• HildaK

    Jag TÅL INTE min svärmor

    Sedan vi fick barn så tål jag inte min svärmor längre. Gillade henne inte innan heller men då kunde jag ändå hantera det. Hon är hemsk. Och min man försvarar henne och blir arg på mig om jag säger något negativt om henne. Jag vet att hon inte gillar mig heller, jag tycker det är tydligt även om min man inte tycker det.

    Ett exempel är att min man har blå ögon och jag har gröna. Varje gång vi träffar henne ska hon påpeka att "*** du har sååååå fina blå ögon, som din pappa". Det komiska är att hon säger likadant om min mans systers barn som har blå ögon, och säger att det är från systern, fastän hennes man också har blå ögon haha. Hon skulle aldrig säga något positivt om vårt barns utseende och säga att hen fått det från mig, men är generös med kommentarer som handlar om pappan.

    Hon lägger sig gärna i och kommenterar om vårt barn "verkligen inte är för varm/för kall" när vi säger nej så ställer hon samma fråga 5 gånger till tills min man får ryta ifrån. Jag kokar inombords bara genom att tänka på alla dessa gånger hon kommenterat saker om vårt barn. Detta gäller även hennes andra barnbarn. Som att hon tror att vi inte har koll? Hur tror hon vi klarar oss alla de dagar hon inte är med? Vilket är ALLA dagar?

    Sedan känns det typ som att hon ska "tävla" med mig om att hon minsann känner sin son bäst? Hahaha. Vilket är ett skämt då vi varit tillsammans i snart 9 år. Om någon frågar MIG något om honom så ska hon vara snabb med att svara före. Det är verkligen sjukt irriterande.

    Överreagerar jag? Är det fler som har det såhär? Hur ska jag hantera henne??

    Försöker träffa henne så sällan som möjligt, någon gång i månaden, ett par veckor emellan i värsta fall.

  • Svar på tråden Jag TÅL INTE min svärmor
  • MsM84

    Tycker mest det låter som att hon älskar sina barnbarn och kanske inte känner sig så behövd längre nu när hennes barn är vuxna. Om du tänker Efter, är det hon gör verkligen några problem egentligen? Eller väljer du att tolka saker negativt utan att det behöver vara det?

  • nnnnnnnn

    Låter som att din plan är bra:
    * Träffa sällan eller aldrig, det är bättre att hon och sonen har en bra relation än att du ska vara en kil mellan dem
    * Strunta i hennes kommentarer, det är säkert så att hon känner sig ensam och obetydlig i sina barns liv och letar desperat efter något som påminner om när barnen var små och hon var mamman = viktigast i deras liv

    Hur ska du hantera henne? Inte alls!
    Låt henne hålla på. Var neutral och artig. Tävla inte med henne, låt henne "vinna" som man gör med småbarn och de som inte förstår bättre.

    Passa på att ta en promenad om det blir långdraget, skyll på något tex: "sen jag fick barn har jag lite problem med ryggen, så jag ska helst inte sitta ner för länge utan ta promenader med jämna mellanrum" = du får 30 min ensamtid med jämna mellanrum då du kan samla kraft för att orka vara neutral och förstående ett tag till.
    Invig din make i planen eller säg något annat till honom om han inte kommer kunna hålla masken tex att du vill få upp konditionen mer genom att gå 10 000 steg per dag eller att du börjat få trötthetskänslor i ländryggen och ska testa att gå kortare promenader dagligen för att se om det hjälper.

  • Catnap

    En del kvinnor blir tyvärr lite knäppa när de får barnbarn. Det blir ju liksom som att deras barn tar ännu ett kliv ifrån dem när de får som egna familj och de får svårt att hantera det.

    Tycker du ska hålla på dina gränser för vad du känner är ok, markera om hon är för jobbig osv. Men jag tror du får acceptera att hon inte kommer att förändras. Så träffas inte så ofta om du inte orkar och försök tänk att hon inte rår för att hon är sån, då tycker iaf jag att det är lite enklare att stå ut med det.

