Hade du skaffat barn med en nykter alkoholist?

Inte efter så kort tid efter, men jag antar ni ska vänta några år iofs när ni verkar precis ha träffats.

Inte efter så kort tid efter, men jag antar ni ska vänta några år iofs när ni verkar precis ha träffats.

Nej aldrig

Jag skulle inte ens bli tillsammans med en sådan person

Va varför inte då?

Hej, jag som tidigare själv haft problem med spriten vet vilket jävla helvete det är, och allt man vill är att sluta. Det jag hade gjort är att innan ni skaffar barn se till så du är säker på att han är 100% nykter, kolla varenda skåp ( inte fullt ovanligt att vi ljuger om vårat drickande). Jag vet att det är en helt fantastisk människa egentligen och jag tycker verkligen att din partner är värd en chans om du tycker om hen. Men ni båda förstår ju att ett barn kan ju inte växa upp med en missbrukande förälder ( gjorde det själv och det har ärrat hela min uppväxt) så tänk noga över erat val med barn, låt det ta tid, tar det 3 år innan du känner dig trygg med att skaffa barn med din partner så tar det 3 år, hen får acceptera det, det är ett gemensamt beslut som ska kännas bra för er båda två. Och eftersom du tvekar så känns det inte riktigt som att du är med på beslutet än, så vänta är ett bra tips från mig .

Lycka till nu<3

Jag är en "nykter" alkoholist och är gravid, min partner valde alltså att skaffa barn med mig. Har aldrig blivit diagnostiserad men har själv valt att ta avstånd från alkohol. Man kan bli bra, olika fort för alla såklart.

Innan jag blev gravid var jag såpass frisk att jag kunde ta ett glas ibland och känna att jag inte ville ha mer.

Oj extremt imponerande, själv kunde jag inte ta en droppe utan att ta återfall. Jag önskar dig lycka till och att du fortsätter i dina nyktra banor både för dig och för ditt barn. Det är något extremt stort att se fram emot<3

Tack så mycket! Det beror ju jättemycket på hur ens alkoholvanor har varit, jag drack kanske inte "ofta" men när jag väl drack var det i sjuka mängder. Bland annat hjälpte en väldigt stöttande partner som berömde mig när jag väl bara drack ett glas vin och inte ville ha mer, och en egen stark vilja att sluta för framtiden :)

Jag skaffade barn med en man som är s.k. "periodare" har gått hos AA och därutöver varit nykter alkoholist under minst 7 år. Vi fick barn och vi separerade i tre år (medan vi hade barn) då vi bara umgicks när han hade bra perioder, va nykter, skötte livet som att betala räkningar och annat. Vi flyttade ihop igen, efter familjerådgivning, psykologer, och så vidare... idag hanterar jag min man, så att säga.Jag älskar honom innerligt och det har varit en resa för honom att klara av omställningen och även för mig. Ibland känner jag mig som en mamma för honom, men jag tar det på mitt ansvar och han accepterar det och jag kan ryta ifrån när det går utför, eftersom jag älskar honom innerligt. Jag kommer aldrig att bli s.k. medberoende. Vårt barn, idag i skolålder, verkar inte påverkad av det, och verkar heller inte ha några problem med folk som dricker (ej rädsla, eller obehag, eller ens veta hur berusade personer beter sig.)

Jag har klarat det här genom att aldrig blev s.k. medberoende, utan har satt hårt mot hårt när det inte har fungerat.  Ändå har vi behövt hjälp utifrån i perioder.

Så, ja, ge dig inte in i någonting som du inte vet hur du ska hantera. Jag har lyckats hantera detta delvis pga att jag har arbetat med personer med beroendeproblematik, samt att jag själv har en pappa som varit frånvarande till och från på grund av beroendeproblematik.

När det gäller vårt barn, så är både jag och min man mycket medvetna kring att det här är ärftligt och min man kan reagera om vårt barn fastnar i tv-spel, såväl som socker och det här är någonting som vi ser till att vårt barn kan skapa stratergier mot (även om min man misslyckas ibland, och sover i bilen eller på hotell, med samtalskontakt som påföljd.)