Min tonåriga son vill ha kvinnokläder

Jo, han är väldigt inspirerad av andra. Mest av vänner. Jag tycker också det är fint med en feminin stil på killar, men då det är mitt barn känner jag mest oro för att andra ungdomar ska behandla honom illa för det. Man vet ju själv hur det var då man växte upp med "homo" och "bögjävel" som skällsord. Det är nog mer öppet nu... Tror och hoppas jag, men som mamma är man orolig för sitt barn. Vill inte att han ska sårad. Han är så känslig och van vid ett öppet hem. Verkligheten kan vara väldigt annorlunda tyvärr.

Du riskerar att skada honom genom att inte vara stöttande också, då har han inte bara okända människor på stan att tampas med han ska tampas med dig också. Är det en fas går det nog bra oavsett vad du tycker men är det inte det är risken att det blir problem mellan er längre fram 

Din son vill klä sig i kvinnokläder, en annans son/dotter vill klä sig som en bäbis med blöja eller något annat. Vad ska man göra, mer än acceptera det?

Kära TS, Känner igen mig i detta och förstår dig och sonen. Är visserligen drygt 10 år äldre än din son, men har haft liknande funderingar betr mitt kön. Är till 70 % klädd som kvinna, feminint utseende och långt hår mm. Vill dock fortsättningsvis vara kille i grunden men klä mig som kvinna, vilket jag gör jämt
Inget lätt beslut för Er, men tro mig att allt kommer att redas ut till det bästa.
Kram på dig och är säker på att solen kommer att skina på Er.

Du älskar ditt barn och därför har du såklart massa tankar och känslor över den här stora förändringen. Som förälder är det svårt att inte gripa in och vilja styra sitt barn i rätt riktining, men just när det gäller det här så får man ta ett djupt andetag och låta barnet ta rodret. Det är sorgligt att personen man följt genom hela livet förändras, och att man inte känner igen dem längre, jag tror att en del av sorgen ligger i att den framtiden man föreställt sig förändras och man istället ser massa svårigheter som ligger i barnets väg. Du är precis i början av en lång process där det ännu inte är säkert att hen stannar i den nya identiteten och fortsätter med en medicinsk utredning. Jag tror inte att du behöver oroa dig för att din son kommer bli mobbad för trots att det är svårt att tänka sig så är unga idag väldigt vänster, och vana vid trans personer, jag skulle gå så långt som att säga att det är coolt att vara trans, och din son verkar ju ha en vänskaps krets redan som är accepterande. Dock kommer det nog finnas de som fnyser åt honom på gatan eller trackaserar honom när han går hem ensam på kvällen, det är tyvärr så det är när man avviker från normen. Du kanske kan dela din oro med din son, men inte så att du säger att du inte vill att han ska ha kvinnokläder, utan att du förklarar dina tankar så att du inte går och bär på dem. Hans känslor är såklart viktiga men det är också viktigt att du får dela med dig av det du känner för att ni ska kunna vara nära varann även i detta. Det finns en facebook grupp som heter "Föräldrar till transbarn" och en annan som heter "Oroliga föräldrar till transbarn", de står ungefär motsatt till varann och den senare innehåller föräldrar som är väldigt kritiska till sitt barns nya identitet, eller har barn som genomgått en transformation för att sedan ändra sig. Det är tyvärr väldigt polariserat bland transföräldrar, men om du vill prata med andra i samma sitts så finns i alla fall de grupperna att prata i. Lycka till! 

Här finns lite råd och tips:

transformering.se/relationer/narstaende/psykologen-tipsar

Och så vill jag tipsa dig att ringa RFSL och be om litteraturtips och annat stöd, tex fråga om det finns någon anhöriggrupp nära dig.

Oavsett om det här är tillfälligt eller bestående är ert stöd och er kärlek superviktig för ert barn.

Det är helt ok att bli ledsen och förvirrad. Du verkar redan ha förstått det, men det är viktigt att du inte söker tröst hos barnet utan hos vänner, en stödgrupp eller någon professionell.

Jag stöttar honom. Han har klänning hemma och jag visar inget utåt. Jag behövde bara stöd känslomässigt här. Det är med mig jag kämpar.. Det är det jag upplever som svårt. Älskar min son oavsett och finns där för honom.

Åh, tack för fint svar. Min son vill vara kille men trivs bäst i tjejkläder säger han. Han hittar sig själv helt med tiden och oavsett kommer vi stötta honom. Minns själv hur omtumlande tonåren var. Jag ska göra allt för att försöka förstå honom.

Tack för tips, ska söka en stödgrupp. Hoppas det finns där jag bor. Håller med om att sonen inte ska vara den jag söker stöd hos. Ger honom massor av kärlek.

Men han måste ju kunna ha det ut bland folk också om han vill och hos släktingar mm

Sök på exempelvis trans på facebook. Finns flera grupper. Sökord kan vara:

Trans

Queer

HBTQ

HBTQIA

Könskorrigering

FTM

MTF

Jag är med i flera olika grupper som rör HBTQ - där finns även transpersoner med. Ansök om medlemsskap. Där finns många att bolla med.

Jag vet inte om det finns, men testa att söka på typ:

förälder till HBTQ

Stolta föräldrar till HBTQ

Transföräldrar

Supportgrupp för HBTQ/trans/el. dyl.

Parents to trans child

Osv.

Tack för tips, det ska jag göra.

Hej!
Vi är i precis samma sits som ni och er son. När jag läser ditt inlägg är det som om jag kunnat skriva det själv förutom att vår son ?kom ut? till oss för bara ett par månader sedan, jag vet inte om han är bisexuell eller inte och jag tror inte han haft dessa känslor sedan han var liten men annars är allt väldigt likt. Dessvärre har jag inga svar till dig för jag vet inte själv. Min son berättade i veckan att han kollat upp kliniker där man kan gå hormonbehandling mycket snabbare än inom den svenska sjukvården. Jag har väldigt svårt att bara hänga med när jag vet att han lider. Hur har det gått för er? Hur  mår din son nu?