Orkar inte, slut som människa, sonen så otroligt elak
Allt är skit. Förlåt, det här blir långt. Känner mig så uppgiven och vet inte vad jag ska göra. Orkar bara inte det här. Sonen 12 år har adhd, men hans jävla pappa vägrar honom mediciner. Finns inget som helst samarbete mellan oss. Har suttit i familjerätten och allt han vill är att älta sånt som var när vi var tillsammans, för 7 år sen!
Sonen bor vv och kör ständigt med utpressning. Får han inte som han vill åker han till sin pappa. Ringer pappan och kräver att bli hämtad och pappan kommer. Sist bodde han där en månad och vägrade prata med mig.
Han pappa är manipulativ och ljuger för sonen om mig, säger saker som sonen tror på och sen ifrågasätter. Mellan varven är pappan juste men sen skäller han och gormar och skickar elaka sms.
Han vänder och vrider på precis allt och har en skev verklighetsuppfattning. Ringer sonen honom och skriker så ringer sen pappan mig och ifrågasätter allt.
Då ska ni veta att jag är en bra mamma som försöker med allt, jobbar deltid de veckor sonen är här för att vara hemma när han kommer från skolan. Ställer alltid upp, hämtar o lämnar hos kompisar och träningar, fixar alltid frukost till honom, mellis, bra lagad mat. Kämpar med läxor som nästan alltid ger storbråk. Köper mycket saker han vill ha för att han ska vara glad. Höjer i princip aldrig rösten, kallar honom aldrig elaka saker, försöker säga allt bra han gör och ser mellan fingrarna oerhört mycket.
Sonen får ständiga utbrott, idag blev han galen när jag sa att han får hjälpa till att ta undan efter maten. Sa höll käften, jag skiter i dig, jag gör som jag vill. Då stängde jag ner nätet så han inte kunde spela mer dataspel. Sonen börjar skrika, som en dåre, som att nån försöker mörda honom, i typ 10 minuter. Föreställ er en psykisk sjuk person som vrålar. På det sättet. Han bankar och slår och kastar grejer. Fattar inte att inte grannarna kom och plingade på. Dom kanske inte var hemma. Under den tiden han vrålar gör jag inget. Sätter på tvn högt för att dämpa ljudet. När han lugnat sig går jag in till honom och han har skrivit en stor lapp att jag är en idiot och han hatar mig. Försöker lugnt prata med honom men han säger bara att jag är så jävla dum och han hatar att vara hos mig. Säger att han ringt pappa som hämtar honom.
I morse vrålade hann håll käften 10 gånger när jag försökte få honom att äta frukost. Äter han inte blir han på ännu värre humör.
Ska han iväg och inte hittar sitt busskort kan det vara en anledning att han blir hysterisk. Är favoritbyxorna skitiga kan han vråla och skrika som en galning, utan att jag ens pratat med honom.
Pappan anklagar mig för allt möjligt, allt från att jag köper för lite kläder till att jag har för lite tid med sonen, när det är han som aldrig köper kläder och bara skiter i sonen så fort han har lust. Han skriker och gormar på sonen flera gånger i veckan, hotar att slänga ut honom om han inte gör som han säger.
Men det värsta är att sonen tar pappans parti. Säger att hans pappa är så bra på alla sätt. Sonen är rädd för sin pappa och vågar inte säga emot. När vi haft samtal med psykolog har pappan sagt massa saker om sonen som inte stämmer, och sonen vågar inte säga nåt då, men säger sen efteråt att hans pappa snackar skit och inget stämmer.
Pappan kör en härskarteknik som går ut på att kväva och trycka ner sonen och vara sträng, mycket hot hela tiden. När sonen kommer till mig har han enorma behov av att hävda sig och jag gissar att han tar ut allt på mig som han inte vågar göra hos sin pappa.
Men sonen har utspel hos pappan också och skriker som en galning även där. Pappan brukar dra igen dörren och lämna sonen själv och komma tillbaka efter nån timme. Sonen har problem med kompisar också och blir osams med alla hela tiden. Läkarna vill att han ska få prova behandling med medicin men eftersom pappan säger nej blir det inget.
Jag känner nu att jag inte orkar mer. När sonen säger så elaka saker blir jag så otroligt ledsen och känner mig helt värdelös. När man gör allt man kan och bara får skit tillbaka. Pappan har nu blockerat mitt nr, han tycker jag är dum i huvet på alla sätt, han skrev massa elaka saker och jag svarade honom. På ett sätt skönt att slippa elaka saker men har försökt att smsa honom om viktiga saker som läxor, träningar men ser att det inte kommer fram. Sonen har ingen koll själv.
Vad gör jag? Känner mig så frustrerad och uppgiven. Har lust att kasta in handduken och låta sonen bo hos sin pappa för gott. Jag duger ju ändå inte.
Imorgon har jag köpt biljetter för flera hundra till ett ställe vi skulle till men dom biljetterna är bara att slänga då sonen vägrar åka med. Trippar omkring på tårna och försöker göra allt jag kan för att dessa utbrott inte ska bli. Sonen blir bara värre och värre. Och jag mår sämre och sämre. Har svårt att koncentrera mig på jobbet på dagarna, äter dåligt och går ner i vikt. Känner mig konstant ledsen.