  • Poppy75

    Hon låter som en vanlig mormor eller farmor tycker jag. De flesta är väl så där? Inget att gå i taket över enligt min mening

  • HildaK
    nnnnnnnn skrev 2021-04-06 10:54:48 följande:

    Låter som att din plan är bra:

    * Träffa sällan eller aldrig, det är bättre att hon och sonen har en bra relation än att du ska vara en kil mellan dem

    * Strunta i hennes kommentarer, det är säkert så att hon känner sig ensam och obetydlig i sina barns liv och letar desperat efter något som påminner om när barnen var små och hon var mamman = viktigast i deras liv

    Hur ska du hantera henne? Inte alls!

    Låt henne hålla på. Var neutral och artig. Tävla inte med henne, låt henne "vinna" som man gör med småbarn och de som inte förstår bättre.

    Passa på att ta en promenad om det blir långdraget, skyll på något tex: "sen jag fick barn har jag lite problem med ryggen, så jag ska helst inte sitta ner för länge utan ta promenader med jämna mellanrum" = du får 30 min ensamtid med jämna mellanrum då du kan samla kraft för att orka vara neutral och förstående ett tag till.

    Invig din make i planen eller säg något annat till honom om han inte kommer kunna hålla masken tex att du vill få upp konditionen mer genom att gå 10 000 steg per dag eller att du börjat få trötthetskänslor i ländryggen och ska testa att gå kortare promenader dagligen för att se om det hjälper.


    Tack för tips! Ytterst svårt att vara neutral och artig kan jag säga.
  • HildaK
    Catnap skrev 2021-04-06 11:05:17 följande:

    En del kvinnor blir tyvärr lite knäppa när de får barnbarn. Det blir ju liksom som att deras barn tar ännu ett kliv ifrån dem när de får som egna familj och de får svårt att hantera det.

    Tycker du ska hålla på dina gränser för vad du känner är ok, markera om hon är för jobbig osv. Men jag tror du får acceptera att hon inte kommer att förändras. Så träffas inte så ofta om du inte orkar och försök tänk att hon inte rår för att hon är sån, då tycker iaf jag att det är lite enklare att stå ut med det.


    Tack för bra svar! Tycker det är svårt att markera utan att upplevas som otrevlig. Kokar inombords istället och det är ju inte bra. Ska försöka tänka så som du säger och se om det blir lättare att stå ut med henne!
  • fjanten

    Tycker du överreagerar något ofantligt.

  • Nicco123

    Jag tycker du överdriver en del, men antagligen har det gått så långt att minsta grej gör dig jätteirriterad vilket jag kan förstå. Försök ta ett steg tillbaka och slappna av lite.

    Att hon påpekar ögonfärg och likhet är väll inget att bry sig om? Hon vet ju hur sina barn såg ut när de var små och tycker väll att det är lite mysigt att prata om det. Det betyder ju inte att barnet inte kan va lik dig.

    Att barnet är varm/ kallt, asså visst kan det vara irriterade men herregud, hon vill barnets bästa. Säg bestämt att det är bra som det är punkt.

  • HildaK
    Nicco123 skrev 2021-04-06 11:30:07 följande:

    Jag tycker du överdriver en del, men antagligen har det gått så långt att minsta grej gör dig jätteirriterad vilket jag kan förstå. Försök ta ett steg tillbaka och slappna av lite.

    Att hon påpekar ögonfärg och likhet är väll inget att bry sig om? Hon vet ju hur sina barn såg ut när de var små och tycker väll att det är lite mysigt att prata om det. Det betyder ju inte att barnet inte kan va lik dig.

    Att barnet är varm/ kallt, asså visst kan det vara irriterade men herregud, hon vill barnets bästa. Säg bestämt att det är bra som det är punkt.


    Ja men precis, så är det. Minsta grej gör mig irriterad, det kan inte hjälpas.

    Nej jag vet det med ögonfärgen är ju verkligen skitsamma egentligen och jag hade inte reagerat om hon sagt det någon gång sådär, men nu är det 10 ggr på en timme och då blir det bara löjligt. Hon kan tillomed dra referenser till sig själv ibland haha. Och typ om vårt barn gör en sak så är det för att hens pappa gjorde så när han var liten, det är aldrig för att jag gjorde eller var på ett visst sätt. Det blir komiskt för det blir så självklart att hon inte gillar mig.
Svar på tråden Jag TÅL INTE min svärmor