Kvinnor mår bättre som singlar än män?
Jag känner 3 karriärskvinnor som har valt att skaffa barn på egen hand.
De insåg att det är viktigare för dem att skaffa barn än att leva i en relation med en man.
Jag gjorde tvärtom. Jag valde bort barnen och lever i en relation med en man.
Är uppvuxen med en ensamstående mamma med 3 halvsystrar. Hon hade barn med 3 olika män och ingen av dessa män tog något ansvar överhuvudtaget.
Jag var sjuk i astma och skulle hem till min pappa så fick min mamma åka hem till honom och storstäda för att jag inte skulle bli sjuk av att vara där.
Jag som vart inlagd långa perioder, svårt sjuk... Hon fick även ringa och påminna om att han skulle ge mig min medicin. Påminde hon inte, så gjorde han det inte.
Det fick hon erfara hårda vägen när hon var i en helt annan del av sverige på en utbildning och jag vaknade mitt i natten i en svår astmaattack då min "pappa" glömt att ge mig medicin, inte vaknade när min syster försökte väcka honom, då han druckit för mycket, min syster lyckas ringa till min mamma, och mamma får i panik ringa ambulans och lämna kursen mitt i natten i ilfart.
Mamma var mycket besviken på honom, men istället för att skämmas så lade han allt ansvar på mamma för att hon inte ringt och påmint om att han skulle ge HANS sjuka dotter medicin som var avgörande för hennes liv.
Så han vägrade låta mig komma dit sen då han bara får skit av min mamma. Offerkoftan. Istället för att erkänna att han brustit så var det min mammas fel.
Mamma fick ta hjälp av ett familjehem via socialen, där jag fick vara när hon gjorde sin utbildning.
Jag har insett att jag aldrig haft en bra manlig förebild i mitt liv. Alla män jag någonsin mött har vart sådär, egoistiska...
Alla relationer jag haft har vart ojämställda, och det har fått mig att välja bort barnen.
Min man som jag har nu älskar jag såklart otroligt mycket. Vår relation har sakta men säkert blivit mer jämställd. Men det är något som saknas hos honom också.
Jag får påminna honom om allt jämt.