Anonym (mankan hatasinbonus)

Tue 1 Jun 2021 02:46

106 svar

14 år beter sig som en 5-åring

Behöver ventilera "förbjudna tankar och känslor".

Jag är så JÄVLA LESS nu.

Min mans barn sedan tidigare förhållande är så sjukt jobbigt.

Han är 14 år, fyller 15 i nov men mentalt är han som en 5åring i så många avseenden.

Han kan inte sköta sin hygien eller någonting en pojke i hans ålder ska klara av.

Är utredd men endast fått diagnosen ADHD som han äter medicin för.

Alltså...jag ORKAR inte med honom.

Det är som att ha småbarn igen. Peppa Pig, prinsessan och babblarna går på hans tv.

Jag FATTAR INTE varför skolan inte reagerar, ungen är ju "mupp". Lågbegåvad och efterbliven. Klarar inte betygen alls men skolan vekar ge honom godkänt för att dom tycker synd om honom.

Jag älskar verkligen INTE den här ungen, trots att vi levt ihop sedan han var 4 år.

Jag räknar ner tills han fyller 18 o jag kan sparka ut honom...hoppas på att han ska propsa på att flytta hem till mamma istället så jag slipper ta hand om honom mer.

Några av grejerna som är jobbiga med honom:

*kan inte klä sig, har ingen känsla för hur kläderna sitter på kroppen- utochin, bakofram, fel fot, storleksmässigt osv

*Kan inte sköta sin hygien-duschar bara om man tjatar på honom och sitter fortfarande på golvet i duschen och leker med leksaker.

*kan inte sköta sin toalett, kissar utanför, kletar bajs på väggar och handfat.

*gråter efter mamma på kvällen.

*tittar på program som är anpassade för SMÅ SMÅ barn såsom babblarna, teletubbies, prinsessan, peppa pig, pingu mm

Jag är så jävla less på att ens se honom.

Jag har lämnat min man 2ggr o vi har varit särbos pga att jag inte tål hans unge.

Nu är vi sambos igen sedan 4 månader. Vi är gifta och skilsmässa är inte på tal pga ett barn som ingen vill ha. NÅGON måste ju ta hand om ungen som avlats fram.

Min man är och har alltid varit en underbar bonuspappa åt min bio, men sin egen unge orkar inte han heller med. Det är alldeles för mycket jobb fortfarande och han tar mer och mer avstånd från sin son.

Min bio som är yngre säger att han tycker det känns som hans "storebror" är hans "lillebror" och att han "hatar honom och önskar att han inte fanns".

Jag har försökt få hjälp via soc? men ingen respons mer än "vad duktiga ni är som tar så väl hand om honom, som kämpar på."

Jag har försökt få en stödfamilj åt honom men han ljuger ju ngt så förbannat också...säger att vi låser in honom i bastun, slår honom med pinnar, har sex så han hör och ser och inte kan sova (han råkade se oss/höra oss 1 gång, som vi vet om) !!! Så man VÅGAR ju inte låta honom träffa ngn att ens prata med längre.

Han gick en tid hos en kurator men då ljög han ihop att vi var dumma och låste in honom i mörka lådor, duschade honom i syra, piskade honom med pinnar osv...så hans pappa blev polisanmäld för barnmisshandel o vi båda blev orosanmälda till soc!! O då blev min bio indragen i utredningar mm.

Blir så less!!!

Min man o jag är helt bedrövade över dessa anklagelser. Vi är helt emot all fysisk korrigering som kan uppfattas som kränkande eller misshandel. Men kan såklart säga ifrån på ett för oss rimligt sätt om det krävs.

Vi VILL ju att pojken ska få hjälp...men inte på bekostnad av vår egen tillvaro och potentiellt vår frihet. Vi försöker verkligen se till att han har allt han behöver...eller JAG gör det, Min man kör lastbil nu sedan han fick nytt jobb och är inte hemma så mkt.

Jag...jag önskar att ungjäveln inte fanns...eller iaf att han bara kunde flytta till sin mamma så VI slipper honom och kan ha ett bra liv. Men mamman är sjukskriven pga psykisk ohälsa som en följd av alkoholism så pojken är skriven 100% hos oss.

Jag längtar till sommarlovet, då ska vi skicka honom långt upp i Norrland, till hans farmor och pappas morbror, faster och mostrar i 7 veckor. O mamman får sedan ta honom resterande 3v.

