Planerad graviditet men lutar mot abort ?

Tror du att du kommer att ångra om du väljer abort nu?Det var planerad,men plötsligt känns det lite fel.Ni borde fundera hur ni vill ha erat liv ihop.

Just nu känns det som att jag kommer ångra mig oavsett vilket val. Vet inte om traumat från exet blossat upp också, då jag var så isolerad med honom och helt plötsligt känns det som att jag ska bli isolerad igen? Kände inte så medan vi försökte bli gravida.

Försök att tänka här och nu och hur vill du eran framtid.

Din man säger varken bä eller bu fast graviditeten var planerad, men eftersom du redan hade 2 och han inget, kan man ju anta han faktist vill ha ett eget barn. Du kan låta honom ta i princip hela fl-ledigheten, du behover inte vara borta från jobbet mer än vad som krävs for dig att läka.

Be att få prata med en kurator eller psykolog, det är nog många som känner lite panik trots att det varit planerat, och med din bakgrund är det inte konstigt!

Det är nog bara hormoner som spökar. Göra abort när det var planerat är väl dumt, och allt runtomkring borde ni väl tänkt på innan?

Fast allt det här har ni väl tänkt igenom innan ni började planera barn.. så varför börjar du noja först nu?

Vad säger din man? Något måste han väl tycka och tänka? Jag tänker att eftersom att han inte har barn sedan tidigare så bör ni prata om vad han vill. Är det viktigt för honom att skaffa barn eller kan han tänka sig att förbli barnlös? Jag tänker att det är väldigt viktigt att veta, ifall du väljer abort. Då kan han få chansen att träffa någon annan som vill ha barn, om det är viktigare för honom än att vara med dig och förbli barnlös om du väljer abort.

Vad känner du innerst inne? Vill du ha barnet? Gör en lista med fördelar samt nackdelar. Du är den som ska ta det slutgiltiga beslutet och ingen annan än du kan veta vad du känner och vad som faktiskt är rätt att göra nu.

Fundera lite till men sätt upp en gräns och boka in en tid för abort ifall att du beslutar dig för det. Blir bara jobbigare att göra abort ju längre man väntar.

Jag har inte vart i närheten av din situation, men tänkte bara skriva att det är normalt att bli rädd när livet tar så stor vändning.

Jag har inga egna barn utan två bonusbarn, och min sambo ville så gärna ha en till, med mig. Jag hade också barnlängtan och vi planerade den här graviditeten men från vecka 7-14 så tvekade jag så mycket. Mest för min oro att "klarar jag verkligen det här?" Eller "kommer jag bli en bra mamma?". Tror som sagt att det är normalt att känna sig rädd, min sambo var stöttande även om han såklart ville behålla bebisen eftersom han längtade efter en liten som var våran egen.

Jag är nu i vecka 28 och tänkte bara säga att jag behöll (uppenbarligen) och till och från kan jag fortfarande känna att jag inte är redo, att jag är rädd att min egentid ska tas ifrån mig. Ta itu med dina tankar och försök därefter ta ett val som du vill.

Samma lika här. Vi försökte aktivt bli gravida, det kändes fint. Nu när jag eventuellt är gravid, så får jag panik och vill inte! Men samtidigt vill jag ju, men ändå inte. 

Det kan vara att beslutet redan är fattat, men tänkte vara kort svara i alla fall...Jag var tidigare i vår i samma situation. Paniken slog till och bara ökade, vad skulle detta bli till, hur påverkar det livet, blir jag ensam o isolerad, hur påverkar det jobbet, de andra barnen...Efter många speciellt nätters panik gick jag och tog tabletten. Och sedan dess har jag gråtit och mått så illa att jag inte vet vad jag ska ta mig till eller hur jag ska orka vidare. Känslan när man inser vad man gjort och inte kan backa är grym. Jag säger inte det blir samma för dig, men vill bara påpeka att det är många som får panik, det är helt vanligt och ok, och hormonerna förändrar ens tankar så man inte känner igen sig mera. Men det man går igenom efteråt (eller jag då) är en verklig sorgeprpcess, och det värsta är att man inte kan säga "det är inte ditt fel" för det är det ju och det håller på att bryta sönder mig. Du har ju tur när du är yngre, själv är jag över 40 och det var ju sista chansen jag sabbade där... Ursäkta för ett deprimerande svar, men satsa på att tala med någon innan du tar tabletten, det gjorde inte jag...