Finns det en väg framåt?

Det är sjukt vad jag känner igen mig, förutom delen med att hon vill ha sex efter ett gräl. Hon vill aldrid ha sex. Och frankly, så har jag tröttnat. Tråkigt när man älskar någon så otroligt mycket, men personen som man lever med vill inte ha sex. Vilket för mig är en sjukt viktig del av ett äktenskap.

Jag har redan ställt in mig på sex en gång i halvåret om jag har tur och orkar försöka närma mig henne. Men den psykiska delen, det och att jobba hemma utan att få träffa vänner. Alltså noll kontakt med någon (sociala delen alltså) och sen den fysiska som uteblir med min fru. Vad lever man för? Barnen? Hur länge håller det`?