Jag TÅL INTE min svärmor
Oj, ja det låter som att du överreagerar. Det är din mans mamma. Hon känner sig lika nära sin son som du känner dig ditt barn, bara det att hon har varit mamma i X antal decennier. Det är klart att hon mest är intresserad av hur barnbarnet liknar sin egen familj. Skulle du inte känna exakt likadant? Hon har ju inte ens sett dig som barn.
Utan att vara oförskämd, så låter du som någon som har varit förälder en kortare period och har drabbats av helt normala ägandekänslor för ditt barn. Tro mig, vi är många som har varit där... Jag var redo att karate-choppa vem som helst som störde min baby när han sov. Men det går över. Du kommer alltid vara mamma, ingen kan ta din plats. Hon kommer å andra sidan alltid vara farmor och det är en hedervärd position det också.
När ni har ert andra eller tredje barn kommer du vara så tacksam för att någon kanske tycker lika mycket om era barn som ni själva och kan tänka sig att passa dem ibland.
En del blir lite knäppa när vi får barn också. Det ställer alla relationer på ända och hela livet omvärderas och allt blir nytt. Vanligt med revirkänslor på alla fronter, som jag tror är delvis hormonella och helt normala...
Sen tog det ju lite tid för oss båda att hitta en bra balans i hur vi förhöll oss till varandra i den relationen, men det gjorde jättestor skillnad att ändra sitt tankesätt och se det positiva i det, och helt enkelt släppa de där sakerna man kanske stört sig på. Nu har ju barnen en jättebra relation till sin farmor och aldrig att det har varit problem att hon ställer upp som barnvakt vilket varit jätteuppskattat, både från oss och barnen ;)