Jag känner mig så hemsk som genuint HATAR ungen...men...jag är så trött...så himla trött...

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2021-06-01 02:52
JAg är inte inne på FL så ofta. Dett inlägg var mest för att få UR mig det här...o kanske diskuter det med någon/några som är eller varit i samma sits.

Karlington

Tue 1 Jun 2021 02:57

#1

Ni borde få någon mer utredning till stånd. Det du beskriver går långt bortom ADHD, och låter ju som någon form av utvecklingsstörning.

Anonym (mankan hatasinbonus) Trådstartaren

Tue 1 Jun 2021 03:06

#2

Karlington skrev 2021-06-01 02:57:39 följande:

Ni borde få någon mer utredning till stånd. Det du beskriver går långt bortom ADHD, och låter ju som någon form av utvecklingsstörning.

Ja jag vet...o jag har försökt få till det men iom att jag inte är hans bio mamma så får jag inget gensvar. Pappan orkar inte och mamma är inte i stånd att engagera sig överhuvudtaget mer än absolut nödvändigt då hon faller in och ut ur sitt missbruk hela tiden.

Hon drack och tog narkotikaklassade tabletter genom hela graviditeten, så pojken är född med ett beroende. Dom låg kvar på BB i nästan 2 mån pga att han hade dålig syresättning samt svår abstinens.

Så det spelar definitivt in i hans mentala utveckling...men ingen gööör något. Jag står bara och ser på...o känner avsmak för allt som har med honom att göra...

Jag orkar inte mer liksom...Pappan vet hur jag känner...och känner likadant i vissa avseenden.

Anonym (Jag)

Tue 1 Jun 2021 07:00

#3

Stackars stackars stackars pojke!

Anonym (Stina)

Tue 1 Jun 2021 07:17

#4

Anonym (mankan hatasinbonus) skrev 2021-06-01 03:06:24 följande:

Ja jag vet...o jag har försökt få till det men iom att jag inte är hans bio mamma så får jag inget gensvar. Pappan orkar inte och mamma är inte i stånd att engagera sig överhuvudtaget mer än absolut nödvändigt då hon faller in och ut ur sitt missbruk hela tiden.

Hon drack och tog narkotikaklassade tabletter genom hela graviditeten, så pojken är född med ett beroende. Dom låg kvar på BB i nästan 2 mån pga att han hade dålig syresättning samt svår abstinens.

Så det spelar definitivt in i hans mentala utveckling...men ingen gööör något. Jag står bara och ser på...o känner avsmak för allt som har med honom att göra...

Jag orkar inte mer liksom...Pappan vet hur jag känner...och känner likadant i vissa avseenden.

Ja det du beskriver låter ju som någon form av utvecklingsförsening. Om du ser det på det viset, och ni ändå har förväntningar på honom att han ska bete sig i enlighet med sin fysiska ålder, kan du då se att ni inte är särskilt snälla mot barnet?

Om du läste en bok av en vuxen som berättar om sin barndom som utvecklingsstörd, född med alkoholskador och med en mamma som inte bryr sig, och hur pappa och bonusmamma kände avsky och hat mot honom för allt han inte klarade - skulle du då känna någon empati för honom?

Istället för att gå runt och äcklas av ett utvecklingsstört barn så måste ni få till en ny utredning. Lägg energin på det istället för att vara arga för att han beter sig som ett litet barn. Han BORDE inte klara av det ena eller andra om han faktiskt inte kan. Ni däremot borde som vuxna se till att han får den hjälp han uppenbarligen behöver akut och har behövt i många år.

Pappan är ansvarig för pojken. Han får steppa upp. Han får ta sitt föräldraansvar. Det barnet kommer inte magiskt flytta ut och bli självständig om 4 år utan kommer behöva hjälp och stöd under lång tid. Och du själv kommer inte tycka om den du blev om du fortsätter med det här oresonliga hatet mot ett barn som inte är i fas i utvecklingen. Du kommer inte känna dig stolt över dig själv i efterhand.

