Tror ni att man får en annan typ av relation till sina föräldrar om åldersskillnaden inte är så stor?

Eller är det så att din mamma lyckades med konststycket att klippa navelsträngen och sluta behandla dig som ett barn utan eget vett och förmåga att ta egna avgörandet när du kom upp i vuxen ålder? Hon litar på att du kan bre dina vingar och flyga på egen hand (och får då ändå större insyn än endel andra föräldrar eftersom er relation är tajt).

Jag tycker det låter som en sund relation ni har. Jag önskar att jag kommer ha en lika fin relation till mina barn när de är vuxna. För min del saknar jag att ha en relation till min mor (vi har aldrig känt varandra eller haft en nära relation. Vi bodde bara tillsammans men pratade aldrig direkt).