När 2 åringen är arg..?

Förebygg de utbrott som går att förebygga. 2-åringar brukar inte gilla att lämna en aktivitet. Att gå hemifrån, lämna dagis, gå ut från affären, kliva ur badet osv leder ofta till ett utbrott. Där kan du förebygga genom att ändra lite på vad du säger. I stället för "Nu är det dags att kliva ur badkaret" så säger du "Nu är det dags för en godnattsaga". I stället för "Säg hejdå till kompisarna, för nu är dagis slut för i dag!" så säger du "Nu ska vi gå hem och se vad vi hittar för middag!". Mycket lättare att gå till något än från något.

Ett annat sätt att förebygga är att säga Ja så ofta som möjligt i stället för Nej. "Ja, jag förstår att du är sugen på godis. På lördag ska vi handla något gott." eller "Ja, du ska få ha plattan en stund i kväll."

När utbrottet kommer (vilket det gör ofta för 2-åringar; de är kända för det), så kan det vara väldigt skrämmande för barnet. Så liten och så starka känslor, det kan kännas läskigt och farligt. Det brukar vara bäst att lämna 2-åringen i fred med ilskan och hålla sig diskret i närheten. Se till att h*n inte skadar sig eller slår sönder något. När utbrottet ebbar ut, så kan det behövas en trygg famn som tröst.

Nej, man kan ju inte ignorera en sådan grej. Det funkar inte att förklara eller förbjuda. Däremot kan du försöka lägga något mjukt mellan eller sätta dig så nära att barnet dunkar huvudet i din hand eller ditt ben t ex. Inte lätt med barn som ägnar sig åt huvuddunkande!
En av mina slog sönder sina leksaker när han blev arg. Därför hade jag en hög med mjukisdjur nära till hand hemma, så kunde han sitta och slå dem i golvet. Hans syster gav sig på andra och bet dem. Där gällde det att alltid vara beredd att hejda henne i tid. Se när raseriutbrottet var på väg att gå överstyr och hinna gå emellan när hon försökte bita någon.

2-åringar som skriker är lättare. Hemma kan man ta på sig hörselkåpor och borta får man bära ut ungen tills det är över.