Inlägg från: Hannaholm2 |Visa alla inlägg
  • Hannaholm2

    Covid i slutet av grav.

    Går in i gravidvecka 30 nu och känner mig orolig över covid och vill gå efter rekommendationerna, min chef stängde även av mig från arbetsplats för att jag inte ska utsättas för risk. Min bästa vän skulle ha påskfirande idag utomhus på hennes gård. Fick igår reda på att hennes föräldrar har covid, men hon hade inte träffat dem på en vecka samt hade hennes pojkvän testade efteråt, vilket hon inte alls nämnt för mig, för att hon tycker inte det är någon risk. Så fick reda på detta från annat håll. Kom då i underfund på kvällen om inte jag hade fått detta samtal så hade hon inte ens berättat det? Tillägger att hon inte ens nämnde att de väntade på ett covidsvar först heller. Hpn har inte blivit testad alls. Jag vågade inte komma, jag sa att bäst att köra på det säkra före det osäkra. Det är säkerligen lugnt, men inte värt att riskera. Hon är nu väldigt upprörd och ledsen över att jag och mitt barn inte kom, hon tyckte jag pekade henne för att jag valde att inte komma, fast jag bad henne bara respektera att jag vill vara försiktig. Är detta en vän man verkligen ska ha kvar eller överdriver jag? Vi har varit vänner i 8 år. Och så fort jag går emot henne så blir vi osams.

  • Svar på tråden Covid i slutet av grav.
  • Hannaholm2

    Hon menar på att hon fixat så mycket till firandet, att jag kom försent med mitt svar. Men som jag sa till henne, att hon kunde berättat om situationen, jag visste ju inget förrän igår. Tack vare att en annan ringde och berättade. Hon vet att jag är nervös inför covid och vill vara försiktig och undanhåller det. Vi delar inte samma åsikter och det känns som jag måste tycka sol henne, att det inte är någon fara, att hon är säker på att hon inte har covid. Som vän tycker jag man ska respektera den andra, att den inte vill utsätta sig för risk, men hon vände det till att jag tyckte hennes firande var vansinne, fast det enda jag sa var att jag inte ville ta risken och vara försiktig. Hon har nu slutat svara, vilket ja, är upp till henne.

  • Hannaholm2

    Jo, självklart kan alla ha covid, så är det ju. Men om vi är utomhus och håller avstånd kände jag att jag kunde gå, men som jag sagt till min vän så är jag orolig över det. Och om det är konstaterade fall så nära inpå, vill jag inte gå. Hon kunde ringt i måndags och berättat Men hon valde att inte säga något alls fast hon vet om min rädsla. Det är det jag inte kan förstå, att min vän inte berättade det alls. Jag tycker att som en vän berättar man väl, så jag får göra mitt egna val. Men oavsett fick jag inte göra mitt egna val för henne, för då blir hon ju ledsen och arg. Varför ens bli så upprörd över att man inte vill komma på påskfirande för smittorisk. Hon anser att det inte gör något om jag skulle få covid i slutet för barnet klarar sig ju. Men jag anser inte så, jag vill inte få covid. Jag tror gravida som mig förstår rädslan, man vet inte hur covid påverkar en eller barnet. Att ens bästa vän inte kan förstå att man vill vara försiktig, har man inte rätt att ha egna känslor och gå efter vad man känner, är det någon vän då? Tror jag svarade till mig själv nu. För att hon skulle vara nöjd måste jag göra som hon säger och tycka som hon tycker.

  • Hannaholm2

    Hon menar på att barnet föds för tidigt i slutet av graviditet så brukar de klara sig. Ja, vilket är sant. Men jag vill inte ta den risken och det handlar ju om att jag måste få ta det beslutet själv hon kan inte bli arg över att jag tar mina egna beslut. statistiken i sig är det inte så stor chans att man föder för tidigt, vilket är bra, det vet jag om. Men det huvudsakliga jag tänker på, är skulle ni tycka det är okej att er vän blir så pass ledsen och arg över att man inte kommer på ett påskfirande? Och att er vän inte säger något om smittspåeningen? Fast er vän vet att ni vill ta ett sånt beslut själv?

  • Hannaholm2

    Statistiken I sig vet jag ju om och risker, så där kan jag förstå vad du menar ellie. Både sambon och hon träffade de smittade anhöriga innan de vart konstaterade smittade på helgen, vet inte exakt när. Sambon testades, men hon testades inte. Men det är själva saken att hon inte berättade för mig, hon tog beslutet åt mig. Och sen hittar hon på att jag tycker pikar henne genom att inte komma och tycker hennes påskfirande är ett vansinne, vilket jag aldrig sagt bara att jag vill vara försiktig. Man kan säga att jag var mer eller mindre tvingad till att komma, annars blir hon arg och ledsen. Känns som jag måste göra precis som hon tycker och känner och så kan inte en vänskap vara. Men efter några dagar av tänkande och av er hjälp kan jag inte bara gå med på detta, jag vill inte förlora vänskapen men inte bli överkörd heller och hon kommer vilja att jag ber om ursäkt och det finns inget jag kan be om ursäkt för känner jag. Så väldigt tråkigt att det blev så här av ett litet påskfirande.

  • Hannaholm2

    Fast jag pratar inte om risken, jag vet att den är liten. Men att man ska vara extra försiktig och att jag tar mitt egna beslut gällande det bör jag ha rätt till. Inte att en vän ska bestämma åt mig hur jag ska göra. Man måste ju acceptera varandra och respektera den andres beslut utan att bli arg, som jag sa till henne, man behöver inte tycka lika om saken. Hon kanske tycker att det inte gör något om jag får covid, men jag håller inte med henne. Och jag är ju inte arg på henne för att hon har sina åsikter, men hon blir arg och ledsen på mig, som jag då anser är ingen anledning att vara.

Svar på tråden Covid i slutet av grav.