Tror ni att man får en annan typ av relation till sina föräldrar om åldersskillnaden inte är så stor?
Min mamma fick mig när hon var 20 år gammal. Från det att jag var strax under 30 år, ungefär, så så fick vi en mer av "vänskapsrelation" än "mamma-dotter-relation."
Vi pratar med varandra i telefon flera gånger i veckan och ibland kan vi sitta i flera timmar i sträck och prata i telefon med varandra. Innan corona så gick vi ut på krogen ibland, bara hon och jag, och när jag var singel och utan barn så gick vi ut på nattklubb eller på konserter ihop ibland.
Jag menar förstås inte att jag enbart umgås med min mamma. Jag har man och barn och massor med vänner, men min mamma har ändå också blivit mer som en kompis än som en mamma. Det är inte heller så att jag på något vis är beroende av att hon ger mig råd och stöttning, utan vi snackar om alltifrån bra böcker vi har läst, till politik, om vänskapsrelationer och om våra respektive jobb. Vi kan också dela med oss av relationsproblem i våra respektive förhållanden, men det är verkligen inte det, som är det vi pratar om mest.
Framför allt mina arbetskamrater har uttryckt det som att det här är "annorlunda" och att de aldrig hade kunnat eller velat umgås med sin mamma på det här viset. (det här dök upp efter att jag för två år sedan var först på en konsert tillsammans med min mamma och att jag helgen efter gick på bio och restaurang med min mamma och hennes väninna.) Mina kompisar, utanför jobbet, har ingenting emot det. Många av dem känner min mamma och har träffat henne i vuxen ålder och har träffat henne på födelsedagar - och när vi var yngre enstaka gånger på krogen eller på restaurangbesök, men ingen av dem har den här typen av relation till sina föräldrar, så de tycker mest att det är coolt.
Jag har börjat fundera över varför jag och min mamma har fått till den här vuxna-kompis-relationen, när långt ifrån alla inte verkar ha den typen av relation till sina föräldrar. Kan det bero på att hon fick mig när hon bara var 20 år, så att åldersskillnaden inte är så stor? Kan det bero på någonting annat? Varför får vissa en väldigt nära kontakt i vuxen ålder med sina föräldrar och andra inte får det (under förutsättning att inte morsan är helt tokig, förstås.)