Vill män från 45 och uppåt ha yngre kvinnor mellan 20-29?
Berätta gärna hur du tänker och varför.
Berätta gärna hur du tänker och varför.
Personligen är jag inte intresserad av ålder. Jag kan äcklas av de som bara kan bli intresserad av ung ålder när de själv är gamla. I min värld blir man intresserad av en person och inte den unga åldern. Själv har jag haft förhållande med yngre & äldre. Mest är det jämnåriga jag dragit till förmodligen, för att vi står lika mentalt och med erfarenheten. Tror inte någon bryr sig om åldersskillnad är nog mer vetskapen om att en del äldre bara söker yngre som får en att må illa. Finns inget charmigt i gubbar som jagar mycket yngre & bara yngre. Likadant med äldre kvinnor som jagar yngre killar. Vad fattas er? Vill man verka yngre? Är man lagd åt pedofil hållet? Har man stannat i utvecklingen? För så tänker jag om de jag ser som aktivt letar väldigt efter mycket yngre än sig själv.
Tror inte någon bryr sig om åldersskillnad är nog mer vetskapen om att en del äldre bara söker yngre som får en att må illa. Finns inget charmigt i gubbar som jagar mycket yngre & bara yngre. Likadant med äldre kvinnor som jagar yngre killar. Vad fattas er? Vill man verka yngre? Är man lagd åt pedofil hållet? Har man stannat i utvecklingen? För så tänker jag om de jag ser som aktivt letar väldigt efter mycket yngre än sig själv.
Det är ju ett stort åldersspann, 20-29. Stor skillnad på någon som nyss tagit studenten mot en som hunnit med en högskoleutbildning, jobbat några år, förmodligen haft en samborelation eller två och kanske till och med har barn. En 29-åring kan i mångt och mycket befinna sig på samma plats i livet som en 45-åring, medan den 45-åring som raggar på 20-åringar snarare är ute efter lammkött.
Jodå. Kan garantera att det räcker att en man blir kär i EN mycket yngre.
Även om han inte jagar efter unga kvinnor annars.
Stämmer att han tror att han blir yngre om han träffar unga kvinnor. Visst är vi pedofiler (blev själv kallad det här), då kvinnor runt 24 inte är vuxna än.
Om man har något gemensamt med en mycket yngre, så har man helt klart stannat i utvecklingen. Varför kan man inte hitta en kvinna i sin egen ålder?
Det är ju ett stort åldersspann, 20-29. Stor skillnad på någon som nyss tagit studenten mot en som hunnit med en högskoleutbildning, jobbat några år, förmodligen haft en samborelation eller två och kanske till och med har barn. En 29-åring kan i mångt och mycket befinna sig på samma plats i livet som en 45-åring, medan den 45-åring som raggar på 20-åringar snarare är ute efter lammkött.
Jag är 42 och har svårt att se mig själv i relation med en 20-åring men en 29-åring absolut. Generellt bryr jag mig inte om ålder. Jag har haft både äldre och yngre kvinnor.
Kan bara tala för mig själv. På dagis var jag kär i en lekkamrat i min ålder. På lågstadiet var jag förälskad i fröken trodde jag tills nya tjejen började i klassen. På högstadiet var jag kär i min klasskamrat. På högskolan blev jag tillsammans med en tjej i min ålder. Som vuxen skaffade jag familj med en jämnårig kvinna. När jag var skild träffade jag en yngre tjej ett tag som var mogen för sin ålder. Nu som medelålders är min livskamrat i min ålder. Det jag menar är att man utvecklas efter åldern & dras till det. Jag skulle inte vilja ha en tjej som är ung som min dotter. Hade inte kunnat få de känslorna då jag hade sett dottern och hennes vän som jämbördiga.
Nej, inte så bra svarsalternativ (som så ofta i dessa trådar).
Förstår inte riktigt syftet med tråden men beskriver hur jag ser på kvinnor och relationer. Sedan jag blev vuxen har jag försökt hitta någon som jag trivs tillsammans med, någon som har delvis liknande intressen, någon som man kan skratta med tillsammans, någon som tycker om mig som jag är.
Jag har aldrig tänkt i ålder men det brukar landa i någon som är ungefär i min ålder eftersom chansen är störst att man har mer gemensamt då. Man har växt upp till samma TV-program, kanske lyssnat på samma musik och är i en liknande livssituation (med/utan barn, utbildning, jobb...).
Efter min skilsmässa träffade jag en förhållandevis mycket yngre tjej på ett par dejter. Väldigt roligt, vi hade en hel del gemensamt och det var mysigt på alla sätt. I slutändan var det dock inte intressant att bygga vidare på för mig (hon ville fortsätta). Jag gillar min ålder, mina erfarenheter och det liv jag lever..
Om jag sökte en KK hade det kanske varit en annan sak, då hade jag nog fortsatt ett tag till med henne, men nu sökte jag något mer än så.
Vill inte trampa på några ömma tår men tycker denna oändliga rad av omogna frågor är ganska tramsig, meningslös och tyder på personer som är ganska underutvecklade i sin personlighet..
Det är ju ett stort åldersspann, 20-29. Stor skillnad på någon som nyss tagit studenten mot en som hunnit med en högskoleutbildning, jobbat några år, förmodligen haft en samborelation eller två och kanske till och med har barn. En 29-åring kan i mångt och mycket befinna sig på samma plats i livet som en 45-åring, medan den 45-åring som raggar på 20-åringar snarare är ute efter lammkött.
Ber om ursäkt ifall det var en förolämpande manöver. Jag håller med om att det är viss skillnad på en 20 och 29 åring. Svårt att se det ut det perspektivet om man bedömer båda 20 åringen och 29 åringen som för unga och omogna oavsett om de hunnit klart högskola och har barn eller inte.
Som jag själv uppfattat det från dejting och bekanta så söker många män i den åldern jämngamla kvinnor med vuxna barn. Dvs man vill inte ha en kvinna som har hemmaboende barn eller som vill ha barn.
Som äldre kvinna är yngre män mer sexuellt attraktiva för mig. Gärna runt 22-26.
Har varit så senaste 20 åren.