Finns det en väg framåt?

Prova om din tjej kan vara en sådan som tänder på annat än att du städar och lagar mat. Det är vanligare än vad man kan tro...

jadu...min erfarenhet säger mig att vardag och rutiner gör att man lätt tar varandra för givet. Bortsett från att vi är olika och har olika behov och önskemål. Låter lite märkligt att din partner kommer igång när ni grälat om det, fast samtidigt logiskt...menar att det då går upp för henne att du fortfarande har lusten kvar. Kanske tankar som att du tittar lite över häcken ploppar upp och hon inleder "jakten" igen?? Sen avtar det igen när hon känner sig trygg i tanken igen. Bara en tanke...jag har iaf varit med om liknande i den relationen jag lever i. Sen är det ju inte helt lätt att hålla farten uppe med det intima i en längre relation och det kan man väl acceptera och leva med så länge det ändå finns där på en hygglig nivå och om man är ärliga mot varandra när det inte stämmer riktigt med allt det andra man har runt omkring sig (jobb, familj etc.).

Just... det här med gräla och kåthet.

Det är två närbesläktade känslor... Du kan skrämma någon kåt också ungefär. Det finns andra sätt att locka fram dom känslorna. Var lite dominant, gör sexet lite utmanande och spännande. Ha sex på grannens gräsmatta när dom är borta. Vet inte, använd fantasin!

Den märkligaste anekdoten på kåthet och känslor är när jag blev påkommen med handen i syltburken. Tjejen som jag var tillsammans med blev mycket arg och ledsen. Kanske inte så överraskande när man tänker efter. Mer förvånande var att hon ville ha sex typ hela tiden... jag fick skavsår på... Det var nog det sista jag hade väntat mig.

Det är sjukt vad jag känner igen mig, förutom delen med att hon vill ha sex efter ett gräl. Hon vill aldrid ha sex. Och frankly, så har jag tröttnat. Tråkigt när man älskar någon så otroligt mycket, men personen som man lever med vill inte ha sex. Vilket för mig är en sjukt viktig del av ett äktenskap.

Jag har redan ställt in mig på sex en gång i halvåret om jag har tur och orkar försöka närma mig henne. Men den psykiska delen, det och att jobba hemma utan att få träffa vänner. Alltså noll kontakt med någon (sociala delen alltså) och sen den fysiska som uteblir med min fru. Vad lever man för? Barnen? Hur länge håller det`?