Anonym (eee)

Tue 1 Jun 2021 07:25

#5

För mig låter det orimligt att man vid utredning för ADHD inte skulle ha upptäckt om det var tex låg begåvning också eller ev. något annat. Man gör begåvningstester i samband med utredningen. Möjligt att barnet var så litet då så att man skulle behöva göra några nya tester. Skolan bör också vara väl insatt i strategier och anpassningar runt ett så pass gammalt barn så jag antar att du inte känner till allt som skolan gör/gjort? På din text låter det som om ingen gör något alls och det är orimligt om pojken verkligen fungerar så dåligt som du beskriver - eller är det så att ha fungerar bättre i skolan men det blir kaos hemma (inte helt ovanligt, nämligen)?
Det där med hygien är inte ovanligt vid NPF-diagnoser, man behöver inte vara lågt begåvad för att det inte funkar med dusch, tandborstning osv. Det låter som om ni vuxna behöver stöd/kurser i hur man aktivt kan jobba med de här sakerna.

Har ni haft kontakt med socialtjänsten? Ungdomshabiliteringen?
Jag tycker däremot inte att du ska skriva efterbliven, sparka ut osv (och varför tror du att du ska kunna sparka ut en person bara för att den blir 18 år?) - det är inte ok! Ja, det kan vara skitjobbigt med barn, egna eller andras - men det berättigar aldrig till att en vuxen ska säga sådan saker (är själv bonusförälder och har egna barn med diagnoser, men fy alltså, för personer som uttrycker sig på det sätt som du gör).
Jag förstår att ni säkert är helt slut därhemma men om pappan inte fattar att man kan be om mer hjälp så är det ju DÄR felet ligger. Ring socialtjänsten, gör en egen orosanmälan där du också tar upp pappans oförmåga att se större på detta. Pojken kan ha rätt till stöd via LSS, ni kanske borde ha en avlastningsfamilj osv. Finns en hel del möjligheter men det måste bero på att familjen säger till, så att man ens vet om att familjen finns och vill ha stöd.

Anonym (......)

Tue 1 Jun 2021 07:33

#6

Stackars barn... blir så trött på de här trådarna där bonusmammor spyr ut sitt hat. Inte konstigt att barnen mår dåligt och blir ännu sämre i sin utveckling när det är så här hemma. Sorgligt.

Wolfie13

Tue 1 Jun 2021 07:42

#7

Om han gråter efter sin mamma på kvällen så lyckas ni iaf med att få honom att inte må bra i er "vård"

sextiotalist

Tue 1 Jun 2021 07:44

#8

Anonym (......) skrev 2021-06-01 07:33:12 följande:

Stackars barn... blir så trött på de här trådarna där bonusmammor spyr ut sitt hat. Inte konstigt att barnen mår dåligt och blir ännu sämre i sin utveckling när det är så här hemma. Sorgligt.

Och varför finns inte föräldrarna till hands. Det är deras ansvar att se till att ens barn inte far illa.
Ja, det är förbaskat synd om detta barn, men detta främst för att hans föräldrar inte ser till att denna kille får adekvat hjälp. Att de (då främst pappan) abdikerar i sin föräldraroll och överlämnar det stora ansvaret till ts. Om du läser ts så har hon kämpat med näbbar och klor för att barnet ska få den hjälpen det behöver.
Att ts till slut blir frustrerad och förbannad och avskyr hela situationen är inte alls konstigt.
Det värsta är, tror jag, om ts lämnar relationen, så blir denna kille än mer övergiven.
För det verkar vara den enda som kämpar för killen är just ts.

Jonnynilsson

Tue 1 Jun 2021 08:20

#9

Anonym (......) skrev 2021-06-01 07:33:12 följande:

Stackars barn... blir så trött på de här trådarna där bonusmammor spyr ut sitt hat. Inte konstigt att barnen mår dåligt och blir ännu sämre i sin utveckling när det är så här hemma. Sorgligt.

Pucko!

Det går fan inte att vara bonus om inte bioföräldrarna styr upp allt. Tag lärdom av detta och ge er inte in i bonusträsket. Det är inte värt det. Stanna vid särbo för fasen.

Ess

Tue 1 Jun 2021 08:23

#10

Det enda du kan göra är att separera åtminstone tillfälligt och därmed tvinga pappan att ta tag i situationen. När han blir ensam med sonen så får han kontakta Soc att han varken kan eller vill ta hand om sonen och de får hitta ett fosterhem åt honom.

När sonen blivit flyttad kan du flytta in igen.

14 år beter sig som en 5-åring

INNEHÅLL