Relation med bonusbarn

Låter bra att du tar till dig av råden som ges och försöker hitta lösningar, jag hoppas verkligen att din sambo är med på det också.

Tycker det verkar vara flera faktorer som spelar in i er situation, dels verkar din sambo inte stötta dig tillräckligt, barnen verkar onekligen lite ouppfostrade med tanke på deras relativt höga ålder men sen verkar du även haft en ganska tillbakadragen roll från början vilket även verkar fortsätta. Förstår absolut din inställning till att inte vilja trampa din sambo på tårna om föräldraskap etc, men barnen borde från början ha fått se dig som en annan vuxen jämlikt pappa och du borde nog även tagit på dig lite mer föräldra-ansvar eftersom det ändå är den rollen du har 50% av tiden, det ingår liksom på köpet när man blir tillsammans med nån som har barn. Med det sagt att man inte ska konkurrera eller ersätta deras riktiga mamma, men hitta sin egen roll i det.

Min sambo har två pojkar sen tidigare och vi hade inte heller varit tillsammans särskilt länge innan vi flyttade ihop. Var orolig för hur det skulle funka med barnen men min sambo var väldigt stöttande och visade att hos oss var jag lika mycket förälder som han, och vi skulle vara överens om uppfostran och regler inför barnen. Det var minst sagt svårt och lite läskigt först, framförallt i början de gånger jag var tvungen att ryta ifrån och markera när barnen betedde sig illa etc, men jag blev snabbt tryggare i det när de visade sig att de uppskattar tydlighet och visar mig samma ovillkorliga kärlek som de gör mot sin pappa. Att vara förälder innebär inte att man är deras kompis, en förälder måste kunna vara en förebild och stå för både kärlek, struktur och trygghet.

Jag försöker behandla dem som om de vore mina egna barn,vi väntar nu vårt gemensamma och jag involverar dem mycket i graviditeten för de blir ju deras riktiga syskon, vi är deras riktiga familj och de är alltid välkomna. Självklart får jag gråa hår och kan tycka det är skönt när de åker till mamman ibland, men jag försöker även se det som att deras pappa är här och därför är det här deras riktiga hem minst lika mycket som hos mamman.

Tycker det är bra att du överväger ta hjälp utifrån, jag hoppas att det ger er verktyg för hur ni tillsammans ska komma vidare och ha ett gemensamt familjeliv. Om ni inte kommer vidare tror jag det är bättre att ni blir särbos igen.