verkar vilja engagera sig i. Han är 100% bättre pappa åt min bio än åt sin egen son. För hans son är sååå jobbig.


    O jag kommer inte ställa några ultimatum på vår relation. Jag bygger inte relationer i någon form på hot eller krav.


    Jag behövde som sagt bara få UR mig alla tankar jag hade i huvudet när jag skrev 1a inlägget.


    Jag kommer aldrig kunna älska eller ta till mig det här barnet. Men jag kommer inte sluta ta hand om honom på det sätt jag gör. Jag har investerat FÖR MYCKET känslor, tid, engagemang och pengar för att bara lämna allt.


    Han får det basala, mat, skolskjuts, uppfostran...men inte kärlek...inte från mig...inga kramar.


    Oavsett om jag bor kvar eller ej så kommer hans föräldrar aldrig ta sig an honom så som ett barn förtjänar.


    Jag hoppas att han en dag ser allt jag gjort för honom o inte ska "mörda mig som hämnd" som ngn skrev. Jag hoppas han hämnas på sin mamma om han ska hämnas på någon, låter henne och pappan stå till svars. OM han någonsin blir tillräckligt funtad för att förstå och kunna processa det.


    Ni har inte en "jättefin relation". Din man låter dig torka bort bajs från väggen. Bajs som HANS son har kletat dit. 
Svar på tråden 14 år beter sig som en 5-åring