Sommarschema för vuxna bonusar?????

Nej, de flesta normalbegåvade ungdomar i den åldern brukar vilja vara självgående. Förvisso så försöker vi få ihop en vecka per år då vi kan träffa samtliga ungdomar (som sedan länge är utflyttade). Men då är det på allas villkor.

Vad är det med dessa föräldrar som har så svårt att se sina barn som vuxna?

Handlar schemat veekligen om att ni ska passa barnen? Kan det inte handla om att respektive föräöder gärna har tid i hemmet med färre vuxna barn hemma och därför gör en sådan överenskommelse?

Jag tänler att för dig borde det väl kunna vara en fördel att veta när de bor hos er och inte?

Om det däremot är så att ni ska passa barnen (och barnen inte har några specifika problem, handlar det tex om en extremt självmordbenägen 20åring är det förstås en annan sak) låter det ju väldigt konstigt.

Men då är det ju DÄR problemet ligger, inte hos ungdomarna!

Sorry TS, att du valt en partner som inte klarat av sitt föräldraskap. 

Ditt val om du vill leva så eller inte. Hur du accepterat detta hittills är förstås en gåta bara du själv kan svara på. Res bort själv om din partner inte fixar att lämna vuxna barn hemma en vecka. 

Vill ungdomarna ens följa med? Mina hade totalvägrat om jag sa att vi ska vara i en stuga och umgås en vecka, haha. 

Det här är väl ett utmärkt tillfälle för pappan att träna på att släppa kontrollen och åka bort. Han får göra upp ett matschema med kidsen, handla, fixa matlådor i frysen och sen åker ni. 

Det som blir så märkligt med sådana här trådar är att barnen (i detta fall unga vuxna) beskrivs som söndercurlade och med noll krav. Detta drivs helt av exet medan pappan tycker det är jobbigt men han är så snäll/konflikträdd/osäker att han inte säger något.

Barnen blir förstörda. Pappan gör inget åt det. Reagerar inte. Kommer inte på någon lösning. Låter inte detta som en rätt kass pappa? Oavsett hur kass hans ex är?

Sedan blir jag också lite fundersam över det här schemat. Vad skulle hända om dessa unga vuxna inte fick ett sådant schema? Skulle det då vara mammans uppgift att göra det du tycker inte ni ska behöva göra? Vad, rent konkret, har pappan föreslagit? Vad skulle han helst vilja? Vad är det mamman ska fixa åt dessa barn som inte pappan klarar? Hur jobbar han aktivt med att barnen blir självständiga?

Jag får ju liksom känslan av att mamman alltid gjort allt, pappan är passiv och sen är det hennes fel när saker går snett. Men strunt i mamman till sin sambos vuxna barn och fokusera på honom istället. Vad tänker han, förutom att han inte ska behöva ta några initiativ i sitt föräldraskap?

Varför inte ta ett samtal med ungdomarna själva. Prata med dom som vuxna, hur de hade tänkt sin sommar, om det finns något de vill göra ihop med er. Släpp deras mamma helt (självklart måste ungdomarna prata med sin mamma också, men det är deras sak att hantera, inte deras pappa).

Skulle de protestera, så bör deras pappa säga att de är vuxna nu, och ni behandlar dom som vuxna.

Har mamman den åsikten så får de ju va hos henne.

Har ingen av dem jobb/sommarjobb?

Utgå inte från dig själv och tro att världen fungerar exakt så och >ALLA andra har fel. Om du uttrycker dig klumpigt får du helt enkelt lära dig att formulera dig på ett bättre sätt där det tydligt framgår att du endast talar för dig själv och ingen annan.

Alla de jag känner var involverade i hemmets skötsel, en del berodde på vilket kön man föddes till men på det stora hela så visste de flesta då hur man städade.  Så vem har mest rätt du med dina erfarenheter av dig själv eller jag som har flera exempel? Rätt knasig argumentationsteknik så säg?'

Tror definitivt inte på att någon förälder försvårar för sina barn med flit. De gör som de blivit lärda att göra - curla - och drar det ett varv vidare.