Jag TÅL INTE min svärmor
Oj, ja det låter som att du överreagerar. Det är din mans mamma. Hon känner sig lika nära sin son som du känner dig ditt barn, bara det att hon har varit mamma i X antal decennier. Det är klart att hon mest är intresserad av hur barnbarnet liknar sin egen familj. Skulle du inte känna exakt likadant? Hon har ju inte ens sett dig som barn.
Utan att vara oförskämd, så låter du som någon som har varit förälder en kortare period och har drabbats av helt normala ägandekänslor för ditt barn. Tro mig, vi är många som har varit där... Jag var redo att karate-choppa vem som helst som störde min baby när han sov. Men det går över. Du kommer alltid vara mamma, ingen kan ta din plats. Hon kommer å andra sidan alltid vara farmor och det är en hedervärd position det också.
När ni har ert andra eller tredje barn kommer du vara så tacksam för att någon kanske tycker lika mycket om era barn som ni själva och kan tänka sig att passa dem ibland.
En del kvinnor blir tyvärr lite knäppa när de får barnbarn. Det blir ju liksom som att deras barn tar ännu ett kliv ifrån dem när de får som egna familj och de får svårt att hantera det.
Tycker du ska hålla på dina gränser för vad du känner är ok, markera om hon är för jobbig osv. Men jag tror du får acceptera att hon inte kommer att förändras. Så träffas inte så ofta om du inte orkar och försök tänk att hon inte rår för att hon är sån, då tycker iaf jag att det är lite enklare att stå ut med det.
Det ställer alla relationer på ända och hela livet omvärderas och allt blir nytt. Vanligt med revirkänslor på alla fronter, som jag tror är delvis hormonella och helt normala...