BF Februari 2022

Hoppar också in här, hej allihop!

Jag plussade för en vecka sedan för första gången, men har inte riktigt vågat tro det förrän den här veckan. 

Jag har redan varit på hälsosamtal (igår), men känner mig rätt så lost i detta eftersom det är första gången jag är gravid (är 37) och gått igenom nästan hela livet med tanken att jag inte skulle ha barn. (Ändrade planer på grund av att jag råkade träffa en man som jag faktiskt vill leva med och till sist insåg att jag faktiskt vill.) Allt är alltså omtumlande hos oss nu :)

Har haft en del milda symptom nu under de första veckorna, framförallt lätt illamående, halsbränna och dålig aptit (ovanligt för mig!). Arbetar på att komma på saker att äta som är näringsrika/nyttiga och inte så jobbiga att få i sig, är det någon som har bra tips på det? 

Det ska bli roligt att följa med i tråden! 

Tack så mycket, och grattis igen själv! 

Ja, jag var också överraskad över hur snabbt de fick in en tid för mig. Kanske hörde de hur clueless jag var på telefonen och tänkte att det var bäst att jag fick prata med någon fort :) 

Anledningen att jag ringde så tidigt var att jag har hypotyreos och äter ganska hög dos levaxin sedan länge, så det kan nog vara ett skäl att de ville träffa mig fort också. Det är visst viktigt att ställa in medicinen hela tiden under graviditet, och jag ska öka dosen direkt nu för att undvika att det blir fel.

Angående vecka/dag vet jag inte, eftersom jag inte haft någon regelbunden cykel efter att jag slutade med preventivmedel tidigare i våras. Barnmorskan gissade att jag är i vecka 5-6, men jag tror egentligen själv mer på 3-4. Jag ska få komma på ett tidigt ultraljud om en månad så att hon ska kunna avgöra lite närmare.

Avokado och sushi är jättebra tips! Kalls småsaker känns överlag mer lockande för mig just nu, och nötter och avokado är ju bra och energirikt. Barnmorskan sa att jag ska försöka småäta hela dagen om jag har svårt att få i mig hela portioner vid måltiderna, vilket ändå känns rätt roligt :) Det brukar ju sjukvården inte säga annars, precis. 

Hur är det för dig, några symptom än? Och vet du vilken vecka/dag du är i?

Ja, det var en skönt att de tar det på allvar och är på tårna med det, + ultraljudet trots att det nästan är semestertider redan.  Mitt TUL blir 2 juli, och vi verkar ju ev.  ligga väldigt lika i tiden då, speciellt om barnmorskan gissar rätt! 

Samtalet var bara välkomst och råd om kost och så, och sedan frågade de lite ytligt om hälsa (såsom vikt och längd, nuvarande medicinering, alkohol, ev. allergier osv). De tog inga prover eller så; det ska vi göra nästa gång vid TUL. Jag fick med mig en enkät som jag ska fylla i med mer detaljer om hälsan också, sjukdomar i släkten och så. Ganska mycket av tiden kändes det som att hon tog upp sådant som man redan vet men som jag fattar att de vill se till att folk som inte varit gravida innan ska veta, vad man inte ska göra/äta osv. Och jag fick fråga en massa saker jag undrade.

Skönt att du har förhållandevis lite symptom (fast mensvärk tycker man ju att man borde kunna slippa!!!), hoppas det håller sig så! Det är väldigt milt för mig med, än så länge.

Hej, och grattis! Kul att du är med i tråden!

Tung erfarenhet att bära och jag förstår att det är svårt att hålla de positiva tankarna då, men jag håller tummarna för dig!

Har också väldigt lite symptom sjlälv just nu, och de jag har känner jag nästan skulle kunna vara inbillning/saker jag inte lagt märke till om jag inte visste att jag plussat. Har tänkt och oroat mig en del den här veckan. 

Hoppas du kan få positiva besked snart/något litet lagom symptom så att det känns bättre!

Hur länge ska man vänta innan man kan känna sig lite säkrare, egentligen?

Välkommen till tråden, och grattis! 

Förstår att du är nervös utifrån det som hänt, men många får mf och sedan går det bättre vid ett senare tillfälle, så förhoppningsvis är detta tredje gången gillt!

Håller alla tummar för dig och alla andra i tråden! 

Mitt datum kommer att uppdateras om ett par veckor efter TUL eftersom barnmorskan hade väldigt svårt att beräkna, och bara sa slutet av januari eller början av februari. Min egen bästa gissning är 6 februari (tror att jag hade ÄL 15e maj).

2/2 - Lunne, 33 år, andra barnet

2/2 - 33villbligravid, 37 år, andra barnet

6/2 - Wave Mother, 37 år, första barnet

8/2 - Anonym4848, 35 år, första barnet

9/2 - Skuggviol, 31 år, andra barnet

14/2 - Dreamof4, 41 år, fjärde barnet

19/2 - LyckaW88, 31 år, andra barnet

Så synd! Hoppas det tar sig igen snart! 

Här är en till som försöker hålla oron i schack. Oroar jag mig inte för sånt som magsmärtor osv, så är det att jag plötsligt tycker att jag inte har några symptom, haha! Ni kanske har rätt i att det är inprogrammerat att man oroar sig :)

Lite beror det på statistiken med tidiga missfall, men för min del beror det nog också ganska mycket på min ålder och att det ibland pratas om det som ett problem. Ja, riskerna är ju så klart större, men ibland får jag känslan av att det liksom är omöjligt när man är över 35, och det stämmer ju faktiskt inte.

För mig är det en lång väntan till 2 juli just nu. Då ska jag på tidigt ultraljud, och ska få graviditeten tidsbestämd lite bättre (BM verkade tro att jag var längre gången än jag trodde.)

Som andra redan sagt är det skönt att läsa här då och då och se att man inte är ensam och att vi är flera som kämpar på.

Jag blev erbjuden det utan att fråga när jag var inne hos BM första gången nu tidigare i månaden.

Tror att det är av två skäl: 1. Det var svårt att tidsbestämma min graviditet eftersom jag inte fick någon riktig mens efter att jag slutat med p-piller, så teoretiskt kan jag ha varit i allt från vecka fyra/fem till sju/åtta då, tror jag. Och kanske i kombination med 2. att jag har hypotyreos, så det är viktigt att veta hur långt gången jag är för att bättre kunna anpassa levaxindosen (det ska tydligen ökas på utifrån vilken vecka man är i).